Broken Wings
Jag såg fram emot saker, jag hade börjat ta mig uppåt sakta men säkert. Jag var kär, jag kände att någon stod upp för mig för första gången.
Jag var stolt, glad och Molly hade äntligen börjat få ett riktigt bra förtroende och en bra vän. Både hon och jag trodde nog att nu äntligen skulle allt bli bra.
Sen som en blixt från klar himmel så raserades allt, helt utan förvarning. Jag förstår ingenting och Molly förstår nog ännu mindre. Att se henne gråta gjorde nästan mest ont av allt. Att se hur besviken hon blev av att inga planer kommer bli av, att hennes vän inte kommer finnas där för henne mer osv
Denna sommaren skulle bli den bästa någonsin, det skulle hända massa roliga saker. Jag skulle visa den jag älskar staden jag älskar och jag såg så himla mycket fram emot det. Jag skulle få se hans favoritstad och jag såg fram emot att få dela många mysiga kvällar i solnedgången tillsammans med den finaste jag vet.
Vi skulle fixa hemmet, skaffa ny bil, köra mycket bil, allt skulle bara bli bra helt enkelt.
Nu blir det inte så, nu blir det ingenting och det mörka hålet känns djupare än någonsin.
Det känns som en mardröm alltihop, jag får inte in det i min hjärna. I min värld ger man inte upp utan man kämpar och försöker lyssna på varandra. Men vi lever inte i min värld och jag har återigen fått mitt hjärta krossat och förlorat den jag älskar och vill dela livet med. Personen som bedyrade att han aldrig skulle svika eller lämna mig eller min dotter. Han som så sent som för två dagar sedan satt och sa att han aldrig någonsin skulle göra mot oss vad mitt andra ex gjorde.
Just nu känns det som en exakt upprepning om jag ska vara ärlig och det gör något så in i helvete ont!
ååååååångest
Det var längesedan sist men nu ligger jag här igen. Sömntabletter i kroppen och en ångest utan dess like. Jag har inte behövt ta en enda insomningstablett på över en månad men inatt behövs det kan jag säga.
Jag får så mycket oförtjänt skit och jag vill verkligen inte behöva vakna i morgon. Om det jag tror kommer att hända händer så finns det inte så mycket mer att göra. Jag orkar inte leva mer under hot. Jag vill inte behöva vara orolig och nervös, jag vill inte ha panik över att den jag älskar ska svika mig. Jag levde så alldeles för länge och aldrig mer säger jag bara.
Jag är så ledsen och besviken just nu så jag finner inga mer ord. När inte ens dom här medicinerna får ner ångesten då är det riktigt riktigt illa.
Får ta en till och hoppas på det bästa.
Godnatt
Back in The same Lane again
Det här är ett inlägg jag hade hoppats på att få slippa skriva. Livet tog en vändning till det negativa och just nu befinner jag mig i det värsta stämningsläget jag kan ha där jag inte känner någonting eller bryr mig om någonting. Det är inte det jobbigaste sättet att må på men det "farligaste". Jag skiter liksom i vad som händer med mig.
Naturligtvis bryr jag mig fortfarande om de människor jag tycker om men resten av världen och livet kan kvitta.
På ett sätt är extrem ångest "bättre" för den hjälper till att bromsa mig från att hitta på "dumma" saker.
Nu har jag placerat mig i horisontalläge och här planerar jag att ligga resten av kvällen och natten.
Ftw men Enya är bra!
everything changes
Jag trodde aldrig att det skulle behöva gå så här långt faktiskt men i morgon tar jag med mig min pojkvän och kollar upp lite alternativ. Känns inte kul alls men jag har inte så mycket annat val känner jag just nu.
Nu måste jag sova för i morgon blir en lång dag med start kl7.... jäsp
Oh happy day
Jag brukar mest blogga när jag är förbannad eller ledsen och just nu är jag rätt så sne faktiskt men jag tänker inte skriva om det utan istället ska jag skriva om hur glad jag är över min fina pojkvän och hur jävla fin han är. Att jag hade en väldigt mysig midsommarafton med trevligt sällskap och nya bekantskaper. Att jag åt väldigt god mat och skrattade mycket. Att jag var helt nykter igår och därför mår prima idag!
Att jag tycker väldigt mycket om min pojkväns familj och där dom bor.
Jag tänker också skriva hur stolt jag är över min kille och alla förändringar han gjort i sitt liv den sista tiden, hur stolt jag är för att han är så bra med Molly och att jag älskar honom så himla mycket.
Jag har världens bästa dotter och en underbar häst, en familj och ett hem, jag har allt man kan önska sig faktiskt så jag tänker inte låta massa negativ energi dra ner mig!
nothing
Jag har verkligen ingenting att säga, ville bara säga det..
Screw this
Japp, jag hade rätt som vanligt! Det var bra och livet kändes bra i ett par dagar och sen bara raserades allt. Jag känner mig matt och tom på de flesta plan.
Jag förtjänar tydligen inte att få må okej och känna glädje i livet.
Just nu känner jag vara för att sova resten av livet typ för att slippa känna all oro och ångest.
Jag vet inte vad jag ska göra för att ta mig upp igen och hålla allt där uppe ovanför ytan.
Jag önskar att jag kunde släppa allt hat och besvikelse men det går inte. Jag önskar också att jag inte var så skadad av min tidigare relation. Mina dåliga erfarenheter därifrån gör nämligen att jag är konstant misstänksam och orolig över att bli hotad eller lämnad.
Jag kan inte längre leva ett "normalt" liv utan jag är bara konstant misstänksam mot alla människor och tror att dom ljuger och vill mig illa.
Jag orkar bara inte
Livet från den ljusa sidan
Ja jag lever, jag mår bättre än på väldigt länge. Jag känner meningsfullhet i livet, jag är kär och glad (jag vågar inte skriva det andra ordet för så fort jag gör det händer något dåligt). Men det känns så bra just nu och jag försöker att njuta av varje sekund.
Nu ska jag se om min pojkvän vill komma och kramas lite med mig 😉
Min älskade fina dotter fyllde fyra år igår. Hon är verkligen världens finaste och klokaste lilla tjej, är så stolt över henne 💜
Hon är precis lika enveten och bestämd som sin mor, det är bra egenskaper. Man ska visa tidigt i livet vart skåpet ska stå 😅
Idag har varit en väldigt bra och intensiv dag. Har även hunnit med att rida en riktigt härlig runda på min bruna bästis. Red upp för världens brantaste "väg" och fann den här vyn, inte illa! Det är havet man ser längst bort.
Nu ska jag se om min pojkvän vill komma och kramas lite med mig 😉
All this love
Imorgon är den jobbiga veckan över.
I morgon kommer en av de bästa jag vet hem igen 💜
Jag kan dock inte hjälpa att jag är rädd, nervös över vad som ska hända. Jag är så himla rädd att bli lika illa behandlad av någon jag älskar igen. Nu är ju inte alla människor narcissister det inser jag med men har man en gång levt med en och blivit utsatt för alla konstigheter och blivit så manipulerad så vet man hur hemskt det är. Jag vill aldrig någonsin vara med om det igen. Själviska människor är det värsta jag vet, sådana som bara är vänliga om dom har något att vinna på det. Jag är så ledsen för att jag gick på det från början, både för min och mollys skull.
Men det ligger i det förflutna nu och jag tänker inte låta honom förstöra mitt liv mer.
Jag vill leva, älska, skratta och vara lycklig och jag vill vara det med dig ❤️
