Why me?
Alright!
Jag förstår att människor tycker det är konstigt att jag inte jobbar utan är sjukskriven. Har man ingen erfarenhet av psykiska sjukdomar så är det inget man kan sätta sig in i.
Mitt problem och min sjukdom grundar sig i en konstant oro över i princip allting .
Hela mitt liv och min vardag förstörs av den där jävla oron. Varje dag oroar jag mig för mollys hälsa, min egna hälsa, hur jag ska hinna allt jag måste hinna, jag är rädd att Gabriel ska sluta tycka om mig, att jag är en otillräcklig mamma, ska jag upp tidigt oroar jag mig för att inte kunna sova, har jag Molly oroar jag mig för att hon ska vakna hela tiden eller sluta andas osv...
Sen har jag vissa saker jag kan tänka djupare på och verkligen utveckla panikångest. Att bli ensam är en sådan sak, att de jag älskar ska bli sjuka och döden.
Döden skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Jag får verkligen panik när jag tänker på det. Det går säkert hand i hand med rädslan över att bli och vara ensam för in i döden går man ju ensam vare sig man vill eller inte.
Därför är jag ju typ hypokondrisk. Jag försöker tänka logiskt men ibland åker Google fram och jag har alla sjukdomar i världen.
Just nu har jag en fruktansvärd oro i min kropp och jag kan inte komma till ro.
Vad gör man?
Hur beter man sig när ett så "litet" problem som en förkyld dotter ger lika mycket oro och ångest som en frisk människa hade fått om något riktigt allvarligt hade inträffat? Sjukt var ordet, helt sjukt!
One day in My life
Inatt när jag låg och försökte sova kom jag på en massa bra saker att blogga om, nu står det still!
Har precis varit och hämtat Molly på förskolan ( tydligen får man inte säga dagis längre, urlöjligt). Nu är inskolningen färdig och i morgon börjar det på riktigt. Det känns bättre än vad jag trodde faktiskt. Hon ska bara vara där 15h/v och det tror jag bara är bra för henne för hon blir jäkligt uttråkad av att vara hemma med tråkiga mamma hela dagarna ;)
Annars flyter väl livet på, det går upp och ner som det brukar. Har fått gjort en del saker som hängt över mig ett tag, får bara hoppas att det blir godkänt av högre instanser också så det kan bli lite ordning på saker och ting!
Nu ska jag vara lite huslig och fixa lite om barnet vill sova, just nu ligger hon nämligen och håller låda i sängen på sitt alldeles egna språk!
The Child in you
Får man som förälder bete sig hur som helst? Har man ändå inte ett visst ansvar att vara en "bra" människa utåt sett? Jag själv tycker det. Ett barn ska inte behöva se sina föräldrar fulla, de ska inte heller behöva lida av sina föräldrars beteende när de blir äldre och folk runt omkring pratar. Detta gäller ju inte bara alkohol förstås.
Barn förstår mer än vad man tror och jag har både sett och hört flertalet incidenter som barn tydligt snappat upp och som inte är lämpligt.
Man behöver inte sätta sitt liv på paus bara för att man fått barn, dock bör man tänka sig för på ett helt annat sätt. Klart man kan gå ut och ha roligt, dricka alkohol och prata med roliga människor. Men inte i sällskap av sitt barn och inte "gå över gränsen".
Som på fredag då min finaste vän fyller år, då ska det drickas vin och tjötas :) men det händer inte ofta och då är Molly hos sin pappa och inte kommer jag dra ned någon främmande karl hem heller ;)
Humor
Hahahaha!
Molly
Min lilla skrutt <3
Foto: Marcus Ekman
Awesome
Åhh vad jag är bra! Kolla på mig, kolla vad jag är duktig! Suck, suck, suck! Är det bekräftelsebehovens tid på olika sociala forum just nu?
Själv ligger jag med snor i hela huvudet och känner mig inte alls speciellt duktig. Jag tillåter mig faktiskt att beklaga mig lite när jag inte mår bra!
Jag gillar inte människor som har höga tankar om sig själva, oftast är det dessa som är de mest osäkra under ytan också. Det är faktiskt i princip alltid så!
Sleepless in Tvååker
Tralalaaaaa! Trött som en gnu men kan inte sova! Både pga att det är fullmåne och för att jag är sjuk.
Att jag inte kan sova när jag är sjuk beror på mitt nässpraysmissbruk, jag måste ta avsvällande tabletter upp till för att få önskad effekt och dessa tabletter genererar i sömnsvårigheter och nervositet. Det är det dock värt för att få luft! Man kan inte överleva utan luft så det så ;)
Det är tur att det finns bra mobilspel nu för tiden som man kan roa sig med nattetid!
Snörvel
Jag är sjuk, blä!
Näsan är tät och nyser, halsen gör ont, ont, ont och magen är inte alls på G.
Har redan lagt mig i sängen vilket inte händer många gånger om året men nu kände jag faktiskt för det...
Dags att sova!
Dumma dagisbaciller!
My life in pictures
Mitt liv i bilder.
Inskolning på förskola
Hästar och fina vänner
Farliga fotbollsmatcher
Tidiga morgnar
Ridturer på världens bästa häst
Look at me
Titta på mig, här är jag! Se på mig, rör vid mig!
Den lilla flickan känner hur den där obehagliga känslan återigen håller på att överta hennes kropp. Varför, varför vill du inte se tänker hon med förtvivlan.
Jag gör vad som helst bara du märker av mig.....
Inte den här gången heller, flickan faller ihop på sin säng.
Tomheten och obehaget är outhärdliga, hon trycker på "off" och låter sin vän, sömnen omfamna henne.
Biggest loser
Jag behöver gå ner i vikt men jag kan inte ta mig själv i kragen.
Jag är så besviken på mig själv att jag låtit det gå såhär långt. Varför kan man fråga sig? För att mat är en glädje och tröst för mig blir svaret.
Har jag en riktigt dålig dag och känner mig nere så finns det inget som piggar upp mig så som godsaker (speciellt choklad) gör.
Det är så idiotiskt för det är en falsk glädje eftersom jag mår ännu sämre sen men det är verkligen som ett beroende.
Nu verkar det tyvärr som att jag inte kan ta mig ur den här onda spiralen. Jag vill inte köra LCHF igen, 5:2 metoden trivs jag inte alls med och det sunda förnuftet verkar jag ha tappat någonstans långt bort.
Jag kan ju om jag vill det har jag ju bevisat för mig själv innan, men hur hittar man den viljan??
