...............

Jag känner för att lägga mig ner och ge upp. Jag vill inte, jag orkar inte.
Jag känner för att gapa, sparka och slå men det hjälper inte ändå.
Jag känner mig så liten och så ensam.

Jag borde sova för längesedan eftersom klockan ringer vid sex men jag kan ändå inte somna och när jag väl gör det så består nätterna av mardrömmar.
Jag vill ut ur den här skiten nu men jag är fången för alltid, jag kan inte ta mig ut.
Jag skiter i vad Ni som läser min blogg tycker om det här inlägget, jag bryr mig inte. Ingen ska döma mig igen, ingen någonsin! 





Min bästa vän!

Jag älskar dig!

khủng khiếp người đàn ông

Människosläktet är en ond art, nu är jag mer övertygad än någonsin!

20120607

Jag finns, jag lever. Jag ska snart föda barn (förhoppningsvis) och livet är mer upp och ner än någonsin.
Det var allt!


Som en vind

Allt är upp och ner och själen är ledsen för tillfället.
Jag kanske återkommer, vem vet..

Ta hand om er, följ era hjärtan och ta aldrig någonting eller någon någonsin för givet!

Mjau

Jag låter den här bilden tala för sig själv ;)


Håll ut

Förlåt för alla negativa inlägg. Det bara blir så, det är lättare att skriva om det som florerar i hjärnan hela dagarna än att hitta på något annat att skriva om.
Men jag ska fundera lite och så hoppas jag få komma med ett lite mer positivt inlägg under morgondagen.

Btw, fredagsmys är ett oerhört fjantigt uttryck!


No you wouldn't

Varje gång det blir såhär så undrar jag varför? Varför är jag så dum och hoppas när jag vet hur ont det gör att bli så himla besviken. Varför lär jag mig aldrig att de få gånger jag faktiskt tror att något bra ska hända så gör det inte det. Det är inte ofta jag hoppas på saker, oftast är jag inställd på det värsta men just nu gjorde jag det och just nu gör det så ont i mig att jag bara vill skrika rätt ut!
Vad är det för fel på mig egentligen?


?

"If I lay here, if I just lay here would you lie with me and just forget the world?"


One day maybe

Det är inte lätt när det är svårt! Den sista idioten är inte född än verkar det som, fast vem trodde det egentligen :P.
Och vem är egentligen jag att avgöra huruvida någon är idiot eller inte.

Dagen har varit intensiv och vi är både trötta och panka. Min kropp känns som den är åttio eller något och min själ är väl åtminstone hundra. Däremot har jag faktiskt varit lite gladare under dagen fram tills nu i kväll men sådant är livet och man får vara glad för det lilla!


Same procedure

Jag vet inte vilket som är värst. Känslan av att förlora någon man tycker om eller känslan av att vederbörande kanske inte ens bry sig.

Jag är trött och tjock. Magen är iofs inte så stor men hela jag känns som en pluffsig val med värsta dubbelhakan. Tröttsamt att jag låtit det bli så men det är inte direkt så att jag är kapabel till att gå ut och springa värsta rundorna i löparspåren.

Jag saknar att rida långa turer i skogen på världens bästa häst och tillika bästa vän.
Snart Caroline, snart! Det gäller att ha tålamod och tänka på det fantastiska som väntar just nu :)

I wish upon a star

Jag önskar att det fanns någon som bara kunde hålla om mig och lova att allt blir bra en dag, till slut.

Jag önskar att det fanns någon som kunde lova mig att finnas där för alltid utan att någonsin svika.

Jag önskar att det fanns ett mirakelmedel som gjorde att man blev smal, snygg och vacker iaf så mycket att man kunde gå ut utan att skämmas och må dåligt.

Jag önskar att det fanns något sätt att stänga av alla känslor iallafall alla dåliga. Det finns ju mediciner som gör det men då blir man ju helt rubbad på köpet vilket kanske inte är att föredra.

Jag önskar att det alltid var lätt att uttrycka vad man tycker och känner och att man alltid kunde göra det utan risk att människor skulle vända ryggen åt en eller bli ledsna,arga etc.

Jag önskar att det fanns något som gjorde att jag kunde sluta oroa mig för att förlora de som står mig närmast.

Jag önskar att viktiga beslut var enkla att fatta.

Jag önskar att jag slapp vara jag, iaf för ett tag.


Cry me a river

Jag fattar nada, NADA!
Jag är så trött att jag formligen vill kräkas på allt just nu. Men jag hatar ju att kräkas så det får väl vara.

Dags för min dagliga "kvällspromenad". Ut i friska luften och rensa tankarna lite.

Free fallin'

"The ground is my enemy, the sea is my friend.
The hills are my destiny, the sky my everlasting end"



A hero lies in you

Att inte veta riktigt vart man har människor är bland det värsta som finns enligt mig.
När jag inte förstår någonting då känner jag mig så fruktansvärt förvirrad och ledsen. Jag rannsakar mig själv till oändlighet för att hitta vad jag gjort,sagt eller skrivit för något som är fel.
Jag önskar att jag var en människa som inte bryr mig men jag fungerar inte så tyvärr. Jag vill inte vara ledsen och orolig jämt, jag orkar inte vara det. Men vad gör man?
Alternativet är att aldrig någonsin släppa in någon människa i mitt liv, att vara ensam, bara ta hand om mig själv. Men samtidigt är jag en människa som inte klarar av att vara själv. Jag vill ha människor jag tycker om runt mig, jag vill känna mig omtyckt för den jag är. Men jag vet också med mig att jag är en krävande människa på många sätt, en person som är svår att tycka om.
Jag försöker förändra mitt betéende men det är svårt för oftast så tar ångesten överhanden.

Man kanske måste lära sig att inte avsky sig själv innan man ens kan börja försöka tro på att det finns någon annan som faktiskt tycker att man är helt okej.


Aldrig mer

Just när jag trodde att det inte kunde kännas värre så kan det visst göra det. Jag har ofta undrat hur mycket jag orkar med. Nu vet jag, hit men inte längre... Att ha sina egna demoner att bekämpa är en sak,det är inget som någon annan kan lastas för.
Jag står fast vid det jag sagt innan. Jag borde leva ensam i skogen utan människor runt omkring mig. Ingen som kan såra mig och ingen som jag kan oroa mig för.

Tell the world

Jag är nog världens fegaste människa. Jag vågar inte ens vara ärlig för jag är så rädd för konsekvenserna. Jag är sådan att jag hellre bryter ihop totalt än att säga hur det egentligen är. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag har nog besparat mig själv ganska mycket lidande genom att hålla vissa saker för mig själv. Samtidigt som jag säkerligen åsamkat mig själv en del onödigt lidande genom att just inte berätta.

Time to look back

Vad jag saknar tiden då jag var 15-16 år. Då lekte livet på många sätt. Jag har haft så många fina och roliga stunder tillsammans med mina vänner från den tiden och trots att allt ser ut som det gör idag så ser jag tillbaka på den tiden och de människorna med stor glädje och kärlek. Den tiden kommer aldrig tillbaka och jag önskar att jag hade tagit vara på den bättre. Hade jag fått välja en tid i mitt liv att uppleva på nytt så hade det varit den utan tvekan!

Det är på många sätt bra att vara vuxen och ta hand om sig själv men allt var så mycket enklare på många sätt när man var yngre. Att ha sommarlov, sova i tält, smyga iväg på fester man inte fick gå på, dricka sig full på hemmagjort vin, smygröka i skogen, palla frukt och bara ha det slappt. Visst var det jobbigt att vara hopplöst förälskad i den i mina ögon perfekta killen. Jag minns ångesten när pengarna på kontantkortet på mobilen tog slut eftersom man skickade på den tiden för många sms, de kostade nämligen 2.50 styck. Eller när det vita kuvertet från Telia landade i brevlådan och man visste hur mammas reaktion skulle bli. Men framförallt minns jag alla roliga upplevelser jag delade med fina människor!




Caroline i egen hög person i 15-årsåldern med en otroligt passande hårfärg ;)

20120404

Vad ska jag skriva?

Livet är ibland helt fantastiskt, ibland helt upp och ner. Så är det kanske för alla men nu är det här min blogg och då handlar den om mig.

Jag är inte så värst irriterad heller just nu. Bara på människor som tror de är perfekta och att de har rätt att lägga sig i vilka val jag/vi gör i våra liv.  När man är gravid verkar folk dessutom helt plötsligt tycka att man är helt okej att prata med. Det är oerhört faschinerande tycker jag. Precis som om man skulle vara en annan människa bara för det. Jag känner mig faktiskt precis som vanligt trots att jag är gravid ;). Så jag är ledsen att göra dessa människor besvikna. Jag kommer förmodligen aldrig bli någon "bullmamma" som uppdaterar vad mitt barn gör för jag tror helt enkelt inte att någon annan är intresserad av att veta det! Det är ju liksom inte någon som är intresserad av när Marcus går på toaletten eller äter eller sover eller utför något annat basalt behov.

Nu ska jag sova (intressant att veta eller hur!?)


I'm not a perfect person

Fy vad jag är trött på det här nu. Det är den värsta känslan i världen enligt mig och jag blir så förbannat osäker. Jag klarar inte av att inte veta, att inte förstå.


"By the time you realize that your biggest enemy is yourself it's probably to late for forgivness anyway. You're already hurting to much and the pain is unbearable"




Tidigare inlägg
RSS 2.0