Pissed of and a sleeping beauty
Jag blir fan förbannad! Jag har lagt ner massvis med tid och energi för att hjälpa någon jag tycker om, mycket mer än vad jag egentligen orkat. Men jag gör det så gärna för det är min plikt som en vän att finnas där när någon mår dåligt. Men det är inte okej att vara otrevlig och behandla mig illa när jag funnits där 24/7 de senaste veckorna.
Jag tror att jag nu måste börja fokusera
På mig ist, det är vad jag vill göra. Caroline, Molly, Enya där ska fokus ligga.
Nu ska jag sova, eller jag ska ligga vaken och njuta av något som kanske kommer att vara sista gången 💕💕💔
Away
Tröttsamt är ordet. Varför uppskattas inte allt jag gör? Jag har åsidosatt mig själv och mina behov helt för att uppfylla andras..
Imorgon ska jag iväg på en lång tripp. Det kan verkligen gå hur som helst och vem vet om jag ens kommer tillbaka...
Over and out!
Help
Jag har väldigt svårt att hålla mig borta från min blogg när jag mår dåligt. Att skriva här är en sorts terapi för mig.
Jag vill inte skriva ut exakt vad som hänt, inte än. Men om jag mådde dåligt i våras så är det ingenting mot nu.
Jag håller bara ihop mig själv av två anledningar, för min dotter och för min vän som mår dåligt h*n med. För deras skull tar jag mig samman och andas en dag till.
Jag hoppas på lite sömn inatt och att min häst slutar klia sig. Jag orkar inte med mer problem. Please, någon där uppe?
Det är över nu
Det blir inga fler blogginlägg nu på ett tag eller kanske för alltid.
Det är över nu och jag vet inte vad som
Kommer hända.
Jag vill inte mer.
Det enda jag vill är att gråta i min säng och helst bara sluta andas.
Trodde aldrig någonsin att någon ville mig så här illa.
You make me feel
Det är sanslöst hur mycket man kan såras av människors beteende och hur mycket det kan förstöra.
Det kändes lite bättre i ett par dagar men nu är jag längre ner på botten än någonsin.
Det lustigaste med alltihop är att vem är det nu som finns där och tröstar? Det får mig att inse och ångra en hel del.
Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förlåta, jag kommer iaf aldrig att glömma och definitivt aldrig bli samma människa igen.
Jag förtjänar faktiskt inte det här. Jag har inga höga tankar om mig själv men den här behandlingen har jag inte gjort mig förtjänt utav.
Det värsta är att jag bara kan stå och se på när jag själv går under totalt. Jag kan inte göra ett skit åt det.
Bad behavior
Jag vet att du döljer något för mig och jag vet inte om jag vågar eller vill veta vad. Jag har mina föraningar men jag ber till högre makter att jag har fel.
Nu till något helt annat.
Det som har hänt i lilla Sverige idag är totalt fruktansvärt! Då helt plötsligt är det knäpptyst på de flesta håll på Facebook... Varför? Jo självklart för att den misstänkta gärningsmannen råkar vara helt och hållet svensk. Hade det varit en människa av utländsk härkomst hade det spytts ut så mycket hat och politisk propaganda att man hade blivit mörkrädd (som så många gånger innan).
Jag blir så äcklad och förbannad att jag tror det är bäst att jag slutar skriva nu!
Att inte tycka att alla människor är lika mycket värda måste vara den sjukaste värdering man kan ha!
Besviken
Igår mådde jag bättre än på länge. Hade en bra dag och hade nästan ingen ångest alls.
Så kom den här dagen och så sjunk allt till botten igen...
Det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör och hur mycket jag gör för jag betyder inget ändå (för en del). Vem är jag egentligen som försöker inbilla mig att någon skulle älska och uppskatta mig? Jag är ju bara jag, en jävligt jobbig, ful, påfrestande och tråkig människa som mår väldigt dåligt i perioder.
Äsch, bättre att lägga ner allt och bara vara ist. Rida min häst, vara med min dotter osv.
Sluta tänka för mycket på vad andra tycker och tänker och fokusera rätt!
Tragedy
Jag känner mig så himla tragisk. Jag har alltid varit rädd för ensamhet och jag hade rätt, det är verkligen precis så hemskt som jag befarat.
Medan de flesta ligger och håller om sin livskamrat så ligger jag och kramar om en tröja samtidigt som tårarna vägrar sluta rinna. Den där tröjan är allt jag har kvar förutom alla minnen och känslor.
Det är skönt att inte ha lika mycket ångest längre men den här fasen är jobbig på sitt sätt. Jag har ingen ork eller lust till någonting och allt och då menar jag allt, påminner och rör upp massa jobbiga känslor.
För det finns en människa där ute som för alltid kommer äga en del av mig, no matter what ❤️
Nobody
Jag kommer ofta på mig själv att vara för omtänksam. Alltså jag vill bry mig om de jag tycker om men att liksom sitta och verkligen oroa sig och ha svårt att sova är lite väl. Okej om man hade fått lite bekräftelse tillbaka, ett hjärta, ett "tack för din omtanke", "jag tycker om dig", "du betyder mycket för mig" eller " hur är det med dig själv då". Då hade iaf känts som att man var uppskattad på något sätt. Men när omtänksamheten bemöts av total tystnad då blir jag sårad och det gör ont i mitt hjärta.
Min smärta har överhuvudtaget bytt karaktär, den har gått från brutal ångest till en total sorg. Jag gråter, gråter och gråter samtidigt som jag tänker på allt jag förlorat.
Jag har svårt att ta mig ur det, eller det var en underdrift, jag kan inte ta mig ur det är mer korrekt. Ingen hjälp finns att få heller precis som vanligt så det är bara att hålla ut tills det inte går längre.
❤️❤️❤️
Inte trodde jag att jag skulle ligga och vara ledsen över något helt annat nu helt plötsligt. Mina känslor svänger så fort att jag inte hänger med själv.
Jag är iaf i princip helt ångestfri för första gången på länge. Det är skönt! Har inte ens behövt ta någon tablett, helt otroligt, får faktiskt en tår i ögat av känslan!
Något som däremot är väldigt jobbigt är att se någon man tycker otroligt mycket om må fruktansvärt dåligt. Jag känner mig så värdelös som inte kan göra något, så jävla maktlös....
Nu ska jag försöka få lite sömn, förhoppningsvis utan för många mardrömmar.
Congrats
Okej, du vann! Jag ger upp nu och jag kan bara gratulera!
Det finns inget mer att säga eller göra.
Jag ska bara försöka fortsätta orka att andas, en dag, en timme, en minut, ett andetag i taget tills det inte går längre.
Weakness
Aldrig någonsin har jag varit så känslomässigt utbränd som nu. Jag är så besviken, sviken och tom.
Jag vill inte gå upp ur min säng mer, eller helst vill jag bara checka in på något hotell någonstans och bara vara. Utan mobil, utan att någon vet vart jag finns.
Jag har inget kvar att ge, ingen ork kvar alls. Bara en sådan sak som att åka och mocka hos min häst ger mig jätteångest. Jag behöver få vila, vara för mig själv och släppa allt för ett tag men det går inte.
Jag hoppas att du är nöjd!
Livet är då fan ingen schlager
Livet ska inte vara så här, livet är till för att levas. Jag är inte värd mycket men jag förtjänar fan inte det här. Jag kan inte förlora den här matchen en gång till, jag orkar inte.
Jämte mig ligger den där perfekta lilla människan och jag skäms. Jag skäms något så otroligt över att jag låter mig själv bli så sårad av någon människa att jag inte längre ser någon mening med livet. Men sanningen är som den är och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här.
Jag vet faktiskt inte ens om det går.
Jag vet att det finns dom som verkligen bryr sig om mig och det är jag så tacksam för. Men ändå så gör det så fruktansvärt ont när den som borde bry sig mest är den som gör det minst.
Idag vill jag skriva ett speciellt tack till min mamma. Så mycket ångest och tårar hon har fått stå ut med den sista tiden. Förlåt 💕
Down to square one
Hade en helt okej dag fram tills nu. Var inte alls beredd på det som skett. Undrar vad som sagts egentligen. Vill nog inte veta. Jag blir så ledsen och får sådan ångest att jag inte vet vart jag ska bli av riktigt.
Dom mörka tankarna tar över igen och jag vet inte vad jag ska göra.
Ångest är djävulens påfund och speciellt när den kommer i form av panikattacker. Jag kan inte hantera det längre, det blir övermäktigt.
Snart har jag slut på idéer, jag lever liksom inte, jag bara är.
Jag säger bara en sak att sviker du mig nu också så är det kört på riktigt. Då ger jag upp. Då vet jag att jag aldrig kommer läka igen och jag behöver läka, min själ behöver det.
Imorgon kan mardrömmen besannas och livet kan vara över därför vill jag inte somna inatt, iaf inte om jag måste vakna imorgon.
Jag hatar det här mörkret, jag hatar den här ångesten, jag hatar det här livet!
......
Ni får tycka och tänka vad ni vill men just nu är jag i för dåligt skick för att visa mig ute och i för dåligt skick för att klara av att vara social.
Jag ville bar säga det. Jag skiter inte i någon, jag har inte slutat bry mig om någon (förutom mig själv) jag orkar bara inte vistas ute i världen.
Passerar revy
Åter en dag till ända. Idag vill jag tacka min finaste och bästa tjejkompis Sandra lite extra. Tack för att du står ut och orkar med psyko-Caroline genom allt det här. Jag ska gottgöra dig en dag när livet återfått sin mening, jag lovar dig 💜
Vet inte ens om det är någon ide att jag bloggar något mer eftersom jag låter som en gammal LP-skiva som hakat sig. Jag mår så dåligt som man kan göra tror jag. Någon gång ger väl ångesten eller kroppen upp bara att vänta och se.
Tänk att någon vill mig så här illa. Vad har jag gjort för att förtjäna det egentligen? Jag har inte varit annat än snäll och omtänksam. Så jävla fittigt när jag tänker efter. Jag kan bara inte låta det passera utan konsekvenser. Den glädjen tillåter jag inte!
32
Aldrig någonsin har jag upplevt en födelsedag med så mycket ångest. Förra året spenderade jag den med mitt livs kärlek i las vegas i år ser situationen ut såhär...
Jag är så glad och tacksam för er som försökt göra den bra ändå. Mindre tacksam för andra saker.
Jag borde inte vara hemma just nu egentligen jag vet det men det känns som att det inte finns något annat val. Ingen på utsidan skulle förstå. Äsch, jag ska sluta prata i gåtor. Jag skulle behöva läggas in på psyket, det är den tragiska sanningen. Ångesten upptar 95% av mitt liv just nu, det är inte ett värdigt att må så här.
Jag vill avsluta med att ge min vän Jimmy ett extra tack. Jag är så glad att jag har dig 💜
20151009
Imorgon fyller jag år. Det är inget märkvärdigt i sig men jag har alltid gillat att fylla år. Men inte i år.
Att bli totalt bortprioriterad och vara oönskad av någon man älskar känns så jävligt att jag bestämt mig för att inte fira min födelsedag alls.
Så därför tar jag nu mitt vita lilla piller, stänger av min mobil och sover. När jag vaknar imorgon kommer ångesten vara värre än någonsin tidigare skulle jag tro, det är vad jag är beredd på iaf.
Ska sova nu, det är det enda man kan göra när allt känns så här.
Game over liksom.
Pain inside
Jag vill inte fylla år, jag vill inte att det ska bli nästa vecka, jag vill inte leva.
Jag vill inte ha det där samtalet som förstör det sista lilla liv jag har kvar. Trodde aldrig jag skulle känna mig så här liten och värdelös igen. Hela min själ är trasig och det gör så fruktansvärt ont.
Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig. Jag vet inte vem som skulle kunna hjälpa mig eller hur jag ska kunna ta mig ur det här.
Jag vet inte om jag ska hämnas på alla sätt som går eller om jag bara ska säga farväl, jag vet verkligen ingenting,
Jag vill bara bort från all smärta och ångest, jag vill bara slippa det här.
Hör du det där uppe, jag har fått nog nu!
Jag är så tacksam för min familj, min dotter och mina vänner, utan er hade jag inte funnits ska ni veta. ❤️
😡
Du är en hemsk människa.
Thinking of you
Sorg, rädsla, trötthet. Det är vad dessa sista dagarna bestått av.
Det gör så himla ont att se någon man bryr sig om och tycker om må så fruktansvärt dåligt.
Jag är van vid att själv må så dåligt men det blir något helt annat när det gäller någon annan.
Jag måste säga att det är en positiv egenskap jag har. När saker och ting blir allvarliga och det uppstår krissituationer då blir jag "lugn" och handlingskraftig. Jag är inte lugn egentligen men på något underligt sätt så kan jag lägga oron åt sidan för stunden och verkligen fokusera på vad som måste göras.
Mina egna problem som egentligen är värre än någonsin har helt hamnat i skymundan det sista och även om jag är både arg, besviken och otroligt ledsen så fungerar jag i princip helt normalt i mitt egna liv. Det är väldigt nyttigt att få fokusera på någon annans bekymmer emellanåt och sluta tänka på sig själv!
Nu ska jag sova, det blir sovmorgon imorgon hoppas jag :)
Painfull
Sanningen sårar men att inte veta är fan så mycket värre.
Det är över och jag har inga ord kvar.
Jag vet inte vad som kommer hända med mig men det lär väl märkas på ett eller annat sätt.
The f-Word
Jag har njutit av 12 timmar utan ångest, härligt!
Nu ikväll kom den dock tillbaka.
Borde inte lögnerna och bortförklaringarna tryta snart? När ska sanningen komma fram? Den gör alltid det till slut och trroooooo mig att hämden kommer inte bli rolig....
Så här sitter jag nu i soffan. I min absoluta favorittröja och är förbannad och ledsen. Dock är jag glad och tacksam för andra saker, människor och djur.
Godnatt
Calmer than before
Skulle ju ligga lågt med bloggandet ett tag men va fasiken jag känner mig positiv och det kan ju vara kul som omväxling ;)
Denna dagen var precis tvärtemot härom dagen. Den började i total misär men avslutades mycket bättre och nu ligger jag och känner ett lugn i kroppen som jag inte känt på länge! Därför vill jag inte somna för jag vill njuta av den här känslan.
Jag hoppas att känslan sitter i under morgondagen för då har jag flertalet saker jag borde göra. Städa, putsa fönster, byta gardiner och ev rida. Vi får väl se hur det går med det.
Ja, det var väl det hela.
Förresten, om någon har en sk hackelsemaskin som står och skräpar kan ni väl hojta te!
