...............

Jag känner för att lägga mig ner och ge upp. Jag vill inte, jag orkar inte.
Jag känner för att gapa, sparka och slå men det hjälper inte ändå.
Jag känner mig så liten och så ensam.

Jag borde sova för längesedan eftersom klockan ringer vid sex men jag kan ändå inte somna och när jag väl gör det så består nätterna av mardrömmar.
Jag vill ut ur den här skiten nu men jag är fången för alltid, jag kan inte ta mig ut.
Jag skiter i vad Ni som läser min blogg tycker om det här inlägget, jag bryr mig inte. Ingen ska döma mig igen, ingen någonsin! 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0