Caroline Svensson

För alla er som undrar, ja jag lever. Lektionen gick sådär. Misan var alldeles för pigg, speciellt var hon svårbromsad i högervarvet som vanligt. Kanske inte är så konstigt eftersom hon älskar att hoppa men inte får göra det mer än Men jag tänker icke sätta på ett skarpare bett på min lilla skrutt. Så fint som hon går nu i dressyren då vill jag inte in och greja i munnen på henne. Dessutom skulle jag känna mig så elak om hon fick ett hemskt bett i munnen, har haft det förr och det skäms jag för. I allafall pessoabettet som man nu vet inte är ett bra bett.
Nu är nästa steg kiropraktorn i helgen för att kolla att hon inte har någon låsning eller att ischiasen är på gång tillbaka. Är allt okej så ska vi börja träna ordentligt nu och även lägga in mer markarbetsträning. Måste få tag på en ny sadel också eftersom den inte ligger bra (hoppsadeln) min dressyrsadel gör jag mig aldrig av med.
Så om någon har 5-6000 till övers så säg till!

Idag har jag en slappis förmiddag. Ska till stallet senare och rida ut en sväng med Sandra och Carmen. Efter det är det möte med Div3 dressyr. Ska bli kul. Ser fram emot det nu. Iallafall om hon går som hon har gjort nu sista tiden.

Nu blev det en hel blogg bara om min häst.  Ska se om jag hittar något att irritera mig på senare som jag kan blogga om.

Jag kanske blir anmäld för det här inlägget nu för det verkar ju ligga på den nivån i det här landet.

Yrkeskåren jag pratar om är naturligtvis polisen. Jag har aldrig haft något förtroende för dem om det är jag inte ensam om. Enligt mig använder de sig allt som oftast av ett extremt övervåld.

I går på väg till jobbet svängde det ut en polisbil precis framför mig i en rondell, jag fick nita på bromsen. Sedan körde den framför mig. Han blinkade inte ur de tre rondeller som vi körde igenom vilket man enligt lag ska göra. Han låg och tryckte i röven på en annan bil, ingen tresekundersregel där inte. När stackaren framför sedan svängde av vägen ökade polisbilen farten. Jag körde efter för att kolla hur fort det egentligen gick. Ca 105 på 90 vägen låg den i. Den var inte i utryckning för den varken tutade eller blinkade. Detta gör mig om möjligt mer irriterad än någonting annat. Poliserna borde väl föregå med gott exempel? Följa lagarna till punkt och pricka när de är i tjänst. Precis som jag som ridlärare inte ska rida omkring utan hjälm.

Senast förra veckan hörde jag talas om en stackare som hade åkt dit för att han sagt "nöff,nöff" till en polis. Hallå säger jag då. Är det värre att man säger något "elakt" till en polis än till en civil människa? Lite får dom väl tåla. Ska jag anmäla människor som säger att det luktar skit när jag går förbi då eller? Nej, jag förstår verkligen inte det där. Jag tycker inte på något sätt att det skulle vara värre om man  använder våld eller okvädningsord gentemot en polis än mot en läkare eller förskolelärare t.ex.

En annan historia jag lästa om i tidningen för ett par år sedan den slår nog allt.
En man kör på motorvägen bakom ett långt led av bilar. Det går i ca: 100 km/h. Mannen påbörjar omkörning och ser att det ligger en polisbil först i ledet. Jaja tänker mannen de kör ju ändå under hastighetsbegränsningen så han fortsätter och kör om hela ledet och polisbilen. Knappt har han hunnit om förrän polisen börjar blinka med sina blåljus och stannar mannen. "Jaha,här gick det visst lite fort". Mannen tittar frågande på polisen. "Ja, det är 110 här och vi klockade dig på 111 km/h".  Han hade alltså kört EN km för fort och fick böter. Polisen klarade verlkligen inte av att bli omkörd. Detta är nog bland det mest sjuka jag har hört någonsin!

Det finns säkert jätte trevliga poliser där ute, det tror jag alldeles säkert.  Men tyvärr är det nog så att merparten använder sin makt på helt fel sätt vilket är oerhört tråkigt.  Polisen finns till för att människor ska kunna känna sig säkra inte tvärtom!

Misan gick hur bra som helst idag på träningen. Fick bara beröm hela timmen. Lugn och samlad för det mesta iallafall. Den förvända galoppen satt som en smäck,öppnorna gick fin,fint och i skänkelvikningarna bara flöt vi fram. Det är så det ska kännas! Hon är allt för duktig min lilla förvuxna ponny.

I morgon mina damer och herrar kommer det en mycket intressant blogg. Caroline är irriterad,mycket irriterad över en utav samhällets fina yrkeskårer. Men nu ska jag äta en banan och krypa till kojs. Over and out,ät en scout!

Om jag någon gång skulle skriva en självbiografi skulle den utan tvekan heta "mitt liv som trött",
Det spelar ingen roll hur mycket/lite jag sover jag är ändå alltid trött. Tröttsamt ;).
Jag håller på att vela också,precis som vanligt. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska gå på Göteborg horse show på Söndag eller inte tuffa beslut. Jag är född i vågens tecken och tro mig det märks. Jag kan aldrig välja någonting.

Min häst var knäpp idag när jag red. Överskottsenergin var på topp. Hon visste inte ens vad förvänd galopp var för något. Jag slet som ett djur och hon sprang som en gasell. Jag blev irriterad och hon sprang ännu fortare. Till slut fick vi kompromissa och mötas på mitten så ingen utav oss fick helt sin vilja fram. Rolig häst det där. Jag vet vad hon behöver just nu, springa av sig på travbanan. Men det går ju inte nu tyvärr,får vänta tills snön försvunnit.

Ikväll har jag och Lina  varit hemma hos Elin och ätit scones. Trevligt. Det slår mig när jag träffar mina gamla vänner hur mycket man egentligen vet om varandra och man kan verkligen prata om allt! Desibel var också hemma naturligtvis,himla söt unge det där.

Höll förresten på att krocka innan idag. Det var mycket obehagligt. Tydligen är mina däck på bilen totalt värdelösa (oerhört bra eftersom jag ska besiktiga bilen i morgon). Jag körde på en smal liten väg då jag plötsligt fick möte. Jag bromsade och det hände ingenting,jag gled,jag sladdade och kom över på andra sidan vägen. Som tur var hade tanten i den andra bilen lite bättre däck så hon kunde väja. Puh, hade just varit snyggt att krocka, glad Marcus hade blivit då. Jagkan ju tillägga att jag kanska många gånger backat in i saker och ting, det är inte min grej det där med att köra bakåt!!


Desibl när hon var riktigt liten tjej!

Det säg att "ensam är stark" och att "det som inte dödar härdar". Jag vet inte om jag tror på det, jag tror inte jag vet någonting längre!

Jag avskyr den här känslan. Får mig att känna mig som 13 år igen. Om det är något så säg det i stället, I can take it. Tur att jag har min underbara sambo och världens sötaste och bästa häst. 

 
Idag har det varit kallt, riktigt kallt! Hästarna var knas på lektionerna, men det blev bara en avåkning som tur var!
Har hunnit med att rida ett dressyrpass på min lilla Mis också. Det gick fint, hon börjar lära sig att man kan bryta av till trav utan att köra upp huvudet. Bra vid snart 17 års ålder.... Haha, men det är det som är charmen med den lilla envisa förvuxna ponnyn. Hur kul hade det varit med en häst som gjorde precis som man ville hela tiden ;).

Jag har just nu ett svårt anfall av seperationsångest.  Min mobil! Min fina,lilla rosa mobil. Har haft henne i snart 2½ år och abonnemanget har gått ut för längesedan. 
Är rädd för att jag snart måste byta ut henne. Knapparna fungerar inte riktigt som de ska så det blir lite knepiga ord ibland. Min fina mobil har funnits konstant och då menar jag konstant vid min sida sedan den köptes. Hon är aldrig mer än max en meter ifrån mig och är aldrig avstängd. Tänk så många tusentals sms hon har skickat och tagit emot år mig. Hon har alltid fungerat perfekt och batteritiden har hållt sig. Det är som att förlora en vän. Jag får se hur jag gör... kanske behåller jag henne ändå tills hon ger upp totalt!

Jag ska fortsätta at prata lite om det här med djur och deras rättigheter.

Det finns ju många vegetarianer i världen, det är inget fel med det även om jag aldrig skulle klara av att vara det. Men en sak jag verkligen inte förstår är de som säger "men jag äter kyckling och fisk".  Jag blir lika konfunderad varje gång jag hör det och vill verkligen fråga men jag är alldeles för väl uppfostrad för det. Hur tänker man då? Jag antar att man oftast är vegetarian pga att man tänker på djuren och deras bästa. Men varför skulle det vara värre att äta en gris än en kyckling eller torsk? Ska man vara ärlig så har nog grisen oftast haft det bättre än en kyckling. Nej, det där kallar jag  dubbelmoral!  
Fisken och kycklingen har också känsel,jag lovar. Har ni sett hur en fisk ser ut när den ligger och kippar efter luft?

I mina ögon bör man behandla alla djur med respekt. Jag försöker att handla produkter där jag vet att djuren iallafall haft det ok. Jag köper bara ägg från frigående höns och bara svenskt kött. Jag skulle aldrig i mitt liv köpa en päls, men ja, jag vet att jag har andra skinnprodukter t.ex skor och skärp.

Lagarna som ska skydda djuren i vårt land måste skärpas. Det finns inte ens en lag som förbjuder tidelag, hur sjukt är inte det?

Man måste se över hur djuren på våra bondgårdar har det. Istället för att åka runt och kontrollera så hästarna inte har två cm för lågt i tak så kolla t.ex hur tjurarna mår när de står på varandra täckta i sin egen avföring.

Hur står du ut med dig själv? Stanna upp en sekund och tänk efter vad du egentligen gör! Du kan komma att ångra dig då det är för sent!

Tänkte skrivit ett långt och intressant inlägg men jag skiter i det. Jag går och lägger mig i stället, ja det gör jag!

Tvätten är avklarad nu återstår bara det jobbigaste, att lägga in det! Blä, men det är morgondagens problem.

Dagen har sett ut så här i korta drag

*Sov för länge
*Red dressyr på min fina häst som återigen överraskade mig positivt
*Blev retad på jobbet bara för att jag en gång råkat kläcka ur mig att en viss person var snygg. Jag kände mig som 15 igen.
*Jobbade, det gick bra
*Hem och tvätta
*Kolla på tv

Ja, och nu sitter här.

Kollade på "du är vad du äter" innan. handlade om Sanna Bråding. Stackars människa säger jag bara, men ja känner igen mig mycket i det hon säger. Hoppas hon är stark nog att ta sig ur skiten nu.

Kl 21.00 var det dags för ett av favoritprogrammen, "lyxfällan". Detta program är mest underhållande eftersom det oftast är så oerhört naiva och pantade människor som medverkar. Vi går 20000 back varje månad men vi vill ändå köpa den här nya 42 tums LCD tvn för 20000 så jag vet vad vi gör! Vi tar ett smslån. JA, vilken underbart bra idé. Knappt någon ränta alls. PUCKON!
Det allra bästa är när det är unga par med. Jag sitter och skrattar och skakar på huvudet om vartannat. Tragiskt
är det enda jag tänker, riktigt tragiskt!

Jaha, så var snön borta igen. Skönt det! Snö är fint men jobbigt.
Idag är det ridning,jobb och tvättning som står på schemat. Tänkt att något kan vara så ofattbart tråkigt som att tvätta. Eller det tråkiga är väl att släpa det fram och tillbaka till tvättstugan. Jag vill ha en egen tvättmaskin.

Det här med tvättstugor kan annars vara ett ganska så intressant ställe. Det har förekommit en del bråk, vi har bland annat ett hål in i väggen på ett ställe.
Jag kan förstå att irritation upstår. Om jag kommer ner kl 17.00 då min tvättid börjar och finner att det tvättas i en utav maskinerna blir jag också irriterad. Jag väntar i ett par minuter, sedan sliter jag ut tvätten och kör ut den i korridoren så får den stå där och rinna.
Efteråt känner jag mig som en riktigt elak människa och får dåligt samvete. Oftast kommer det en liten utländsk kvinna och ser allmänt förskräckt ut. Jag försöker förklara men hon förstår inte svenska så hon ser bara ledsen ut.

I vår tvättstuga sitter det också en lapp över papperskorgen "släng inte tomma tvättmedelsförpackningar här, dessa får du ta med dig ut i sophuset".  No way tänker jag och tar bestämt min tomma förpackning och placerar strategiskt längst upp i påsen. Finns det en papperskorg så tänker jag använda den till mitt skräp. Så det så!

God natt och sov gott önskar Caroline & Pyret, alias "Piraten"

Kallt,kallt,kallt! Fast jag ska inte klaga, jag gillar ju inte värme.

Lugn och trevlig dag idag. Jag sov som vanligt för länge och hann inte dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro.  Stressade iväg till stallet där en glad häst och en svärmor väntade. Vi gav oss iväg på en promenad. Eller rättare sagt svärmor promenerade och jag red. Misan fick en massa komplimanger för att "hon är så himla söt". Misan tycker själv att hon är mycket söt och detta ska belönas med en massa godis, därav den "lite" för stora magen.
Har ju velat lite fram och tillbaka om jag ska tävla eller inte tävla. Men nu är det klart. Jag och Misan ska ingå i Tkrks div3 lag i dressyr. Om hon sköter sig på träningarna vill säga. Hon är ju lite väl bestämd ibland den lilla damen. Varför ska man skritta efter man har galopperat t.ex? Men det är bara att träna,träna och åter träna! Och skulle det mot förmodan gå helt åt helvete så har vi i allafall försökt!

Jag lider just nu av svår tristess. Vad ska man hitta på om kvällarna egentligen? Marcus har gått och lagt sig för att han ska upp kl 4 (!?) i morgon. Sandra sover hon med och ingen annan är online som jag är intresserad av att prata med. På tvn är det bara skit och min bok har jag läst ut. Jag är inte det minsta trött heller. Så, vad gör man? Någon som har ett bra tips? får väl leka med en katt, nehe, de sover visst dom också. Tråkiga djur! Jag önskar jag kunde ha min häst i lägenheten, då hade jag aldrig haft tråkigt! Kolla bara på den här.

Jag har många gånger fått höra att  "det är ju bara ett djur" . Detta gäller då människor som inte förstår att jag kan lägga ner så mycket pengar,energi och tid på min häst. Jag kan börja med att klargöra en sak. Hon är inte "bara" ett djur för mig. Misan som hästen kallas är min allra bästa vän.  Hon är den som betyder mest för mig efter Marcus.

Det är mycket tack vare henne som jag mår såpass bra som jag faktiskt gör just nu. Jag har aldrig haft ångest när jag sitter där uppe på hennes rygg. Att sitta där och filosofera ute i skogen samtidigt som man hör hovklappret och hennes förnöjda frustningar, det är en känsla som inte ens går att beskriva.  

Det är också tack vare henne jag har kommit dit jag är idag. Jag var i valet och kvalet om jag skulle lägga ner allt vad ridning hette och satsa på något annat i livet. Detta efter en massa motgångar med foderhästar och medryttarhästar. Jag kollade ändå runt bland annonserna och hittade världens finaste lilla häst.

När hon sedan skulle säljas var jag helt förstörd. Jag kommer ihåg att jag klockan tio på kvällen åkte ut till stallet och bara ställde mig och grät med armarna kring hennes hals.

Tänk vad saker och ting faktiskt kan förändras till det bättre. Misan är nu min alldeles egna och jag måste passa på att verkligen tacka Martina (den förra ägaren,som jag vet läser min blogg i bland). Hade det inte varit för att du var så snäll och generös hade jag aldrig kunnat köpa världens bästa häst, jag är verkligen evigt tacksam!

Jag gör allt för att min häst ska ha det så bra som möjligt och jag tror att hon är lycklig. Det är för mig det allra viktigaste. Hon är värd varenda krona även om det för mig innebär att jag inte ens kan köpa ett nytt klädesplagg om året. Hon är min stjärna och min allra bästa vän, jag kan inte förklara det bättre än så!


Bild tagen idag när vi hoppade lite i ridhuset.