When the pieces match
Den här bilden sammanfattar så väl hur jag känner just nu
Jag känner dock inte riktigt lika mycket ilska som texten utstrålar, men den säger mycket.
Har haft en något tyngre dag idag men det är mest pga att jag fått en ny konstig sjukdom som både är irriterande (huden) och så syns den också vilket stör mig. Men allt är bättre än ångest så jag klagar inte. Sjukdomen har dock utlösts just av psykisk stress så nu verkligen måste jag lugna ner mig!
Jag mår ändå typ 50 ggr bättre än vad jag gjorde förra veckan (det kan inte bli värre ångestmässigt än var det var då) så jag är glad!
Imorgon blir det mat, prat och vin med min bästis! Ska bli skoj, det var alldeles för längesedan sist om man bortser från nyår och det gör jag gärna (inte pga henne dock utan andra yttre omständigheter).
Det man inte har mellan benen får man ha i käften 😜
Det är så svårt att veta vad man ska skriva om när man inte mår så dåligt. Mår man skit kommer alla ord av sig självt. Dessutom har jag märkt att läsarantalet minskar, folk gillar väl bättre att läsa om när mitt liv är miserabelt ;)
Love u mate 💕
Jag känner mig så fri på något sätt, visst jag är fortfarande orolig, stressad och har lite ångest emellanåt men en stor, stor sten har fallit från mina axlar.
Två saker som fått lösningar på bra sätt som gör att livet gick från outhärdligt till helt okej.
Nu får vi hoppas att även de fysiska krämporna minskar när den extrema stressen är borta. Man kan verkligen få hur mycket konstiga saker som helst av ångest och stress.
Jag är stolt över mig själv att jag tog det här beslutet och står fast vid det. Jag är även glad över min telefon där man bara genom en knapptryckning kan blockera ett nummer och så vips så kan det numret aldrig mer smsa eller ringa till mig. Mycket praktiskt och smart!
One more happy day
Det är kväll och som vanligt när jag är själv på natten så ligger det en katt på mig och spinner jättehögt! Hon är knäpp men söt.
Även den här dagen har varit bra. Jag har inte varit arg eller ledsen alls faktiskt. Låter kanske inte som något speciellt men för mig är det verkligen det. Dock har jag känt mig nervös men det är bara för att jag vet av erfarenhet att så fort livet känns okej så ska det ske något som drar ner mig direkt igen. Men ja "peppar, peppar" än så länge är det okej.
Håller även på med ett hemligt projekt som en av mina bästa vänner ska få, det kommer inte vara klart förrän typ 2018 men vad gör väl det ;)
Nä nu ska jag kolla på gubbar som fiskar krabbor ;)
See ya!
Today was a good day
Idag har varit den bästa dagen på länge och det känns så skönt! Jag har inte haft ångest en enda gång och jag har fått gjort massa saker. Som tex så har jag slängt mitt pappersskräp från 2014 😅.
Förbannad har jag däremot varit men sen insåg jag att detta är det bästa som kunde hända mig egentligen.
Sen att jag blivit lurad och utnyttjad får jag väl ta som en lärdom. Jag lyssnade inte ens när närstående sa till mig att tänka mig för så då får jag väl skylla mig själv om man ska se det krasst.
Nu ska jag sova jämte den finaste som finns. Hoppas morgondagen blir lika bra!
Natti natt
Ett litet steg i rätt riktning
Vilken otroligt knepig känsla att gå och lägga sig utan i princip någon ångest. Det är så ovant att jag liksom ligger och letar efter den. Men det är så otroligt skönt. Dock har min mage varit helt urflippad idag (Sandra du är tyst) den krampar och har sig. Tror inte det är någon sjukdom, beror nog mestadels på att jag är väldigt dålig på att äta nu för tiden... Att ta en cocktail på 10 tabletter på fastande mage plus en kopp kaffe kanske inte är det optimala. Det är alltså de tabletterna jag ska ta så ingen tror något annat.
Idag har jag iaf återfått lite tro på livet och mänskligheten! Det kommer komma bakslag snart igen men just nu ska jag försöka njuta, samla energi och se fram emot lördag som jag hoppas att jag ska få spendera tillsammans med min bästis! Kan bli hur galet och bra som helst!
Kram och godnatt på er!
Worst feeling ever
Vet inte ens vart jag ska börja. Just nu i denna stund är jag mer under ytan än någonsin innan i mitt liv. På tre veckor har jag förlorat flera av de viktigaste människorna jag hade i mitt liv och det får mig inte att må bättre direkt. Jag är så ledsen och uppgiven så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Helst av allt skulle jag bara vilja ta in på ett spahotell i en vecka helt själv, stänga av min mobil och bara vara.
Det har hänt flera saker idag som jag aldrig trodde skulle hända, det får mig att inse att jag i princip är helt ensam i livet (med vissa undantag 💕).
Jag förstår att människor inte orkar med mig när jag mår så dåligt, men jag orkar inte heller så då borde det bästa vara att jag försvann så blir det ju en win-win situation för alla parter. Jag vet ju att vissa skulle bli glada iaf men jag är alldeles för svag och feg, på gott och ont....
Evilness
Otacksamma människa! Jag blir så ledsen och förbannad. Jag är inte värd den behandlingen och jag önskar jag hade modet och klarade av att sätta ner foten för det här är fan inte okej.
Man gör inte så mot någon men speciellt inte mot någon som man vet blir så sårad. Snart kommer bägaren att rinna över på riktigt och då kommer jag inte bli rolig, jag kommer ge igen på alla sätt som går. Jag kan vara en riktigt elak jävel om det går för långt och jag inte längre har något att förlora på det. Allt jag behöver är att trycka på en knapp så förändras allt och just nu är jag oerhört lockad av att göra det!
Hur kan en så snäll och fin människa förvandlas till en sådan egoistisk person? Jag förstår det bara inte. Jag får inte in det i min hjärna, det går bara inte ihop.
Fy fan vad tragiskt!
Tears of pain and sorrow
Imorgon är en annan dag. En speciell dag, en speciellt jobbig dag.
You make me feel
Jag ligger här utmattad och kollar på min älskade dotter som sover så fridfullt. Det gör så ont i mig att jag inte kan vara den mamman som hon förtjänar. Allt pga en enda människa av alla miljarder det finns på jorden. Fattar ni? Det finns flera miljarder människor på jorden och en enda liten av dom får mig att inte kunna fungera normalt eller känna att livet har någon mening. Det är sjukt jag vet, jag vet det så väl men det hjälper inte.
Min dotter förtjänar inte det här, hon är värd det bästa på alla plan. Kanske hade hon egentligen haft det bättre utan mig, jag vet inte. Jag älskar henne så otroligt mycket men jag är så fast i den här sjuka spiralen av konstant ångest och sorg. Jag hade behövt ha stöd av den enda som skulle kunna hjälpa mig, men det kan jag glömma.
Samma person kommer troligtvis snart komma med mindre trevliga nyheter och då hamnar jag på sjukhuset igen.
Tragiskt är vad det är, vad jag är. Men så ser det ut, tyvärr.
Nog med gnäll för ikväll (se jag kan vara lite lustig ibland med) ;)
G-night!
I blame it on you
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om här. Detta har ju blivit något av en dagbok för mig och även om jag aldrig skriver ut namn så förstår ni nog oftast vilka människor det gäller..
Hela mitt förra år var sjukt! Jag ska skriva alla detaljer någon gång och med namn. Då kommer ni nog förstå mer varför jag hamnat så långt under ytan som jag gjort. Människor har varit otroligt elaka och sårat mig, krossat mig och gjort bort sig själva något brutalt.
Dock måste jag vänta med att göra det inlägget tills allt är över på riktigt, annars kommer det få en massa konsekvenser som jag inte orkar ta just nu.
Nu ska jag försöka få lite sömn, utan mediciner för första gången på länge :)
Tearing up
Även om jag vet att det är det enda rätta så är det verkligen inte lätt.
Jag vet att jag måste ta steget men det är det svåraste och jobbigaste jag någonsin behövt göra.
Jag vet att ingen kan eller kommer förstå och det begär jag inte heller men det är mitt liv och bara jag kan bestämma över det (i viss mån, allt kan man inte styra över).
Som det är nu så lever inte jag, mina dagar och drömmar på nätterna består av 95% av ångest och tårar. "Man har alltid ett val" stämmer faktiskt inte i alla lägen. Ibland kommer man till punkter där man faktiskt inte har något val längre. Där befinner jag mig just nu.
Take Care
You
Om du läser här vilket jag tror du gör ibland så ber jag dig av hela mitt hjärta att sluta nu, jag orkar inte mer. Du vet att detta gör mig fruktansvärt illa.
Jag vill kunna börja leva någon gång. Inte bara sitta och grubbla, gråta och fundera dagarna i ända.
Snälla hjälp mig i stället!
Even I got my limits
Detta är den bästa stunden på hela dygnet. När jag lagt mig i sängen, medicinerna för sitt jobb och ångesten släpper något.
Dagarna är tuffa och jag spenderar mycket tid åt att tänka varför. Varför behandlar någon jag trodde var min vän mig som skit och varför vill den bästa jag vet inte veta av mig.
Varför vill någon utnyttja mig när denne vet hur jag mår? Jag kan bara inte förstå det.
Jag gjorde allt och då menar jag ALLT för den människan trots att jag själv mådde skit för att jag är en snäll människa och vill väl. Men det enda jag fått tillbaka är lögner, glåpord och ignorans. Nu har jag dock fått nog och gett upp. Om det jag gjorde betydde så lite att man bara kan skita i mig utan tvekan för att något roligare dyker upp då är man inte bara riktigt sjuk utan även genuint elak och saknar totalt förmågan att känna empati.
Jag tror dock på karma som jag sagt innan. Man kommer inte undan när man gjort något sånt här, det kommer igen på ett eller annat sätt!
Nothing matters to you anyway
Jag tänker vara totalt 100% ärlig nu, jag vill inte mer.
För tredje dagen på en vecka har jag bara legat i sängen (förutom de 20 min jag var i stallet), det enda jag fått i mig är en chokladboll och två muggar kaffe.
Jag mår sämre än vad jag gjort någonsin innan i mitt liv och jag vill bara få ett slut på det.
Jag har dessutom blivit riktigt illa behandlad av några av de viktigaste människorna i mitt liv idag vilket får mig ännu mer beslutsam över att det är nog nu.
Jag är tydligen inte värd ett skit för någon utav dom och för mig som redan är så långt under ytan så gör det mer skada än vad dom förstår.
Jag har gjort vad jag kan för att komma upp ur det här men det finns ingen hjälp att få och jag kan inte själv. Den enda som överhuvudtaget skulle kunna hjälpa mig upp ur det här hållet vill inte, h*n vill nog hellre se mig död skulle jag tro. Fatta hur ont det gör!
Hade jag kunnat få välja hade jag legat här i min säng och aldrig mer gått upp, bäst av allt hade det varit om jag inte vaknade i morgon alls.
Funny daddy
Mmmm..... Vad ska man säga? En ignorerar mig totalt och en häver ur sig massa skit som dessutom är totalt skrattretande.. Jag tar inte åt mig för fem öre men det irriterar mig när jag blir anklagad för saker som är så långt bort från sanningen man kan komma.
Så gick Molly i över en timma innan hon vägrade ha på den längre, haha
Det var det roligaste idag :)
Orka säger jag bara :p
Annars har det varit en rätt bra dag :)
Pulkaåkning med världens bästa unge och hennes pappa som sätter på mössor väldigt snyggt ;)
Så gick Molly i över en timma innan hon vägrade ha på den längre, haha
Den skulle ju naturligtvis sitta så här.
Det var det roligaste idag :)
Nu ska jag försöka sova, ska bli så himla skönt!
Tragedy
Det finns så mycket jag saknar som jag gått miste om det sista året. Jag vill kunna känna glädje, kunna leka och hitta på roliga saker med min dotter, lyssna på hög musik och sjunga, rida mycket mer, göra galna och roliga grejer med Sandra, springa, dansa zumba m.m.
Allt detta är saker som är jag egentligen men sorgen och ångesten förstör allt!
Jag vet att jag borde sluta "tycka synd om mig själv" men ångesten släpper inte för det och jag vet inte om jag egentligen tycker speciellt synd om mig själv heller. Jag vill bara kunna leva ett normalt liv med normala känslor. Jag begär inte massa pengar, ny bil eller ett liv i lyx, allt jag vill är att kunna vakna upp en dag och vara glad över att jag lever.
Bastard
Så där ja, dags för det obligatoriska "skriva av mig-inlägget" som kommer varje kväll.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur genuint elaka vissa människor kan vara. Jag slutar aldrig heller att förvånas över hur jävla godtrogen och dum jag är.
Jag har blivit så fruktansvärt utnyttjad och jag tror aldrig någonsin att jag blivit så här sviken av någon innan. Iaf har ingen medvetet gjort mig så här illa.
Jag kommer aldrig mer våga lita på någon ny människa, aldrig mer vilja släppa in någon av det motsatta könet i mitt liv.
Vad jag allra mest förundras av är hur man kan med mening kan vilja förnedra och trycka ner någon som man vet mår så dåligt. Då vet man nog egentligen inte hur det är att vara helt under isen även om man vill låta folk tro det. För en sak är jag 100 % säker på, jag önskar ingen människa att behöva må så här, förutom möjligtvis mördare, pedofiler, djurmisshandlare osv..
Nej, nu MÅSTE jag vara stark denna gången och lyssna på hjärnan. Man kan inte ta hur mycket skit som helst, inte ens jag är värd den här behandlingen.
Endagsomidag
Och så kom dagen jag visste skulle komma. Jag är inte förvånad och jag får skylla mig själv.
Nu finns det ingen återvändo längre. Det finns inget botemedel för en sjuk och brusten själ. Man kan inte heller laga ett trasigt hjärta och det går inte att förstå någon annans sorg. Jag kan inte ens förstå min egen.
Förlåt är allt jag kan säga, jag är ledsen att jag lät sjukdomen vinna och att jag inte var stark nog.
Pissed as fuck
Jag har tappat kontrollen över mig själv. Jag har så mycket sjuka tankar och planer som smids i min hjärna. Saker som skulle kunna förstöra livet både för andra och mig själv (om nu mitt liv kan bli mer förstört, det betvivlar jag). Förmodligen kommer jag aldrig sätta planerna i verket, iaf inte de värsta. Men är det så som jag befarar så kommer något att hända för jag tänker inte bara sitta och titta på och få all skit kastad över mig.
Jag känner inte riktigt igen den här sidan hos mig själv men å andra sidan har jag aldrig blivit såhär sviken och sårad innan heller. Man bryter inte löften eller avtal, då får man ta konsekvenserna också hur jävligt det än må vara.
För att ingen ska bli nervös och typ ringa polisen så kan jag meddela att jag inte på något sätt kommer skada någon annan människa fysiskt, våld använder jag mig inte av.
Jag är ingen människa som lätt blir riktigt förbannad men när jag blir det då är det inte roligt att vara på andra sidan om man säger så. Jag kan bli så fruktansvärt elak om jag blir tillräckligt provocerad, den elakaste jag vet. Det är ingen bra egenskap men som tur är har jag i princip aldrig hamnat i sådana situationer där det monstret i mig kommer fram..
Nu är det dock nära, riktigt jävla nära.
Sick *2
Jag har tagit ett beslut som egentligen inte är vad jag vill men det kommer bli bäst så här. Det känns som att det inte finns något annat val. Den enda som skulle kunna få mig att ändra mig skiter totalt i min existens så då gör jag det med. Jag hoppas det är som jag tror nu bara så kanske allt kan få ett slut till slut.
Vad konstigt ändå, något som skrämde livet ur mig för ett par år sedan är nu något jag går och hoppas på... Livet är sjukt, lika sjukt som jag!
Utan dina andetag
Detta kan nog vara det mest känslosamma inlägget kag någonsin skrivit.
Det har varit en extra tung dag för just idag har det gått ett år, ett år sedan jag förlorade mitt livs kärlek. Det gör mer ont nu än då och jag finner ingen väg ut ur det. Jag bara gråter och har ångest eller så bara ligger jag och stirrar ut i tomma intet. Jag saknar honom så att det gör fysiskt ont i min kropp och jag har fortfarande inte vant mig vid att inte ha honom vid min sida, att inte höra hans andetag.
Dom två finaste jag vet 😢💔
Alla säger att "låt tiden gå", "det blir bättre" men det blir inte det, inte alls.
Jag skulle ljuga om jag sa att livet känns meningsfullt utan honom för det gör det inte. Jag önskar för allt jag är värd att det skulle kunna gå att leva normalt och finna någon glädje igen men jag hittar ingen.
Detta har varit i särklass jobbigaste året i mitt liv och de två senaste veckorna har jag i princip spenderat i sängen.
Jag älskar honom, lika mycker nu som för 3 1/2 år sedan så vi blev tillsammans. En sådan kärlek hittar man bara en gång i livet.
Jag skulle offra mitt liv för honom utan att blinka.
Jag finner ingen mening utan honom, jag vill bara ge upp. Men av någon konstig anledning så gör jag inte det utan jag fortsätter andas en dag i taget och hoppas på något slags jävla mirakel, att jag en dag ska vakna upp och finna meningen med livet igen. Eller att jag kanske inte ska vakna upp alls...
Dom två finaste jag vet 😢💔Broken soul
Att vara hatad av den man älskar är ingen rolig känsla och att vara bortglömd av den bästa människan man vet gör ont. Jag är ett hopplöst fall och situationen likaså.
Hur ska jag någonsin kunna lära mig tycka om och respektera mig själv när inte andra gör det?
Låt mig bara få sova för alltid.
Love is gone
Förr var Sveriges huvudstad den bästa platsen jag visste. Jag ville åka dit så fort jag fick chansen och väl där så njöt jag av varenda sekund. Jag kände mig så fri och levande där.
Nu däremot hatar jag hela staden. Jag vill inte läsa om den i tidningen, se den på tv, höra folk prata dialekten och tanken på att åka dit är inte det minsta lockande.
Det känns så otroligt sorgligt och tråkigt att min fristad på jorden numer bara får mig att må dåligt. Det känns nästan som att jag förlorat en nära vän.
Förr grät jag när jag var tvungen att åka hem, nu gråter jag för att det stället ens existerar. Och jag som alltid älskat invånarna i staden mår nu fysiskt illa bara jag hör någon prata om en 08:a.
Jag saknar mitt Stockholm men jag hatar det samtidigt och det kommer jag nog aldrig komma över.
En del betyder allt, en del inget
Jag har ett stort tålamod och lätt för att förlåta människor, men när det kommer till att någon nonchalerar min dotter eller inte bryr sig om hennes hälsa då ser jag rött! Jag kan bara inte förlåta sånt, det gör ont i hela mig att människor som jag släppt in i mitt och hennes liv bara skiter i henne. Hur kan man göra så mot ett barn, det finns inget försvar mot det.
Har varit en lång och tuff dag idag. Ringt massa läkarsamtal, försökt få i penicillin, varit på apotek, försökt med medicinen igen osv... Fingret ser verkligen helt bedrövligt ut och det gör så ont på henne :( ändå är hon vid rätt gott mod min lilla tjej 💜
Ser jag ingen bättring i morgon så blir det till att åka ner till barnakuten i Halmstad, något jag verkligen hoppas få slippa.
Annars är det som vanligt, helt tyst från vissa håll vilket känns riktigt tungt och tråkigt, det andra skiter jag faktiskt i för det är inte ens värt att lägga någon energi på. Det var iaf sista gången jag lät någon utnyttja min vänlighet!
Aj som fin
Det är ju ganska mycket jobbigt som händer just nu, jag har liksom svårt att ta hand om mig själv. Utöver detta så har även min älskade dotter varit krasslig sen veckan innan jul. Idag var vi på vårt andra besök på vårdcentralen på en vecka, hon har nämligen ett väldigt infekterat finger. Det är fullt av var, rött och svullet så idag var det dags för penicillinet.... Hur det gick? Helt åt skogen naturligtvis. Krossade tabletten och la i sylt men stackarn höll ju på att kräkas efter ungefär en tiondel av tabletten. Så nu står jag här rätt så handfallen och vet inte vad jag ska ta mig till.. Det flytande smakar ju minst lika illa och jag känner mig som en barnmisshandlare.
Förutom detta så är det kaos på alla andra plan också. Tystnaden ekar tomt, saknaden är enorm och jag är fullständigt utmattad. Imorgon tar vi nya tag förhoppningsvis.
Nu måste jag leta efter ett lypsyl med, typiskt.
Hell no
Jag är redo att ge upp. Det blir inte lättare utan snarare tvärtom. När man dessutom blir så fruktansvärt grundlurad och utnyttjad av någon som man gjort allt och lite till för så känns det oerhört lockande att bara sluta andas.
Jag förtjänar inte det här och jag skulle bara så himla gärna vilja veta varför jag ska behöva utsättas för det, hade jag inte nog innan liksom?
Idag har jag spenderat hela dagen i sängen med min katt och en helvetes massa tårar. Jag gick upp vid 19 men det var enbart för att jag var tvungen för hästarna skulle in.
Så om någon planerar att lägga ut ett däck på motorvägen igen så kan väl snälla någon se till att det innebär slutet för mig denna gången, Amen!
Don't you bother
Vet ni vad, jag har inget mer att säga, jag har slut på ord. Jag vill inte mer på något sätt och jag har tappat tron på mänskligheten fullständigt.
Jag hatar dig för det du gjort mot mig, det är det vidrigaste jag varit med om och jag vill aldrig mer se dig och ditt falska tryne igen!
Jag tänker inte gå upp ur min säng mer idag, inte förrän jag ska åka och ta
In hästarna. Så jävla synd ska jag tycka om mig själv!
Im sorry
Jag är mer utmattad än någonsin i mitt liv. Det har varit de värsta dagarna i mitt liv och nu är jag bara helt tom.
Jag gör många saker som är fel och mycket beror på min sjukdom. Det är ingen ursäkt men en anledning. Min ångest styr många av mina handlingar och ångesten är svårare att stå emot än något beroende (tom nässprayen).
Jag kan inte ursäkta mitt beteende och jag kan inte få människor som inte vill förstå att förstå.
Men jag är ingen dålig människa, jag har ett stort hjärta och älskar jag verkligen någon så gör jag det för alltid.
Det kanske kommer sluta dåligt, eller väldigt tragiskt men jag kommer alltid älska dig, alltid! Det finns ingen annan som du och jag vet inte vad jag ska ta mig till för att du ska förlåta mig. Jag vet egentligen inte vad jag ska ta mig till med någonting.
Jag vill bara sova i flera år och slippa känna och uppleva alla motgångar och svek. För sviken det blir man i livet gång på gång på gång.
Jag känner att jag bara svamlar nu, bäst jag försöker få lite sömn!
Godnatt
Caroline Anxiety Svensson
Alltså 2016 har ju börjar sådär.... Har i tre dagar upplevt den värsta ångesten någonsin i mitt liv och då är det rätt brutalt. Jag har haft en konstant puls på över 100 slag per minut, kramper i bröstet och i magen, växlat med gråtattacker. Det värsta jag varit med om.
Just nu i denna stund är det något lite bättre, men när en sak släpper så kommer misstankarna och överanalyseringarna istället. Det är som ett jäkla ekorrhjul.
Inte nog med denna ångesten, jag har dessutom återigen insett att man inte ska lita på människor. Iaf inte sådana som visat sig vara opålitliga förr.
Livet är komplicerat alltså.
Imorgon hoppas jag på en lugnare dag i mitt sinne, att jag orkar ta en ridtur och att mollys finger är i princip läkt. Inga stora krav direkt... Men det hade gjort stor skillnad!
Godnatt
Fake
Ledsen och sviken, trött och även arg. När någon hittar en ny leksak är man helt oviktig längre och räkna inte med att du får något stöd när du behöver det.
Jag tänker inte gå in på detaljer men jag ska ge er ett par råd: lita aldrig på någon som svikit er en gång, dom kommer göra det igen. Lyssna på varningar från andra människor och framför allt ställ aldrig upp så mycket för någon annan att du åsidosätter dig själv för du kommer aldrig få igen det.
Tänkte faktiskt försöka få lite sömn nu. Det har varit dåligt på den fronten och ångesten har varit mer extrem än någonsin innan. Ett bakslag till och det är över, så illa är det. Med det är väl inte värt att skriva här för då är det väl synd om någon annan.
"Lucky" to be alive
Ja nu är det nytt år. Det förra avslutades med den värsta ångesten någonsin.
Jag blev både sviken av någon som jag trodde var en bra vän plus att någon jag älskar väldigt mycket medvetet gjorde mig illa och var jävligt nära att putta mig över stupet.
Som tur är så tyckte min allra finaste och trognaste vän Sandra in och "tog hand om mig" för ja det kändes nästan så. Jag var inget roligt sällskap överhuvudtaget men vi gjorde det bästa av det och hade faktiskt riktigt trevligt.
Nu hoppas vi att det kan bli bättre. Solla bort energitjuvarna och försöka hitta ljusglimtar i livet.
Välkommen 2016!
