Caroline Svensson

Life is a bitch and so am I.

Liar liar

Känner att jag måste slänga in ett inlägg ikväll med. Många frågor ställs och jag mår bättre av att skriva av mig. 

Jag kanske egentligen inte borde skriva så detaljerat men jag kan säga så mycket som att jag utelämnat det allra mesta och värsta. 

Lögnerna fortsätter att poppa upp en efter en och pusselbitarna falla på plats. 

Jag kommer aldrig någonsin låta någon övertala mig till att jag inbillar något för nu vet jag att min magkänsla stämmer alltid! 

Jag hatar honom samtidigt som jag tycker otroligt synd om honom faktiskt. Alla lögner, alla spel och dessutom mot flera människor samtidigt och tom ett helt samhälle, det måste ta på krafterna.

En dag kanske jag kommer kunna förlåta men glömmer det gör jag aldrig. 

Operation- göra om hela lägenheten har börjat. Allt som har med honom att göra ska bort och idag har jag eldat och kastat. Inte en enda av hans prylar kommer finnas kvar vare sig det är en gammal sketen mugg från när han gick på dagis, en film från hans sportkarriär eller om det är glas med samlarvärde, jag slänger och eldar ALLT! Det är en sådan otrolig befrielse även om det är låååång väg kvar för här finns hur mycket saker som helst! 

Nu måste jag sova, hoppas kräket sover riktigt illa om nätterna, det hade jag gjort med alla dom sakerna på samvetet. 

People change, memories don't 

Not today

Jag ber om ursäkt men jag orkar inte fortsätta med inlägget om idioten idag. Han tar redan alldeles för mycker energi av mig med sitt sjuka beteende. Tio nya lögner har uppdagats bara idag. Helt sjukt verkligen. 

Jag lovar däremot att fortsätta en annan dag. 

Nu är jag trött för jag har inte sovit mycket och knappt ätit på tre dygn + att jag har pratat med säkert 20 olika människor om massa olika saker och jag har varit så arg så jag bokstavligt talat har skakat. 

För första gången i mitt liv har jag bett någon dra åt helvete och det känns så förbaskat skönt! Jag har inte det minsta dåligt samvete för det för han förtjänar det så jävla mycket! 

Lugn det kommer

The beginning of the story

Okej, vart börjar vi? 

Jag har under de senaste två dygnen fått reda på så många saker från olika håll. Jag har nog aldrig varit så arg i hela mitt liv. Hur en människa jag offrat så mycket för och älskat något så otroligt kan visa sig vara ett sånt svin. 

Jag pratar alltså om mitt livs största kärlek och misstag, mitt ex. 

Om det är så illa som jag tror så har allt i princip varit en stor lögn från dag ett. 

Jag har alltid litat på honom och trott på honom men jag undrar nu om något överhuvdtaget varit sant, för bra på att ljuga är han ju uppenbarligen.

Att dessutom få reda på att man är ett psyko som är farlig gör inte saken bättre. Speciellt inte eftersom det största psykot är han själv. 

Jag har aldrig någonsin skadat någon på något sätt. Jag kommer inte ge igen nu heller trots att jag både har fina bilder och vet vart hans käraste ägodel bor. Det räcker gott och väl med att människor får veta hur han har betett sig. 

Jag blir också beskylld för att ha styrt honom... Ja det kan man ju se på olika sätt. Jag kanske styr om jag anser att man som sambos kan spendera en kväll i veckan tillsammans. Men å andra sidan är det nog värre att hota att lämna mig bara för att jag ville att han skulle slänga sina använda linsburkar, ställa in disken i maskinen, plocka upp sina smutsiga kalsonger eller det värsta hota med att göra slut för att jag bad honom byta blöja på min dotter när jag var sjuk. 

Det kan ju jag kanske tycka är lite mer manipulativt när han visste hur jävla mycket jag älskade honom. 

Han fick mig att må så dåligt och jag trippade på tå för honom i över ett år. Han behövde inte göra någonting. Så fort han var på dåligt humör för att han som vanligt jobbat alldeles för mycket så var jag totalt livrädd att han skulle lämna mig. Jag gjorde allt för att han skulle stanna. 

Att han sen kom tillbaka och typ bad på sina bara knän att jag skulle ta tillbaka honom när jag var tillsammans med en annan kille det kan vi ta i ett annat inlägg. Det kanske räcker att smälta allt det här först. 

Precis så känner jag gentemot det falska svinet! 

Just sayin'

Jag kommer skriva ett långt inlägg ikväll men det enda jag har att säga är att jag uppenbarligen har levt i en ren lögn i 3.5 år och skulle du stå här framför mig så skulle jag förmodligen slå ihjäl dig för allt du utsatt mig för. 

Fast helst av allt hoppas jag mest på att du får en framhjulspunktering i hög hastighet ditt jävla as! 

Over and out 

At least I'm still able to look myself in the mirror without being ashamed of what i've become

Har varit en helt okej dag idag, sanningen börjar sjunka in och det är dags att lämna en del människor bakom mig. Ibland träffar man bra människor, ibland sämre och ibland stöter man på riktiga rövhål. That's life så att säga. 

Därför är det viktigt att hålla fast vid de bra människorna riktigt hårt. 

Jag har väldigt svårt för att släppa taget om människor, speciellt sådana som en gång betytt mycket för mig. Jag vill liksom alltid se det bästa hos dom och tro att dom innerst inne vill väl. Nu, efter 32 år har jag insett att det faktiskt finns genuint elaka och egoistiska människor. Sådana måste jag ta avstånd ifrån. 

Därför är det denna gången på riktigt, det blir aldrig någon mer gång, inga fler chanser. Jag har gjort mig själv illa tillräckligt och även om jag inte är värd mycket så är jag värd mer än så iaf. 

The one and only 💜

Mitt allt, min fina dotter. Världens roligaste, sötaste och härligaste lilla tjej. 

Du är så klok och har så mycket funderingar. Du är så mysig och kärleksfull. Jag är stolt över att få kalla mig din mamma. Jag har inte lyckats med mycket i mitt liv men en sak gjorde jag med perfektionism, du! 

Jag älskar dig världens bästa Molly ❤️

Ey yo jag brinner för det här permanent

Det spelar ingen roll vad du säger eller vilka hot du kommer med för du kommer inte få tillbaka något ändå. Den chansen har du försatt och jag har så mycket mer att komma med än du. Jag vet sanningen men det gör inte du.

Snart är jag färdig med mitt inlägg som beskriver precis hur allt gått till det senaste året, hur sviken jag blivit av flera människor och på vilket sätt. Ingen vet egentligen hela sanningen förutom jag så det ska bli intresserant att se vad jag får för reaktioner. Tror en del av er kommer bli rätt så förvånade över en del saker. 

Anledningen till att jag vill skriva det inlägget är att jag vill att ni ska förstå varför jag är så djupt under isen och har 

varit under en så lång period. 

Det kommer säkerligen inte bli uppskattat från alla håll men jag har inget att förlora längre (men det finns det andra som har) så nu tänker jag bara köra mitt race precis som jag vill. 

"Det är min tur nu, vinden har vänt". 

Det kokta fläsket är nu stekt

Vet ni vad? Jag är så jäääävla trött på att vara snäll. Man ska vara snäll men endast mot dom som förtjänar det och det finns det tyvärr många som INTE gör. Nu börjar min kamp för att sluta vara så snäll och låta människor trampa på mig. 

Jag har redan börjat så smått men jag har så mycket mer "bra" grejer på lager. 

Man kan inte komma undan med allt hela tiden och "handlingar ger konsekvenser" så att säga. Dags att inse det kanske? Jiddra inte för mycket med Caroline för då slutar det inte väl (OBS det är inga hot, skulle aldrig vara våldsam så länge ingen skadar mitt barn eller om det visar sig att "du" ljugit och gjort det värsta "du" kan göra för då kan jag inte garantera att det inte smäller).  Men psykiskt kan jag vara så in i helvete elak om jag sätter den sidan till och även om det var längesedan nu så sitter takterna i. 

Jag menar inte att det är någon bra egenskap men "i de lugnaste vatten" som man säger och det är på gränsen nu att skålen tippar över åt flera håll..... 

Fuck this fucking shit

Sorrow and betrayal

My pain is not temporary

Detta är ett tidsinställt inlägg och klockan är egentligen i skrivande stund 00.15. Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt bara brast allt. Jag har i flera veckors tid försökt vara stark, låtsats vara oberörd och bara leva vidare. Allt har bara varit en lögn. 

Nu ligger jag sen en timme tillbaka och skakar med tårarna forsandes längs med mina kinder. 

Det gör något så fruktansvärt ont och saknade blir inte mindre, snarare tvärtom. Jag älskar dig, hör du det, JAG ÄLSKAR DIG! Jag vill inte ens leva mitt liv utan dig! 

Jag har trängt undan dom mörka tankarna men dom har så sakteliga smugit sig tillbaka och nu önskar jag bara att jag kunde få försvinna för gott. 

Jag vill verkligen inte behöva kämpa mer, jag vill inte behöva känna den här jävla sorgen hela tiden. 

Jag kan inte heller prata med någon om hur jag känner för alla tycker bara jag är jobbig. Jag är så ensam i det här och jag får inte ens prata med dig. Jag FÅR inte ringa dig. Jag vet inte ens om jag någonsin får se ditt ansikte eller höra din röst igen. 

Det borde ha gått över men det gör det inte. Allt jag gör påminner om dig, allt jag ser ser jag dig i. Det är ingen överdrift, jag kan inte göra någonting utan att du är med mig på ett eller annat sätt. Jag förstår bara inte varför du tycker så illa om mig, vad jag gjort för fel. Jag skulle offra mitt liv för dig utan att blinka. Snälla bara hör av dig, fråga hur jag mår, hur vi mår. Låt mig få veta att du lever. 

Häst är bäst

Livet går sin gilla gång (heter det så?). Jag är i stallet, hänger med Molly och åker på roadtrips med Sandra. Vi lär oss geografi, älskar vårat stall, gör upp affärsidéer och så kollar vi på lite hästar med. Det är en djungel det där att leta hästar alltså. Det ska matcha på alla plan, typ som när man hittar en partner. Fast en häst kan man alltid lära sig att älska! Så var det iaf med Enya, jag tyckte inte alls om henne i början :p Hon var tråkig och sprang med huvudet rakt upp i luften. Fanns flera tillfällen då jag tänkte lämnat tillbaka henne till ägaren för hon var så jobbig....

Nu skulle jag inte byta ut henne mot någon annan häst i hela världen. Varenda minut jag spenderar på hennes rygg är en minut av glädje. Hon är alltid pigg, glad och med en gnutta bus i kroppen ❤️❤️

Älskade bästis Vad jag är glad att jag har dig i mitt liv ❤️

You're such a punk

Jag har än så länge inte märkt av några nya efterdyningar av "hjärntvättningen". Men än ropar jag inte hej, båten är inte i hamn än. Tror iofs inte att det kan bli så mycket mer tragiskt än vad det redan är. 

The bottom is nådd så att säga. 

Igår var det sol och tio grader varmt. I Varberg innebär det boråsare, blyslädar och fiskmåsar. Måste säga att jag känner mig rätt nöjd och lite skadeglad när jag ser det 😜. Karma finns det är jag helt säker på! Jag hoppas bara att jag slipper stöta på "problemet" här i mitt älskade Tvååker, keep away please. 

Sunny sandwich

Jag håller på att bli förkyld, ni vet det är precis så där på gränsen innan det bryter ut. Asjobbigt! Speciellt när man inte blir hjälpt av nässprayen eftersom jag redan tar den varje dag......

Finns tabletter med som hjälper skitbra men jag tål inte dom. Jag blir helt bananas, aggressiv, stressad och hela kroppen är rastlös med massa typ ryckningar. Ingen höjdare alls!

Min dotter har blivit stor! Nu sover hon för andra natten i rad i sitt egna rum, jag är så stolt över min lilla tjej ☺️. Hon känns faktiskt som ett tryggt barn vilket gör mig extra glad eftersom jag verkligen kämpat för att hon ska känna sig trygg och älskad. Det gör mig ännu mer glad eftersom jag själv är en rätt otrygg person och det har jag varit hela livet tyvärr. 

Glass får man när man varit duktig ☺️

Som solen går upp långt bort i öst

Alltså livet har ju ändå på många sätt ordnat upp sig helt okej. Jag är en bättre mamma, en bättre vän och en bättre hästägare. Jag gör det jag ska och mitt hem är för tillfället rätt städat. Min dotter verkar må bra (trots alla frågor) och även min häst men hur mår jag själv egentligen? Svaret är att jag inte vågar känna efter för gör jag det ens litegrann så bryter jag ihop. 

Jag har varit väldigt försiktig med att skriva om vissa saker här och aldrig nämna namn men jag har inget att förlora längre. 

Livet har gått vidare men det gör fortfarande så himla ont. 

Jag saknar personen jag blev så förälskad i och som jag gav upp allt för att få leva tillsammans med. Jag kommer aldrig i mitt liv träffa en människa jag tycker så mycket om igen. Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka honom igen. MEN den personen är väldigt långt borta och nu menar jag inte för att han bor i en annan stad...

Nu ikväll när Molly skulle sova så kom alla frågor som vanligt och den här gången kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. När hon tar upp ett mjukisdjur i form av en häst som hon fick av honom när hon föddes och hon säger "när jag fick den här av ***** älskade han fortfarande mig då?".

Som tur var så märkte hon aldrig av mina tårar och hon ganska snabbt på nya tankar men jag har svårt att släppa det och jag vet ju att frågorna kommer tillbaka.

Inte nog med detta så fanns det även en annan person som hon pratat mycket om att hon vill träffa men inte heller denna verkar intresserad. 

Det känns som om hon snart inte kommer känna något förtroende för någon människa i min omgivning fast det är väl kanske inte så konstigt för det gör knappt jag heller. Jag har blivit så sviken, utnyttjad och lurad det sista året så min tro på mänskligheten är i stort sätt minimal. 

Nu ska jag försöka sova, utan min lilla tjej vid min sida. Hon ville helt plötsligt sova i sin egna säng i sitt egna rum. Duktiga bästa Molly 💕

Blaha

All I can do is watch

Go'kväll! 

Ligger i min säng med fönstret öppet  och verkligen njuter av att bo på landet (det stinker skit ute, eller "schväm" som det så vackert kallas 😂). 

Jag ligger och funderar på hur mycket saker och ting kan förändras och framför allt hur människor kan förändras så radikalt. 

Det är svårt att förstå hur någon man delat vardagen tillsammans med i flera år kan bli som en helt främmande människa. 

Det är skrämmande faktiskt och jag får en stor klump i magen när jag tänker på alla yttre omständigheter som skapat den här tråkiga och ohållbara situationen. Det kommer inte sluta bra och jag är rädd att jag egentligen inte är den som far mest illa. 

Det enda som är värre än att vara riktigt psykiskt sjuk är att vara det utan att vara medveten om det själv.  

Någon gång kommer verkligheten ikapp och då blir det jävligt tufft. Jag vill inte se det fallet men jag kan inte heller göra något för att förhindra det. 

Det är som att stå fastkedjad och se på när någon puttar den man älskar ut för ett stup, precis så känns det. 

Dina tårar gör mer ont än mina egna

Hur förklarar man bäst för ett barn att någon hon älskar inte vill veta av henne, att hon inte ens får ringa och berätta vad som händer i hennes liv?  Och hur klarar man av att förklara det utan att bryta ihop totalt när man ser tårarna i hennes ögon? 

Jag ser mig själv som rätt stark som oftast kan behärska mig i även de tuffaste situationer men det här gör så fruktansvärt ont. 

Hur kan man vilja utesluta ett oskyldigt barn ur sitt liv? Radera allt som har med henne att göra precis som om hon aldrig funnits? Frågorna kommer allt oftare och jag vet inte längre vad jag ska säga....

Älskade lilla unge, förlåt för att du behöver gå igenom det här. Förlåt för att jag inte kan göra något åt situationen, jag älskar dig mer än något annat på denna jord 💕

What friends are for

Please stop hurting me, my heart is still in pain from the last time.

Jag undrar om någon har en förklaring på varför det är så roligt att såra mig? Sviker mig, tar upp kontakten med mig, sviker mig igen osv. Varför? Är det spännande att se hur mycket jag tål innan jag ger upp eller vad är det? 

Jag vet om att jag är en överkänslig person som fäster mig väldigt lätt vid människor, det i sig gör mig väldigt sårbar. Samtidigt gör det mig på ett sätt rätt unik för har jag väl älskat någon så kommer jag alltid finnas där för honom/henne hur jävla sårad jag än blivit. 

Det är säkert inte så snällt mot mig själv men jag kan bara inte sluta älska människor, det går inte (tro mig, jag har försökt). Jag tänker att jag hatar och nästan vill slå ihjäl någon men sen när kvällen kommer så kommer även tårarna, sorgen och kärleken. 

Nä usch, låt mig få ligga i min säng för alltid tack! 

Beautiful memories is all we have left 💔

Strutsen

Jag vet att du läser här inne och jag vet varför du inte tycker om mig. Jag hade också skämts om jag var grunden till mitt barns sjuka beteende och oförmåga att leva ett normalt liv. Att få läsa det svart på vitt tog nog säkert hårt men sanningen är tuff ibland och du kanske borde göra något åt det nu innan det är för sent... Eller så kan du ju fortsätta stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allt är normalt tills den dagen då tåget har gått och h*n är bortom all räddning, för den dagen kommer att komma, tro mig! 

Up and down

Jag är arg och arg och lite mer arg. Jag lovar på heder och samvete att om en viss person hade stått här framför mig just nu så hade h*n åkt på en rak höger eller så hade jag spottat henom rakt i ansiktet. 

Jag hoppas verkligen att denna människa aldrig någonsin sätter sin fot här igen får då vet jag ärligt talat inte vad jag gör. En sak är iaf säker, min dotter träffar h*n aldrig igen så länge jag är vid liv. Dom broarna är brända för alltid. 

Jag har ändå haft en bra dag idag. Jag och Molly har spenderat tre timmar i stallet i frt härliga vårvädret. Mockat, putsat, borstat, "ridit" och fikat. Äntligen fick jag upp henne på enyas rygg och hon var så stolt :) 

Min häst är så otroligt snäll, hon gick så långsamt hon bara kunde när Molly satt däruppe på hennes rygg. Hon är klok hon 💜

Jag hoppas på härligt vårväder i morgon med så jag kan ge mig ut på en långrunda med min bruna bästis,

 Dom två finaste tjejerna som finns 💕

Sometimes you lose more than you can handle

Okej, nu har jag brutit ihop är det dags att börja kravla sig upp igen nu då? 

Jag menar den ena vill inte veta av mig alls och den andra vill bara leka någon slags jävla lek med mig. Vet inte vilket som är värst egentligen. 

Därför har dagen mestadels sett ut så här... 

Jag har inte direkt någon ångest men mitt hjärta gör ont och tårarna slutar aldrig rinna. 

Jag hade trots detta ett par härliga timmar i stallet med min älskade häst. Vi tog en riktig långrunda (för att vara vi) och hon var som vanligt ett riktigt litet energiknippe och hon ger mig så mycket glädje. Kolla bara på det här kortet liksom. Man kan ju inte annat än att älska henne ❤️

Världens gosigaste mule har hon också 💕

I morgon ska Enya få nya skor och min fina dotter kommer hit. Jag måste också ta tag och bestämma mig för om jag ska ringa det där samtalet eller inte. 

Fler och fler saker kommer fram och om ens hälften av det är sant så är det oerhört tragiskt och skrämmande. 

Att någon kan gå från så omtyckt till så illa omtyckt så snabbt är helt ofattbart och inget jag vetat om förrän nu den sista tiden. Det gör faktiskt ont i hjärtat att få höra det 😢

Headlights

Mistakes

Alltså jag vet inte ens vart jag ska börja...

Jag vet egentligen inte ens vad som är värst, att jag blivit sviken eller att jag tillät mig själv att bli sviken igen. Vad jag vet är iaf att jag spenderat de sista två timmarna gråtandes så mina ögon är helt svullna. 

Jag önskar att jag kunde vara starkare och att jag inte kände så förbaskat mycket men just nu värker det i mitt hjärta och av en helt annan anledning än vad de allra flesta tror. 

Mest av allt skäms jag nog faktiskt. För att jag tillät mig själv att hamna i den här situationen igen. Som mollys pappa sa innan idag " du kämpar och klättrar upp för berget men väl där så kastar du dig ut för stupet igen". Inte visste jag då att han två timmar senare skulle ha haft helt rätt. 

Jag kan inte ge några fler chanser nu för då överlever inte jag. 

You can go fuck yourself

Okej, nu är det så här att jag precis föll ner jävligt djupt under ytan igen. Jag klarar inte av att vara där igen. 

Jag vet inte vad som kommer hända nu, för första gången på flera veckor känner jag ren panik över att behöva leva i min kropp. Jag vill bara försvinna bort. 

Jag som äntligen kommit igång med ridningen, träningen och blivit en rätt glad och påhittig både mamma och vän. Nu är allt det som bortblåst och jag vill aldrig mer gå upp ur min säng. 

Det räcker nu, jag förtjänar att få må okej och kunna leva utan ångest, sömnlöshet och panikattacker. 

Jag hatar vad du har gjort mot mig, hör du det? Jag hoppas resten av ditt liv blir lika miserabelt som mitt varit och är. Jag kan nog hjälpa till en bit på traven din patetiska lilla tönt! Nu har jag fått nog och karma tar alldeles för lång tid på sig! 

 

Roadtrip deluxe

Jag tog faktiskt bort mitt senaste inlägg. Jag tänker inte hamna där igen. Ja, jag har en sämre dag idag och jag är ledsen och besviken men framför allt förbannad. Den ena är mer instabil än den andra och helt plötsligt känner jag mig väldigt "normal", jordnära och medmänsklig. Egenskaper som tyvärr inte alla besitter och som en del förlorat. Tragiskt, jag vet. 

Har haft en helg med Sandra. Varit ute på äventyr, kört 80 mil, bott på hotell, fått känna på bredd 😜, sett vackra skapelser, frågat i Växjö om vi var i Linköping (inte jag 😉), inte kunnat duscha hela min kropp utan mycket stora besvär, tryckt på knappar som inte är knappar, ätit mat, druckit vin, snackat skit och haft sådär kul som man bara kan ha med sin allra bästa tjejkompis ❤️

Det får vi göra om snart igen! Det var deg roligaste på länge! 

Bjuder på den va 🙈😂

On the road

För första gången på fem dagar har jag idag upplevt lite ångest. Den kom nu precis när jag råkade se en sak som jag inte ville se egentligen. Men varför ska jag bry mig är ju frågan? Jag vet att personen i fråga är sjuk så varför reagerar jag ens? Nä, h*n är bara skrattretande. 

Blir däremot rätt besviken när någon som borde stå mig nära är illojal mot mig. 

Men sånt är livet när kjolen är randig som min mor skulle sagt. 

Har annars haft en alldeles förträfflig dag med Molly! Hon är så rolig, charmig och klok den lilla tjejen. 

Sandra var snäll och red min fina lilla häst så det är väl egentligen jag som ska tacka 😜. Blir alltid lite stolt när jag hör att min häst varit snäll haha. 

Avslutade även dagen med ett roligt zumbapass, gott i kroppen. 

Nu måste jag försöka sova, klockan är ställd på 6.15 och imorgon väntas det spännande äventyr med Sandy. Roadtrip ala Öland närmare bestämt. Det är sådana saker jag alltid velat göra men inte klarat av. Nu klarar jag det, jag klarar allt och nu är det dags att börja leva livet! 

Jag och världens bästa häst 💕

Throw it all away

Jag ligger i min säng och har kramper i magen och mår illa men vad gör väl det, jag har ju ingen ångest 👍

Har ridit en underbar tur på min överpigga förvuxna ponny. Sandra var med som sällskap och äntligen fick jag min häst iaf lite svettig.  Men trött? Njae knappast. Hon skulle nog kunna galoppera i princip hur länge som helst om hon fick bestämma. Men det är bara kul, den dagen hon inte vill springa fort längre då vet jag att hon inte mår bra. 

Har varit en bra dag idag med alltså. Har rensat lite mer och frostat av min frys. Det var inte en dag för tidigt om man säger så. Allt har ju stått still här sedan ett år tillbaka, jag hade tom kvar hans mat i frysen, så illa var det. Men nu åker det ut, ALLT åker ut och det känns så underbart skönt. Äntligen ska jag göra detta till mitt egna hem med mina egna saker utan massa jobbiga minnen. När jag är färdig (vilket kommer ta ett tag) så kommer det inte finnas en pryl kvar här som tillhör någon annan än Molly eller mig! 

Nu håller vi tummarna för en bra och händelserik helg! 

Glad tjej med sitt nya lego ❤️

Starting to become just a memory

What happend?

Dag tre utan ångest och jag fattar fortfarande ingenting! 

Har haft en underbar dag med min goa unge med massa bus och mys 💜

Hann även med ett pass zumba på kvällskvisten som var väldigt jobbigt men så kul! 

Imorgon väntar läkarbesök och ridtur om det inte är för kallt. Hästen är hur pigg som helst för tillfället och måste motioneras. Har verkligen börjat hitta tillbaka till glädjen med stallet och ridningen igen, men det suger att min bästis och hennes bästis inte är där 😢

Vi får hoppas att det inte dröjer för länge innan hon är tillbaka igen, det är inte samma sak utan henne! 

Jag har tänkt rätt mycket ikväll. Ju mer jag tänker ju argare blir jag och ju argare jag blir ju mer synd tycker jag om en viss person. Tänk att ha en sådan kris i livet så man tappar bort sig själv så radikalt, det måste vara jättejobbigt när man vaknar upp igen. Nä usch hur arg och besviken jag än är så känner jag mest medkänsla faktiskt och det är just därför det måste bli så här. 

Nu går ögonen i kors igen, man blir trött av att träna. 

Godnatt 

Alltså seriöst 🙈