Death of an angel
Nä nu får det vara bra! Varför ska samma människor råka ut för tråkiga saker hela tiden? Kan inte de sk "bananskalsmänniskorna" åka på lite motgångar ist? Eller de som verkligen förtjänar det? Fattar ingenting, finns verkligen ingen rättvisa i världen alls!
Jag själv har för närvarande en rätt lugn period. Fokuserar på att röja och städa båda hemma och i stallet. Riktigt roligt när man sätter igång faktiskt men desto mindre kul när man hittar massa gamla Ica-prylar och biltidningar, kort osv... Men, men jag överlever det med och jag känner mest ilska. Dock har jag inte hjärta att bränna sakerna som många tycker jag borde göra. Bättre att lägga det i en sopsäck och låta någon annan göra jobbet ;)
Anledningen att jag inte klarar av att bränna skiten är inte pga att jag på något sätt hyser någon medkänsla eller annat för honom utan för att sakerna påminner om den bra människan som en gång gjorde världen till en vacker plats. Det är som om den personen är död, verkligen, det finns ingenting kvar av den söta, charmiga killen som alla tyckte så mycket om. Verkligen jättetragiskt när man tänker efter, att det kan gå så snett liksom 😢
Men det är så det är och alla människor klarar inte av att behålla båda fötterna på jorden och vissa är otroligt lättpåverkade tyvärr.
Jag är iaf glad över att mitt hår har slutat ramla av och utslagen i ansiktet försvunnit, för det var pga honom. Det utlöstes troligtvis av den stora psykiska stressen som jag utsattes för.
Jag kan dock tacka honom för de tio kilo jag gått ner i vikt, "allt ont för något gott med sig" som det så vackert heter.
Nu ropar John Blund på mig! Bort i drömmarnas land en stund. 💤
Cleaning out my closets
Go'kväll!
Har jag ork i morgon så tänkte jag ge mig i kast med den andra också 😅
Idag har jag ägnat i princip hela dagen med att rensa och tvätta. Två stora gekåskassar till med saker som tillhörde kräket som ska köras till tippen. Klart jag ska städa upp efter honom, det gjorde jag ju hela tiden vi levde tillsammans med 😓
Egentligen finns det saker som skulle kunna säljas men jag orkar inte engagera mig i det. Har dock en grym miniräknare om någon är intresserad, och en digitalkamera med bilder i....
Hittade även en del intressanta dokument och saker som kanske inte borde ligga här och drälla så i morgon ska jag ta tag i detta och besöka ett par ställen och höra mig för lite.
Rensade även i stallet i går. Ur en enda garderob lyckades jag rensa ut tre fulla gekåskassar med saker som skulle slängas, en som jag skänkte och en som jag ev ska sälja. Helt otroligt vad saker man samlar på sig. Har iofs inte rensat bort en enda av misans saker så det var väl kanske dags....
Har även tvättat åtta (!) maskiner med saker från stallet så nu luktar det häst på skräddaregatan 1b kan jag säga 😬
Så här såg det ut när jag hade tagit ut delar av sakerna ut garderoben....
Crash boom Bang
Alltså människor (läs killar) är så oseriösa så jag blir alldeles matt. Jag tror jag måste vara singel i resten av mitt liv. Antingen så vill dom bara en sak eller så är dom trögare än fan själv. Undrar hur många ggr man fått höra "är du bra på att rida? Hehe" eller "du kan få träna på mig ist för hästen". Jag blir så trött att jag önskar att jag vore lesbisk. Men jag har ju insett att jag klarar mig rätt bra själv. Hellre ensam än med ett pucko till liksom (nej Marcus var/är definitivt inget pucko). Han är den enda av de jag varit tillsammans med som varit rakryggad och ärlig och dessutom är han inte medvetet elak för att det är kul och han skulle ALDRIG utnyttja en annan människa och dess svagheter som vissa andra.
Fick förresten reda på att idioten tydligen vågat sätta sin fot här.. Han har verkligen ingen skam i kroppen.
Något allvarligt fel är det ju om han kan med att visa sig här efter vad han har gjort.
Varje gång jag går in på en speciell sida så håller jag tummarna men än så länge verkar jag inte haft någon tur.
Jag kanske skulle ta till samma metod som i mina drömmar, det kanske är värt ett par år bakom galler faktiskt.
Visar han sig här igen så finns risken.. (Nej jag ska inte döda honom, finns så mycket roligare saker än så).
Nä nu är jag trött och har ont i mina fötter för mina skor är för små😓
Ugly in heart
Du fick mig att fatta ett hemskt
beslut och för det förlåter jag dig aldrig. Jag gjorde det för att du ville dela resten av ditt liv med mig och det kunde du inte göra om jag inte gjorde det du ville.
Jag hatar dig för det och jag hoppas att du har jävligt dåligt samvete, men jag betvivlar att du ens äger något.
Du har också gjort att jag aldrig någonsin vågar älska eller lita på någon igen. Du är den elakaste och falskaste människa jag träffat som en klok människa sa igår "var glad att du hann rädda din dotter undan honom i tid, hon ska inte behöva ha sådana människor i sitt liv". Skönt att veta att så många fler än jag förstått vilket ditt riktiga jag är och att ingen vill ha tillbaka dig hit.
"Kära gode Gud, hjälp karma på traven och skipa rättvisa"
I hope you know i'm like a chainsaw
Nu är jag förbannad på riktigt!
Hur fan kan du med att logga in på mina konton din tomte? Jag tänker gå vidare med detta, nu jävlar är kriget igång och det var du som startade det, glöm inte det. Jag hoppas så att termosen med gammal sur mjölk läckt ut i hela bilhelvetet och den där framhjulspunkteringen står fortfarande högst upp på min lista....
Kom aldrig någonsin i närheten av mig ditt äckel, det säger jag bara.
Alltså jag är så förbannad och inte bara på honom. Det är bara sura miner överlag och vad jag än gör så är det inte bra nog. Allt är mitt fel trots att jag inte gjort ett skit annat än att vara snäll och hjälpsam. Jag börjar bli väldigt trött på det. Känns som att jag snart kommer bli beskylld för kriget i Syrien eller världssvälten också.
Jag är inte värd all skit faktiskt och efter att ha haft ett väldigt bra samtal med en god vän så känner jag mig starkare och mer beslutsam än på länge. Det är dags att sätta mig själv i fokus nu, Caroline är viktigast, mina åsikter, tankar och känslor räknas precis lika mycket som alla andras.
Tack för mig.
Din idiot
Vi hade två låtar som var "våra" en med Kent (utan dina andetag) och en med Norlie & KKV (där jag hänger min hatt). Den sistnämnda var låten vi typ träffades till.
Därför kändes den här låten också som "vår", så passande, så jävla rätt!
Farväl din idiot, låt mig aldrig behöva se se dig igen!
"minns allt som igår
min sol gick i moln
ditt ord var förlåt
du har sagt det förr, du vet vart jag står
när du ber mig förstå
du vill ha mig som då
men en del av mig fattar
gången du sov med någon annan
(när du sov med nån annan)
och du vänder på allt de som gav mig
jag vill inte ens nämna de andra
för du vet mycket väl vad du sa
du tror att det gör ont
it’s so good
och så har det varit sen den dagen du försvann
din idiot
hur kan du vara så dum
nu är det försent att få vara mitt allt
du tror att de gör ont
hur kan du vara så dum
nu är det försent att få vara mitt allt
jag såg dig på stan
ni såg ut att må bra
men skenet bedrar
när du ringer mig
säger du inte har någon annan som jag
du vill ha mig tillbaks
vad är felet på dig
minns gången du ljög för min mamma
(när du ljög för min mamma)
och måla upp dig som någon annan
(vem är du)
jag vet inte ens varför jag stanna
(jag vet inte varför)
jag vet mycket väl vad du sa
du tror att de gör ont
it’s so good
och så har det varit sen den dagen du försvann
din idiot, hur kan du vara så dum
nu är det försent att få vara mitt allt
du tror att de gör ont
hur kan du vara så dum
nu är det försent att få vara mitt allt
du tror att de gör ont
it’s so good
så har det varit sen den dagen du försvann
din idiot
hur kan du vara så dum
nu är det försent att få vara mitt allt
du tror att de gör ont
it’s so good
så har det varit sen den dagen du försvann
din idiot
hur kan du vara så dum
nu är det försent att få vara mitt allt
du tror att det gör ont
hur kan du vara så dum
nu är det försent att få vara mitt allt"
Om mitt hjärta slutar slå, skulle du förstå?
Jag har inte behövt ta några mediciner mot min ångest på en vecka förrän nu ikväll då den slog till med all sin kraft. Så nu ligger jag här med magkramper och hjärtklappning och vet inte vart jag ska ta vägen. Egentligen är ju det som hänt nu inget att ens reagera på men eftersom jag är som jag är så blir det så här. Jag kommer aldrig kunna släppa det här helt.
Jag känner hat och önskar egentligen bara att han försvann men samtidigt tycker jag så mycket om honom eller ja, den fina personen han en gång var ska jag väl säga. Den kalla, falska, elaka och känslolösa människan jag pratade med de sista gångerna är ingen människa jag någonsin lärt känna.
Mest av allt mår jag dåligt för att min dotter behövde lära känna honom. Eftersom han uppenbarligen aldrig älskat henne heller. Det finns ingen ursäkt i världen för att han skiter i henne också, man behöver inte prata med mig för att prata med henne liksom. Vad hon har gjort för fel förstår hon inte och senast idag kom frågan om varför han inte vill prata med henne..
Det är så jävla vidrigt gjort att det finns inte ord eller handlingar nog för att uttrycka mitt förakt mot honom ur den aspekten.
Sen förstår jag ju att någon av hans mammor påverkat honom också för han är ju mer lättpåverkad än en anorektiker är av alkohol...
Nä usch fy och tvi vad besviken och förbannad jag är för det sveket mot framför allt henne. Att han skiter i om jag dör eller inte är en sak men att inte ens höra av sig och fråga hur Molly mår det är bara sjukt.
Nä nu har han upptagit nog av min energi för ikväll....
Men han ska aldrig någonsin andas ut för jag glömmer inte, aldrig 😁
I want to kick you all between your legs...
Okej, nu har jag fått det bekräftat på riktigt från flera olika håll och kanter, killar/män är fan inte i ordning. Vad är det för fel på dom? Finns det överhuvudtaget någon som inte är oärlig, manipulativ eller spelar spel? Hittar ni någon kan ni väl säga till är ni snälla för jag har verkligen tappat hoppet om att det finns någon som är vettig. Ja, jag är fan förbannad på riktigt nu alltså.
Fick även reda på något så otroligt patetiskt idag att jag bara blev helt matt haha 😅. Det är nästan så jag känner att jag vill göra en sak som iofs är helt rätt att göra egentligen men som kommer få rätt trista konsekvenser för vederbörande. Men vi får se, jag får suga lite på den karamellen 😝
Just nu har jag alla taggar utåt och fan ta den som muckar med mig, haha så känner jag faktiskt. Jag vill vara precis lika elak, oempatisk och egoistisk tillbaka mot de som varit sådana mot mig. Men det ligger liksom inte för mig att bete mig så. Fast även jag har nog en gräns då det till slut slår slint och då hade inte jag velat vara min ovän. Inte för att jag på något sätt är farlig (även om mitt ex försöker tuta i människor det för att inte bli avslöjad själv), utan för att jag kan bli något så in i helvete elak verbalt om jag sätter den sidan till. Jag lämnade ett par smakprov för ett par veckor sedan och jag har bra mycket mer på lager.
Nu ska jag sova och hoppas ilskan avtar under natten!
Hoppla Kerstin
Mör i kroppen är jag kan jag meddela. Tänk att man kan vara så nära att ramla av sin häst på ett "hinder" på typ 30 cm.
Love u ❤️
Bara att erkänna, det blir aldrig någon hoppryttare av mig😅
Enya var dock riktigt fin till slut och hon fick skutta över det lilla krysset rätt många gånger så vi avslutade bra. Nu ska jag bara försöka få tag på en tandläkare som kan komma ut och kolla i munnen på henne, känns som om det är dags. Men hon är riktigt trevlig och rolig att rida just nu. Hoppas det håller sig så också.
Har faktiskt inte varit så arg idag, inte ledsen heller, känner mig mest äcklad. Att jag lagt ner så mycket tid och engagemang på idioter. Måste bli bättring på det. Hur kär man än må vara så ska man aldrig göra som jag och "sälja sin själ till djävulen". Man ska inte heller ställa upp och hjälpa människor som aldrig någonsin ger något tillbaka. Ta det som ett råd från en expert 😓
Man ska vara snäll och hjälpsam men inte på bekostnad av sitt eget välbefinnande!
Love u ❤️
Stay away mother fuckers
Nä nu får jag skärpa till mig. Jag MÅSTE sluta vara så snäll mot människor som inte förtjänar det. Vad har jag att vinna på det? Ingenting, jag förlorar bara.
Jag måste ju dock ge mig själv en eloge för att jag är så satans dum i huvudet och går på skiten gång på gång.... Typ att man bara blir respekterad och vänligt bemött när någon har något att tjäna på det...
Jag får se det som att detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Man kanske borde skicka några meddelanden iaf, nu när jag tänker efter, hade kunnat bli intressant 😇
Den andra idioten tänker jag mindre och mindre på. Känner lite empati för honom och väntar med spänning på det stora "raset". Då ska jag köpa den dyraste champagnen som finns på Systemet och springa runt och skåla med alla i byn.
Snart är det sommar och jag hoppas för bådas skull att han inte kommer närmare än typ åtta mils avstånd från samhället. Kan uppstå tråkiga situationer då. Skulle däremot aldrig få för mig att göra något illa mot honom så länge han håller sig låaåååångt borta.
Jag är så trött i min kropp och den har ont, riktigt ont! Sprang tre km innan och det är mycket för att vara jag och andra gången på ett år. Sedan åkte jag till stallet, fixade och red en lång tur med Sandra och Nomade. Riktigt härligt var det och hästarna skötte sig exemplariskt.
Nu måste jag sova, kroppen är matt och ögonen tunga.
This is what you have Done
En bild säger mer än 1000 ord ....
N
N
One day at a time
Inte lätt att veta vad man ska skriva, vad finns det mer att säga liksom? Tycker det är lustigt att jag har så många läsare per dag men inga kommentarer, jag vet typ vilka fem utav er är men vilka är resten?
Inte för att det gör mig något, läs på, jag har ingenting att dölja snarare tvärtom. Men nyfiken på vilka ni är det är jag.
Tror säkert att en del av er anser att jag hänger ut personer lite väl mycket här. Det har ni rätt att tycka, men ni ska veta att allt är 100% sant och då har jag knappt ens berättat hälften och ingen förutom jag och han vet allt. En del saker skulle jag inte ens kunna med att berätta för mina närmaste vänner för så mycket skäms jag över hur naiv jag varit och hur lurad jag blivit.
Det kommer aldrig sluta göra ont och jag kommer aldrig kunna förlåta men jag måste försöka gå vidare och fortsätta leva så länge jag orkar.
Min dotter ger mig styrkan att kämpa en dag i taget och äntligen (!) verkar hon ha släppt tanken på att ha kontakt med sin som hon säger "bästis". Hon har inte frågat efter honom eller varit ledsen på över en vecka vilket är skönt. Hennes saknad har varit minst lika jobbig att hantera som min egen och jag hoppas att hon till slut helt förträngt hans existens även om jag inte tror det kommer hända för han betydde verkligen så himla mycket för henne😢
Nä, jag orkar inte tänka på det mer, bättre att försöka sova för i mina drömmar finns han inte med alls längre.
Godnatt
Men bara när du inte hör vågar jag säga så
Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska sluta blogga, göra ett uppehåll, eller fortsätta som vanligt.
Jag har säkert 50 inlägg i utkast som jag inte publicerat. Vissa är för privata, vissa för elaka och en del är helt enkelt för jobbiga för att låta er ta del utav.
Jag vet liksom inte vad jag ska skriva längre. Efter jag publicerade inlägget om smsen har jag känt mig så "tom" på något sätt.
Det var efter jag läst igenom dom som jag på riktigt förstod hur allt egentligen legat till. Det var som en käftsmäll.
Människan jag en gång uppfattat som den snällaste, vackraste och mest omtänksamma jag träffat har egentligen aldrig varit något utav det.
Det är som att hela livet i fyra års tid bara varit en lögn, eller som om jag inte levt alls.
Jag vill inte vara den här människan längre. Jag vill inte känna som att jag går omkring i en dimma och bara är. Men det är iofs bättre att inte känna alls än att ha konstant ångest.
Jag tror tyvärr att allt det här förstört alla mina framtida chanser till att känna kärlek igen. Jag trodde äkta kärlek var det vi kände, jag vet att min var det iaf. Jag vill dock aldrig någonsin utsätta mig för risken att bli så sårad och sviken igen. Jag lever hellre ett liv utan kärlek än ett liv i lögn.
Från och till känner jag även den där känslan av att inte vilja leva alls, att bara försvinna. Jag vill inte leva i samma värld som honom och riskera att behöva se honom igen, för jag vet att ser jag honom så brister det igen och jag kommer inte kunna hantera varken mina känslor eller handlingar.
Mina sista ord till honom må ha varit "dra åt helvete" och jag menar det men innerst inne kommer den fina människan som jag en gång såg alltid äga en bit av mitt hjärta och själ 💔
🔫
You threw it all away and now I'm doing the same.
Idag har jag slängt saker jag aldrig trodde jag skulle slänga. Saker med sentimentalt värde för mig och även för andra.. Men varför ska jag spara på saker som inte är mina?
Jag har stått emot känslan av att gå ner och hämta soppåsen från soptunnan igen bara för att hålla kvar vid sakerna och för att mitt samvete fått sig en törn.
Det finns dock ingen anledning för mig att spara på gamla minnen egentligen, speciellt inte eftersom allt uppenbarligen bara varit fake, ett spel. Och varför ska jag ha dåligt samvete när han inte ens äger ett?
Ju mer jag rotar i saker ju mer lögner kommer fram. Jag undrar om någon egentligen vet vad som är sant och inte. Jag betvivlar det.
Jag vet att jag kommer stöta på honom någon mer gång i livet och jag bävar för det ögonblicket. Man kan ju alltid hoppas att han har vett på att hålla sig borta härifrån åtminstone ett par år. Jag är inte sugen på att behöva få ont i min dyrbara högerhand... Och ett par år kommer det nog minst att ta innan en del av all ilska och hat har lagt sig både för mig och andra.
Nä nu ska jag sova, sista natten i "vår" säng. Vill inte ha kvar någonting som har med äcklet att göra, inte någonting! Tom Michael Kors väskan tänker jag göra mig av med. Någon som är intresserad? För den kan jag faktiskt inte med att slänga med tanke på att den är värd typ 3000 kr. 🙄
Den ocensurerade sanningen
Så, då var stunden kommen. Idag gjorde jag det, tog fram mobilen och läste smsen. Tårarna rann samtidigt som ilskan och hatet började stiga.
Dessa smsen fick jag alltså i slutet av sommaren när han plötsligt ville ha tillbaka mig. Han höll det dock hemligt för alla och sa att han var på andra ställen när han egentligen var hos mig. Det borde ju i sig varit en varningsklocka för mig.
Här får ni iaf ett par smakprov och ja, texten talar väl för sig själv...
Så... Nu kanske ni kan förstå lite bättre varför jag mått som jag mått.
Detta var alltså bara ett smakprov, det finns hur många fler sms i samma stil...
Att få tillbaka honom, mitt livs största kärlek var en av det bästa sakerna som hänt mig, jag var så himla lycklig. Sveket när han sen bara sket i mig och sårade mig igen är det värsta som någonsin hänt mig och tiden efter det när jag blivit behandlad som skit ska vi inte ens tala om.
Ryck upp dig för fan
Jahopp, ännu en dag till ända. Jag lyckades få i mig 1 1/2 dl pasta nu i kväll *stolt*. Annars visar vågen på sex kilo mindre än för två veckor sedan och håret har börjat falla av i stora tussar igen....
Med tanke på hur dåligt jag mår och han vill att jag ska må så borde det vara nog för att jag ska sluta "sörja" och älta.
Men det ligger så mycket mer bakom än vad någon någonsin skulle förstå. Han var mitt allt i flera år och jag har aldrig tidigare känt mig så älskad. Sedan om jag var det eller inte det kan jag inte svara på. Jag vet inte om han vet vad älska är, iaf inte den människan han blev efter allt började "stiga honom åt huvudet".
Var och träffade en psykolog igår efter över ett års väntetid. Men nej det var ju bara ett "konsultationsmöte" så nu blir jag satt i kö igen.... Men eftersom jag redan är så nere på botten så orkar jag inte ens reagera. Ingenting får mig att reagera just nu. Förutom när människor typ säger till mig att jag ska "sluta må dåligt" eller "rycka upp mig" eller "sluta tänk på honom", då blir jag förbannad! Jag är inte efterbliven, hade jag kunnat göra något av de sakerna hade jag jag väl för fan gjort det? Ingen människa vill väl må som jag gör, jag hade gjort vad som helst för att slippa den här skiten. Tyck att jag är gnällig, jag bryr mig inte för ingen kan veta hur någon annan mår innuti, ingen!
Noll kontroll
Trött som en gnu och med världens huvudvärk men jag tänker att jag slänger in ett litet inlägg ändå.
Ytterligare en dag har passerat. Jag har haft fullt upp från morgon tills nu så jag har inte haft tiden att tänka och älta lika mycket. Det är skönt att få ett litet break emellanåt.
Jag tror dock aldrig att den här sorgen kommer släppa helt. Blir man så sviken och illa behandlad av någon man älskat så gränslöst så sätter det sina spår.
Jag kommer aldrig våga ge mig själv till en annan människa på samma sätt igen och lita på någon? Nej aldrig!
Jag har dock något han inte har vilket är empati, tror inte ens han vet vad det betyder om jag ska vara ärlig. Han saknar också totalt självinsikt vilket är det mest tragiska. Han är störst bäst och vackrast och han bryr sig inte om vem eller vilka, vuxna som barn som han gör illa på sin väg mot framgång.
Jag kommer aldrig någonsin förlåta honom för vad han gjort mot mig och Molly. Samtidigt så tycker jag synd om honom. Att inte ha en aning om vem man själv är, totalt lost liksom, det måste vara skitjobbigt!
Har förresten börjat gå igenom några av smsen från i somras då han förstörde en relation mellan mig och en annan bara för att manipulera mig. Detta genom att lova mig massa saker och bedyra sin eviga kärlek till mig. Ni ska som jag lovat innan få ta del av ett par av dom. Då kanske ni på riktigt förstår vilket svin han är och har varit.
Godnatt
Worthless
De två senaste dygnen har varit så jobbiga att det känns som om jag lever i någon slags låtsasvärld.
3 år av mitt och hans liv och jag är inte ens värd att få ett svar på mina frågor. Så mycket skada som han har gjort och jag kan inte ens få veta varför.
Jag är inte värd någonting för honom och inte min dotter heller.
Jag trodde ALDRIG i mitt liv att han var förmögen att göra så här mot mig efter allt vi gått igenom tillsammans. Det fanns liksom inte på kartan att han kunde vara så ond.
Jag önskar att någon bara kunde ta tag i honom och tala om för honom vad han egentligen håller på med och få honom att vakna upp ur sin "psykos". Men tyvärr tror jag inte att någon i hans närhet förstår hur illa det verkligen är. Vilket är väldigt tragiskt.
Jag förväntar mig inte att människor ska förstå hur jag känner eller mår, absolut inte för man kan inte förstå det om man inte upplevt det. Jag önskar att jag kunde göra något åt det hela själv så jag kan börja se någon mening med livet igen. Jag har dock tyvärr tappat hoppet om att någonsin vakna upp och känna någon slags glädje över att vara vid liv.
Jag lever inte just nu jag bara är, jag tror det kallas för att ge upp.
Over and out
You killed what was left in me
Idag har varit en utav de jobbigaste dagarna någonsin. Jag har känt en så stor sorg inom mig att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit, och varje gång jag hör en bil som låter högre än en Volvo V70 så stannar mitt hjärta (speciellt jobbigt eftersom jag bor precis jämte vägen och hör varenda bil).
Jag kan inte hata honom hur mycket jag än försöker, för jag vet att jag aldrig kommer få uppleva sådan kärlek igen.
Jag hatar däremot den människan han blivit även om han kanske inte kan hjälpa det själv. Den människan jag lärde känna skulle aldrig någonsin låta någon behöva lida på det här sättet speciellt inte mig.
Det som gör ondast är inte alla lögner och svek utan att han inte verkar ha det minsta dåligt samvete.
Han säger världens hemskaste saker, är så fruktansvärt elak och sen bryr han sig inte ens om att kolla hur jag mår. Detta trots att han mycket väl vet att jag vid ett tillfälle i somras försökte avsluta mitt liv. DET gör något så fruktansvärt ont ska jag be att få tala om speciellt eftersom han vet att han och hans beteende är roten till att jag mår så fruktansvärt dåligt.
Det är precis som om jag och Molly aldrig betytt någonting för honom. Som om vi inte fanns.
Jag kan ärligt säga att jag är rädd. Rädd för att inte orka längre, för att behöva vara tvungen att ge upp. Jag vill inte behöva göra det för min dotter behöver mig men han ger mig snart inget annat val. Som det är nu kan jag inte leva, jag klarar inte ens av att äta. Kanske är det kroppens sätt att säga att det är bra nu, vem vet. Jag vet iaf att jag inte har någon krafft till att försöka mer. Jag hoppas bara att han en dag hittar tillbaka till sig själv och att han då har vett på att ångra allt han gjort och all skada han åsamkat.
The naked truth
Några timmar av lättnad
Idag är första gången sen allt uppdagades som jag kunnat andas och tänka på något annat emellanåt. Detta tack vare min dotter och en vän som betyder mycket för mig (även fast h*n inte fattar det själv).
Det är få människor som kan få mig att slappna av och skingra mina tankar just nu så det var väldigt tacksamt och både jag och molly hade riktigt trevligt 💜. Det gav mig lite nytt hopp och energi till att fortsätta kämpa ett tag till.
Jag är så stolt över min dotter. Hon är en klok och stark liten tjej, hon ställer typ 1000 frågor om dagen och hon bara ska ha svar på dom 😅. Hon är kärleksfull och glad för det mesta och framför allt så vet hon om att hon är älskad vilket alltid varit min prio ett.
Status
Tiden går men den läker inte alla sår.
Människor i min närhet tror säkert att jag mår bättre bara för att jag inte pratar om det lika mycket men så är det inte. Jag förstår ju att människor blir trötta av att höra på mitt tjat så jag håller det inom mig ist och grubblar ihjäl mig.
Många frågar mig "men du vill väl inte ha tillbaka honom ändå efter hur han behandlat dig?". Nej det vill jag inte, jag vill aldrig mer se honom. Problemet är mycket större än så, han har förstört min förmåga att älska någon. Jag kommer aldrig mer våga lita på någon eller våga tycka om någon. Jag kommer definitivt aldrig våga släppa in någon i mitt barns liv igen så ledsen som hon varit för det här.
Så, nej jag mår inte bättre alls och jag vet inte hur länge jag orkar må så här. Som det är nu klarar jag inte ens av att äta en macka utan att kroppen strejkar.
Jag vet inte vad som kommer att hända, det kan gå precis hur som helst. Jag vet bara att jag är trasig och aldrig någonsin kommer kunna bli hel igen tack vare honom.
Let karma do the job
Ena dagen är jag rosenrasande (älskar det uttrycket så vackert på något sätt) andra dagar är jag så fruktansvärt ledsen. Idag har varit en tyngre dag. Jag tror det är mycket för att det är helg och då blir jag rädd att jag ska behöva se kräket och bli tvungen att slåss för första gången i mitt 32-åriga liv haha 😅
Jag vill verkligen aldrig någonsin i mitt liv se den människan igen. Har man någon gång älskat en människa så gör man inte på det viset. Man låter inte någon medvetet lida om man inte är riktigt sjuk i huvudet och njuter av den makten vilket jag tyvärr tror vederbörande har gjort.
Att bli sårad och lämnad gör ont nog när man älskar någon men det är ändå något man måste acceptera.
Men att dessutom bli ljugen för, utnyttjad och manipulerad när man redan är på absoluta botten det går inte att beskriva.
Ibland önskar jag att jag hade filmat de värsta dagarna i vintras när jag inte förstod någonting. Den ångesten jag upplevde då var det vidrigaste någonsin och att jag fortfarande ligger här och andas är fan ett mirakel. Det visste han och han visste att det var pga honom och att det var han som gjorde fel. Han kommer aldrig kunna andas ut, han kommer alltid få leva med tanken att "tänk om".
Jag vet att han inte har något dåligt samvete varken gentemot mig eller Molly, sådana som han äger inget samvete, men någon dag kommer verkligheten komma ikapp hans lilla drömvärld och då är det jag som sitter där och skrattar :) Jag tror på karma och det har jag alltid gjort!
Schwein
Jag kan inte bestämma mig för vad det är som gör mig mest förbannad. Om det är lögnerna, utnyttjandet eller all manipulation som jag utsatts för?
Jag om någon har blivit psykiskt misshandlat. Vi hade en överenskommelse och den svek han. Han lovade och lovade men höll inget av det. När min magkänsla sa till mig att något inte stämde och jag ifrågasatte honom så blev jag utskälld efter noter och fick inte höra av mig. Jag har aldrig någonsin tidigare i mitt liv upplevt sådan ångest som då och det var han väl medveten om och ändå fortsatte lögnerna.
Jag hade rätt hela tiden och han kunde med att bli arg för att frågade, så svinigt.
Ungefär lika svinigt som att bryta upp med mig för att man "vill vara ensam och fokusera på sig själv" och sen sitter man två veckor senare och raggar efter ligg på tinder....
Men har man inga gränser så kan man göra vad som helst med vem som helst (tro mig han kan) "kräks".
Har man heller inget samvete så kan man psykiskt tortera en annan människa hur länge som helst utan att känna den minsta skuld.
Nu är det dock över och han har ingen makt över mig längre, måste kännas trist att inte kunna manipulera mig och mina närstående längre men han verkar ju ha hittat någon ny att göra det med som tur är så han inte tappar stinget liksom.
Åt rätt håll
Ju mer människor jag pratar med ju mer förbannad blir jag, och ju mer människor får veta sanningen ju mer äcklade blir dom. Vilket iofs är bra för ju fler som vet sanningen ju bättre.
Typ så här hade jag nog reagerat om jag sett honom 😂
Jag hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver se honom. Om han någonsin skulle våga visa sig här igen så får han nog se upp för det är betydligt fler än jag som har några sanningens ord att säga 😅
Så ja, jag hoppas både för hans och min skull att han håller sig borta härifrån för alltid!
Har lyckats rensa bort det mesta nu.
Jag som egentligen avskyr att slänga saker njuter nu i fulla drag. Allt slängs och då menar jag allt!
Sen ska soffan och sängen bytas ut och sovrummet tapetseras om. Kommer bli hur bra som helst.
Jag vet att det kommer att komma riktigt deppiga dagar igen men just nu känner jag mig bara äcklad av hela hans existens faktiskt.
Så överlag känns det lättare just nu idag.
Dessutom har jag ju stött på nya trevliga människor på vägen så det får nog bli en tripp till huvudstaden i sommar :)
Typ så här hade jag nog reagerat om jag sett honom 😂
I believe it Will kill you sooner or later
Jag har så svårt att förstå. Jag kan verkligen inte för mitt liv begripa hur jag kan ha gett tre år av mitt och min dotters liv till någon som uppenbart vill oss så illa.
Once upon a time when friends were friends, lovers were lovers and fake was your middlename.....
Jag kan inte heller begripa hur man fullständigt kan krossa en annan människa utan att sedan bry sig ett skit om konsekvenserna. Bara en riktigt sjuk (eller hjärntvättad) människa gör något sådant. Att ljuga, manipulera och utnyttja någon som man vet älskar en något så otroligt som jag gjorde, det finns inte ens ord nog att beskriva hur illa det är.
Det värsta är nog att personen i fråga inte äger ett samvete. Hur kan man sitta och lova ett barn att man "aldrig ska försvinna igen", "du kan alltid ringa mig" och "vi ska alltid vara bästisar" och sen fullständigt iskallt bara skita totalt i henne? Nu verkar det dock som att hon börjat släppa det hela lite men hon har ett otroligt minne den lilla tjejen och hon påminner mig fortfarande om att han har lovat att hon skulle få komma dit och vi skulle gå på lekland. För första gången svarade jag "nej" på frågan igår om han fortfarande tycker lika mycket om henne. För det finns ingen chans i världen att han gör det, då hade han inte svikit henne på det viset.
Ni kan tycka och tro precis vad ni vill om mig men det finns ingen som kan komma och påstå att det finns några som helst ursäkter för för att göra så mot ett oskyldigt barn.
Att ljuga för mig är illa nog men att göra det för en treåring som levt i princip hela sitt liv med honom och verkligen ser upp till honom det är så jävla vidrigt gjort att jag mår fysiskt illa när jag tänker på det.
Som jag skrev härom dagen så är det tur att hon har en så fantastisk pappa, hon är trots allt en väldigt glad och trygg liten tjej och hon vet om hur otroligt älskad hon är 💕
Once upon a time when friends were friends, lovers were lovers and fake was your middlename.....
To be continued
Jag ska vara brutalt ärlig nu och säga att jag vill inte mer. Jag har gett upp och känner mig mest som ett vandrande skal. Jag tar hand om Molly och Enya men mer orkar jag inte. Jag är inte med på noterna alls och jag har gått ner fyra kilo på en vecka. Det sistnämnda är väl iofs bra men vet inte om det är lika bra att leva på två mackor om dagen (maten kommer upp igen).
Jag har inte sådär extrem ångest utan känner mig mest apatisk. Jag skiter liksom i vad som händer med allting (förutom molly).
Hade jag kunnat spola tillbaka tiden fyra år hade jag helt klart valt annorlunda. Jag trodde aldrig någonsin i min vildaste fantasi att den omtänksamma, vackra och ömsinta människan kunde vara så ond, kall och elak. Att det skulle komma till den punkten att han inte bryr sig om varken mig eller min dotter eller om vi lever eller dör.
Det är det jag undrar om allt var falskt ända från början eller inte.....
I somras (slutet på juli) kom han dessutom och ville ha tillbaka mig när jag var tillsammans med en annan. Han skrev de vackraste orden någon någonsin skrivit till mig och han överröste mig med kärlek och löften. Han skulle minsann aldrig någonsin lämna mig igen, vi skulle gifta oss osv (jag ska lägga ut smsen någon dag så ni kan få läsa).
Jag föll naturligtvis tillbaka som en fura och han fick mig igen.
När han väl hade fått mig dit han ville så var jag inte intressant längre och han började behandla mig illa igen och vips så stod jag där helt ensam.
Vad kallas det om inte elakhet och manipulation?!
Efter det har jag inte kommit upp ur hålet än och då händer allt det här.. Därför har jag nu gett upp hoppet om livet, mänskligheten, ja allt!
Alla glömmer men aldrig jag
God kväll.
Jag känner mig så ensam. För alla andra går vardagen bara vidare. Ingen frågar längre hur man mår, ingen som undrar om man behöver prata. För alla andra ligger allt redan i det förflutna och är glömt men inte för mig. I mig gör det fortfarande så fruktansvärt ont.
För alla andra var han bara någon men för mig var han allt.
Alla jag pratat med säger "han är inte värd dig, se hur elak han har varit", "bara gå vidare". Jag vet det, jag vet att jag är värd bättre och att han har behandlat mig fruktansvärt illa men den kärleken jag kände för honom kommer jag aldrig känna igen.
Jag vet fortfarande inte om allt varit lögner och spel sedan dag ett och jag kommer aldrig få veta det heller. Men jag kan bara inte tro att människan jag älskat något så otroligt är så genomgående ond. Jag kanske är naiv och han kanske inte ens har haft ett gott hjärta utan bara manipulerat mig från start, jag vet faktiskt inte.
Jag tycker dock synd om honom den dagen han vaknar upp och inser vad han har gjort. Inte bara mot mig och Molly utan mot alla andra tjejer, sin familj och framför allt sig själv. När inget av det gamla finns kvar. Att aldrig kunna återvända "hem".
Att gå från älskad av alla till saknad av i princip ingen måste vara ett hårt slag och tom jag får en tår i ögat när jag tänker på det trots att han varit så vidrig mot mig.
Han får gärna fortsätta låtsas vara något han inte är men någon dag slår det tillbaka och då hoppas jag att han klarar sig igenom det.
Jag hatar honom för det han har gjort och sagt mot mig, men någonstans därinne sitter en liten rädd och hjärntvättad kille som gör allt för pengar och framgång och den människan önskar jag att jag kunde hjälpa för en gång var han hela mitt liv.
Det största sveket
Igår tog jag ett av de jobbigaste samtalen jag någonsin tagit. Jag var till slut tvungen att förklara för min dotter att den hon älskar och ser som "sin bästa *****" inte längre älskar henne och att han inte vill prata med henne mer. Jag var också tvungen att förklara att hon aldrig någonsin kommer få träffa honom igen. Först tog hon det bra och ställde lite frågor men sedan blev hon jätteledsen, grät och tog gosedjuret han gav henne när hon föddes och lade in i sin garderob och sa att hon inte älskade den längre.
Älskade du 💗
Gjorde det ont i mitt hjärta? Ja något så fruktansvärt. Jag har försvarat honom och alltid talat gott om honom inför henne, bedyrat att han älskar henne men nu orkade jag inte ljuga längre. Jag orkar inte se hennes förväntansfulla ansikte när hon frågar när vi ska hälsa på honom (som han hade lovat) eller besvikelsen i hennes ögon när hon inte får ringa till vad hon säger är hennes "bästa vän". Dom pratade nämligen med varandra tre dagar i rad innan han ballade ur. Så det är nog en chock för henne också det här.
Det sveket gentemot henne är nog egentligen det allra värsta, en frisk människa gör inte så mot ett barn. Men hon är stark min lilla tjej och framför allt så har hon världens bästa pappa så att hon inte tappar tron på alla killar som jag har gjort.
This one is for you
Jag vet att du är alldeles för feg för att läsa här inne men jag ska skriva detta inlägg till dig ändå. Någon kanske kopierar och skickar det till dig man kan ju alltid hoppas.
I nästan fyra års tid var du mannen i mitt liv och jag har älskat dig mer än något annat förutom Molly. Jag hade offrat mitt liv för dig utan att blinka. Jag litade på dig till 100 % och jag gjorde allt och lite till för dig. Nu när jag vet att allt bara varit falskt från dag ett så faller ju många bitar på plats. Jag tror inte att du ens kan föreställa dig hur det känns att få reda på att man levt ihop och älskat någon så otroligt och så har allt bara varit något jävla spel från din sida.
Du lyckades iofs bra med att få det att låta som att jag var hemsk och kontrollerande, det var ju så du fick mig att "tassa runt på tå" och göra allt för dig på Bekostnad av mig själv.
Men nu vet jag att jag bara är en av fyra som blivit behandlad på samma sätt av dig och det får mig att se rött.
Du får väl fortsätta spela dina spel men du borde passa dig för att blanda in barn i leken igen. Eftersom min dotter tydligen också bara var en bricka i spelet och någon du aldrig riktigt brytt dig om så tycker jag inte du bör vistas runt barn överhuvdtaget för är det någon som tar långvarig skada av detta så är det hon och det förlåter jag aldrig.
Jag menade det jag sa med att du bör hålla dig borta härifrån för alltid. Ta det som ett löfte att ser jag dig så smäller det och troligtvis inte bara en gång. Jag står inte för vad jag gör. Så vidrig tycker jag att du är. Och tro mig jag har människor i varenda hörn av lilla tvååker som kontaktar mig direkt om dom skulle se skymten av dig.
En gång var du allt, numer är du ingenting.
Farväl
När någon var sig vara en helt annan någon
Det tar aldrig slut, mer lögner, mer svek. Allt i flera års tid har varit lögner om allt och alla och jag har bara köpt det rakt av. Så jävla förblindad kan man tydligen bli av kärleken. Jag har insett att jag blivit manipulerad från dag ett och jag vet inte hur jag ska kunna bearbeta det hela. När någon man älskat så mycket att man skulle kunna dö för den personen visar sig vara någon helt annan, det sätter sina spår.
Jag brukar ändå inte vara lättlurad men han fick mig direkt på fall och jag har alltid litat på honom.
Hur mår jag då? Jag är fortfarande i någonslags chocktillstånd tror jag men jag har aldrig riktigt känt den här totala meningslösheten innan. Ångesten är inte så farlig utan det är just den där känslan av att menlöshet som är jobbig och det är även den känslan som är farlig när man känner att man inte reagerar längre utan man bara är.
Men iaf så har jag idag kontaktat ytterligare människor och fått nya saker bekräftade. Det är både på gott och ont för egentligen vill man ju inte veta sanningen om vad som skett bakom ens rygg. Men det är ändå skönt för ju mer jag får veta ju mer förstår jag att felet knappast alls ligger och har legat hos mig.
Jag har så mycket att skriva egentligen men kan ju spara lite till varje dag ;)
Trying to keep it together
Jag vet att jag inte borde sitta och må dåligt av flera anledningar. För det första är han inte värd det och för det andra så är det precis det han vill. Han vill knäcka mig totalt för då mår han som bäst och jag vill inte att han ska må bra överhuvudtaget. Jag har aldrig önskat någon något illa men jag hoppas verkligen han får smaka på sin egna medicin.
Jag älskar personen jag en gång träffade men hatar den han har blivit.
Jag kommer aldrig bli mig själv igen, aldrig bli hel. Om man kan bli så totalt grundlurad av den man litar på mest i världen så kommer det aldrig kunna läka helt.
Jag visste inte ens att dom sidorna fanns hos honom och det får mig att fundera på om allt hela tiden varit en lögn.
Han har förstört mig även om han kanske inte kan hjälpa det själv.
Jag tänker flera gånger om dagen att det vore så skönt att bara ta den enkla vägen ut och försvinna. Men samtidigt vet jag hur nöjd han hade blivit och jag vill inte ge honom den glädjen även om det stundtals känns väldigt lockande.
