Perkkele

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta längre ärligt talat. Det är som att jag är utsedd till att vara otursförföljd på något sätt. Idag är  katten sjuk i urinvägsinfektion, som tur var hade jag sparat penicillin sedan förra gången hon var dålig så hon ska väl snart vara bra igen. Sedan kommer jag till stallet och tycker Enya går lite knepigt, hon är även varm i hovarna och lite svullen i benen. Mycket riktigt märker jag också under ridturen att allt verkligen inte står rätt till. Jag tänker ju naturligtvis fång och blir halvt hysterisk. Efter att jag konsulterat min hovslagare och ägaren så tror vi nu ganska säkert att de tinte är fång utan att hon helt enkelt blivit så öm i hovarna efter att hon skoddes i fredags. Jag hoppas verkligen och ber till högre makter att det är så.
Jag känner ärligt talat att jag inte orkar mer för tillfället!

Nu ska jag äta mig riktigt mätt på tacos för i morgon ska jag börja med GI-metoden igen!

A gun to your head

Min häst var ett fullständigt krutpaket idag. Har hon ont någonstans så döljer hon det oerhört väl! Jag lade ut två bommar på en volt och det var no breaks! Jag flög omkring runt ridbanan med noll kontroll! Enya frustade,sprang,frustade,sprang och körde upp huvudet. Det var rätt galopp,fel galopp och korsgalopp. I vanliga fall hade man ju blivit måttligt road över ett sådant betéende men jag bara satt och skrattade åt henne. För vare sig hon har ont eller inte så var hon iallafall jäkligt lycklig den stunden!

Dagens irritationsmoment eller snarare hatobjekt var jägarna som idag sköt ihjäl en älg på en åker kanske 200 meter ifrån våra hagar. För det första hur vågar man skjuta så? Tänk om de missar och träffar en häst? För det andra hur i hvete kan man se något nöje i att ta död på ett levande djur, att mörda ett djur?
Jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna vara tillsammans med en jägare, det är avskyvärt! Om man nu prompt måste hålla beståndet nere tycker jag att vissa utvalda från naturvårdsverket eller liknande kunde skjuta av djuren. Bort med alla skjutkåta idioter från våra skogar tack!




Rapport från gårdagen

Jag utlovade ju en blogg angående gårdagens innebandymatch.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Med risk för att få någon aggressiv innebandynörd  efter mig så måste jag nog säga att jag tycker det är lite utav ett spektakel. Visst är det en trevlig stämning men det blir lite för bra tycker jag. Jag har ju aldrig varit något stort fan av sport överhuvudtaget. 

Jag måste också säga att jag tycker att det är helt fruktansvärt barnsligt utav Warbergs hejarklack att blåsa i någon slags tuta för att distrahera motståndarlaget från att göra mål. Det är en sådan sandlådenivå på det hela. Eller att bua?

Dessutom måste jag erkänna att jag tycker precis som min vän Sandra att det är väldigt roligt att heja på motsatta laget. Jag gjorde inte det igår för då hade jag blivit nedslagen, jag var ganska neutral. Man behöver faktiskt inte heja på ett lag bara för att de kommer från samma ort eller land som en själv.
Spelar t.ex Robin "råttan" Söderling tennis så hejar jag på hans motståndare. Den enda gången jag faktiskt hejar på Sverige är om det är t.ex en semifinal i fotbolls-vm eller em annars bryr jag mig inte det minsta.
Varför jag är på det här viset vet jag inte riktigt. Jag kan helt enkelt inte förstå mig på människor som anser att  sport inte är en lek utan allvar. Sedan är ju skadeglädjen den enda sanna glädjen sägs det ju ;)

Jag vill inte på något sätt trycka ner människor som tycker om innebandy eller andra sporter. Jag har bara till skillnad från er inte förstått tjusningen i det hela och det är säkert min förlust.

Om jag slutligen ska summera det hela så var trummorna i pausen och kardemummabullarna bäst. Roligast var sandras kommentar som dock var lite elak ;) töntigast var hejarklacken. Något säsongskort blir det med största sannolikhet inte men kanske dyker jag upp där någon mer gång i framtiden när det är gratis ;)


Snark

Jag har varit på mitt livs första innebandymatch idag. Jag har massa att berätta om hur jag upplevde det men det får bli i morgon. Har haft en av de bästa dagarna på väldigt länge idag tack vare Sandra och Marcus. Det är tur det finns så fina människor runt omkring mig. Det får mig att verkligen känna att jag klarar mig bra utan alla falska!



Nu tänkte jag sova för jag är hur trött som helst!



Min lilla clementinälskande bästis diggar min nya KL mössa ;)

Drunkies and junkies

Jag höll nåstan på att glömma av att jag skulle blogga. Det hade ju verkligen varit en jättekatastrof!

Dagen har varit blåsig,bra och irriterad. Blåsten är väl inte så mycket att diskutera om, ingen kan väl direkt ha missat den.

Enya gick oerhört bra idag när jag red dressyr i ridhuset. Hon var verkligen fin och samarbetsvillig, hennes konstiga rörelsemönster i bakbenen är dock kvar. Det är svårt att veta hur man ska tolka det, att hon inte har ont?? Eller att hon har väldigt ont så att medicinen inte verkar? Fast hade hon haft så himla ont hade hon väl inte varit så enormt positiv till att arbeta? Aldrig attt hon protesterar eller lägger öronen bakåt. Åh vad jag önskar att hon kunde tala om för mig hur hon mår!

Dagens irritationsmoment har naturligtvis med trafikanter att göra. Idag går riset till en super lång lastbil som trots att jag hade helt fritt bakom mig körde ut precis framför mig. Jag fick snigelköra hela vägen ut till Getterön och jag hade bråttom! Grrr,,,jag var så arg att jag spottade och fräste bakom ratten!

Jag vill avsluta med att säga att sprit gör folk riktigt patetiska. Om man sätter sig bakom ratten och kör trots att man vet att man inte borde pga alkohol i kroppen så förtjänar man inte annat än att åka fast. Riktigt jävla rejält också!


Hopp i galopp

Kan ni inte kommentera lite när ni ändå är inne och smygläser?

Det blåser i träa idag kan man säga. Det känns som att vår inglasade balkong snart kommer vara en vanlig balkong så mycket blåser det. Det är nackdelen med att bo på västkusten.

Idag har jag och Enya varit ute på en riktig ridtur för första gången på över en vecka. Enya verkade mycket nöjd över att få galoppera igen. Hon var faktiskt väldigt lugn. Det kan ha dock ha berott på det oerhört farliga och skräckinjagande vita "pudret" som låg på marken. Det verkade inte riktigt falla fröken Enya i smaken nämligen.
Under tiden jag satt där och min häst lät som en gris och gick på snedden för att en sten var vit och inte grå så började jag fundera på hur en del ryttare beter sig.
Hästar måste få vara rädda för saker som inte de känner igen. Vissa ryttare är väldigt snabba med att lägga till spöt om hästen uppvisar rädsla över något och om den t.ex hoppar till. Detta hör till hästens instinkter, den måste få lov att reagera på det viset. Tänk om någon hoppade fram och skrämde dig, du hoppar till och då åker du på en rak höger för "så får du faktiskt inte bete dig".
Jag brukar mest skratta åt Enya när hon låter roligt och går på sned. Hoppar hon till brukar jag klappa henne på halsen och lugna henne. Den enda gången jag lägger till spöt lite lätt på rumpan är om hon fryser fast och verkligen vägrar att röra sig framåt. För fram det måste dom, förr eller senare.

En häst måste få bete sig som en häst och ska behandlas med respekt. Blir den rädd och du straffar den förstärker du dess obehagskänsla inför det "farliga". Jag kan ju slutligen lägga till att det även i dessa situationer finns undantag. Om hästen beter sig farligt på något sätt genom att resa sig eller liknande måste man ju naturligtvis försöka hejda detta betéende!




Strength

Jag hatar att vara sådan här men vad gör man åt det? Varför går jag omkring och oroar mig för att jag ska förlora de jag älskar i stället för att njuta av att jag faktiskt har dom hos mig!? Man vinner ingenting på att oroa sig däremot förlorar man en jäkla massa tid som man kunde gjort något vettigt med.

Nu ska jag ge mig ut i slasket för att ta mig till hästen... Idag ska vi galoppera igen, kul!!

Ha en bra dag allihop och försök leva i nuet!

Clean

Vad roligt att så många hittat tillbaka till min blogg igen, jag får väl bli bättre på att uppdatera nu då :)

Idag har jag och Marcus haft en en heldag tillsammans. Både var lediga och Enya fick vila. Vi var på besök hos syster yster och jag red hennes lite halvknäppa häst som skötte sig super. Tur var väl det eftersom jag hade tunna tygskor,jeans och en hjälm som satt ovanpå huvudet ist för på huvudet. Inte direkt den ultimata outfiten kanske.

Efter stall Brogård så åkte vi vidare till Falkenberg. Vi gick in i en stor affär som har alla möjliga "bra att ha" saker. Det är något som jag inte berättat för er, jag har en hemlig fetisch. Jag älskar att shoppa rengöringsmedel! Jag kom fram till en hylla helt full med sådana där saker man sätter i toan. Ni vet sådana man sätter över kanten och som löddrar när man spolar? Underbart, Caroline var lyrisk. Det här stället har dessutom en uppsjö av olika rengöringsmedel vilket gör att jag kan stå där hur länge som helst och välja bland alla underbara kemikalier. Konstigt, jag vet.
När vi hade inhandlat alla dessa medel var vi ju tvugna att testa dom med, så nu är lägenheten städad också till Marcus stooora förtjusning ;)

Avslutar med en bild på mig och linneas Anakin. Lägg märke till den snygga utstyrseln och framför allt den perfekt sittande hjälmen ;)



Smog

Det är så svårt att veta hur man ska göra med saker och ting. Livet är verkligen fullt utav svåra beslut. Jag vill kunna rida ordentligt,utvecklas och kunna träna. Jag har ärligt talat blivit halvt knäpp den här sista veckan när jag inte kunnat rida ordentligt. Än så länge märks det ingen som helst skillnad på Enya efter medicinen. Hon är precis likadan som innan och rör sig likadant. Vad det tyder på och om det är bra eller dåligt vet jag faktiskt inte. Tiden får utvisa vad som sker.

Jag har inte så mycket att skriva om för tillfället. Visst finns det mycket som irriterar mig men inget jag kan skriva om här. Allt bara missförstås av alla och jag orkar inte med några dispyter för tillfället!

Kan avsluta med att berätta att vi för tillfället har fyra bilar, hör av er om ni vill hyra en ;)


Only time will tell

Det sägs ju att tiden läker alla sår, vet inte om jag håller med om det riktigt. Den kanske läker men det blir ändå ett förbannat stort ärr som aldrig försvinner.

Jag har nog inte vågat ellet velat känna efter den sista tiden. . .
Jag gick in på min You tube innan och kollade på mina klipp på Misan. Fy satan vad ont det gjorde. Alla känslor bara vällde fram och jag ville bara skrika. Jag har förträngt allt länge,vägrat att känna efter. Jag har inte tittat på en enda bild på henne på säkert ett halvår, jag har inte slängt en enda utav hennes saker heller för det går bara inte. 
Sanningen är den att jag saknar min lilla häst något fruktansvärt, jag är så arg på denna orättvisa värld att jag bara vill spy.
Till alla er som säger att jag är så stark, det är jag inte egentligen, jag bara förtränger allt.
Jag klarar inte ens av att lägga ut en bild på henne i inlägget för då finns risken att jag bryter ihop. Hur stark är man då?


Just so you know

För er som undrar, ja jag rider Enya fortfarande. Hon ska ridas ebligt veterinärens ordinationer. En veckas lugn ridning och sedan rida på som vanligt.
Än så länge märker jag ingen som helst skillnad på henne, hon är precis som vanligt...

Nu väntar pastagryta och en förhoppningsvis bra film!

Orättvisa värld

Jag vet att det är många som undrar vad som hänt. Känner att jag lika gärna kan berätta det, vad spelar det för roll?  Det blir varken bättre eller sämre utav det.

Jag var på klinik med Enya i tisdags. Tanken var veterinärbesiktning och att kolla up hur hon rörde sig eftersom magkänslan sagt att det är något som inte är helt 100. Min magkänsla var rätt,som vanligt :(. Halt en halv grad vid longering och markering på böjprov på båda bak. Vi gjorde ingen hältutredning, men veterinären misstänkte spatt. Det som händer nu är att hon ska äta smärtstillande och antiinflammatorisk medicin "Butta" i två veckor och se om det hjälper. Framtiden är ännu oviss, en hältutredning kommer göras och beroende på diagnos så får vi se hur vi går vidare och om vi går vidare.
Det känns tungt,riktigt tungt. Jag älskar den lilla hästen så oerhört mycket men jag måste ju också inse att jag inte kan lägga ner hur mycket pengar som helst på en häst som inte ens är min. Och köpa henne nu är ju inte aktuellt.

Jag försöker se det positivt och tänka att jag faktiskt gjort det bästa för den här fantastiska lilla hästen. Jag litade på magkänslan och kollade upp henne. Men det gör ont i mig nu i stället.
Ibland känner jag att jag inte ska ha någon häst, jag älskar dom alldeles för mycket och de tas ifrån mig alldeles för tidigt :(







Jag ber om ett mirakel för jag älskar dig så min fina vän <3

hope

Det sägs att hoppet är det sista som överger människan och det är det jag lever på nu.

:(

Hur mycket ska man behöva stå ut med, hur mycket otur kan en och samma person ha egentligen? Jag orkar inte ärligt talat, nu får det fanimej vara bra....

help

Jag funderar på att lägga ner min blogg..... Jag känner att jag inte riktigt har motivationen och styrkan till att blogga för tillfället.

Jag är så orolig över enyas klinikbesök att jag seriöst håller på att krevera. Jag kommer inte skriva ut när besöket är för jag vill inte ha en massa frågor efteråt om det går "dåligt" men det kommer ske inom en snar framtid iaf

.........................

Jag blir så trött på människor som inte svarar på sms bara för de inte gillar innehållet. Jag är också trött på människor som är så egoistiska ut i fingerspetsarna.

Jag borde verkligen inte jobba i morgon, men jag gör väl det ändå....




Snorbobba

Jag har åkt på förkylningen som Gud glömde eller något liknande. Ja orkar inte ens vara orolig så trött är jag. Då är det något som är allvarligt fel.

Det finns dock en liten orosklump i min mage hela tiden. Jag har beställt tid till Enya på klinik. Jag har ju tyckt länge att hon är väldigt stel och lite knackig i gången bak. Nu ska jag snart få svar på om det är något fel eller om hon helt enkelt bara är sådan.
Jag är livrädd att det ska vara något allvarligt fel på henne. Jag orkar inte med att förlora min bästa vän en gång till. Så håll tummarna allihop är ni snälla!


Kärlek

 Gud vad jag älskar min lilla häst! Hon gör verkligen mig så himla glad!

Helgen gar bestått av att vara sjuk. Snor i hela huvudet,hosta,feber, allmänt kämpigt med andra ord. Men jag har även hunnit med att köpa bil,äta brakmiddag hos svärmor och ta en höstlig tur i skogen på Enya tillsammans med Marcus.

Jag bjuder på några bilder från idag



Skruttis i favoritbacken


En överladdad,glad häst och en lycklig ryttarinna



Min väldigt duktiga pojkvän rider Enya i hagen.

RSS 2.0