Nytt år, ny blogg
Every story has an ending
Idag inträffade (eller inte inte inträffade kanske är mer rätt) något som fick mig att verkligen tänka till.
På väg hem från stan gör en mötande bilist en vansinnig omkörning och kör alltså rakt emot mot mig på min körbana. Detta var tillfället jag väntat på i snart två år, chansen att kunna avsluta allt utan att ha gjort det själv medvetet. Scenariot jag spelat upp i min hjärna så många gånger.
Som ni märker så valde jag inte den vägen. Jag tänkte faktiskt inte ens tanken utan jag kastade mig ut i vägrenen och stannade arg som ett bi. Det valet hade sett väldigt annorlunda ut för bara ett halvår sedan.
Att jag mår som jag mår nu kan inte ses som något annat än ett mirakel. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle kunna leva ett liv där jag faktiskt inte plågas från det jag går upp tills det att jag somnar på kvällen igen.
Det har varit två helt fruktansvärda år och jag kan med handen på hjärtat säga att jag gjort många saker jag inte är stolt över. Jag vill inte gå in på detaljer men att jag ligger där jag ligger just nu måste även det ses som ett jävla mirakel.
Man kan aldrig förstå någon annans sorg eller smärta, men det värsta är när man känner sig i närmast "förlöjligad". Jag vet väl också att jag inte "borde" må så dåligt som jag gjort men inte når jag bättre för det. Att det skulle ha med inställning att göra eller andra i mina ögon totalt idiotiska åsikter som människor kläcker ut sig. Det har inte ett skit med inställning att göra, det är en sjukdom.
Anledningen till att jag är där jag är just nu är tid och en jävla massa sobril. Den medicinen har varit min räddning.
Människor (ni) får tycka att jag är hur löjlig som helst som mår som jag gör och över de saker som får mig att tappa greppet. Men vet ni vad? Jag är faktiskt förbaskat stark! Det är jag som kämpat mig igenom den här skiten, jag som blivit sviken av mitt livs kärlek, jag som legat varje kväll och bett om att få dö i sömnen. MEN det är också jag som överlevt och dessutom upp till klarat av att sluta röka,vara en bra mamma, börjat träna, gått ner 25 kg och skaffat mig en relativt god ordning i tillvaron.
Jag mår inte bra, jag blir aldrig frisk, jag saknar och tänker fortfarande hela tiden och jag undviker att göra många saker pga alla jobbiga minnen som väcks men jag har insett att jag är värd så mycket bättre än hur jag blev behandlad och lyckan över att kunna leva ett liv där jag faktiskt mestadels känner att jag vill leva är obeskrivlig!
Med detta inlägg vill jag önska Er alla en god jul men också säga hejdå. Jag har nämligen bestämt att detta inlägg blir det sista jag gör i den här bloggen. Det är dags att gå vidare och släppa taget på fler sätt än ett. Jag kommer dock starta upp på något nytt ställe så småningom så håll utkik.
Kram på Er och ta hand om varandra 💜
I wish for
Carolines önskelista
* En frisk Enya
* En lycklig dotter
* En shoppingrunda tillsammans med en mycket saknad vän
* En smal kropp
* Att människor slutar vara griniga utan anledning
* Att karma gör sitt jobb, och det
ordentligt
* Att en speciell person ska må bättre och få tillbaka sitt liv
* En katt som ser ut som Pyret
* Nya täcken till min häst
* Att orka träna och nå mitt mål
* Att få bo på hotell
* Få känna mig uppskattad för allt jag gör och att någon ger tillbaka
* Att människor gör rätt för sig, förstår mig inte på dom som inte har något samvete.
Sen vill jag ha hur mycket vanliga kläder, ridkläder och träningskläder som helst.
Hoppas tomten fixar detta!
Godnatt
Sleepy hollow
Jag är helt slut både psykiskt och fysiskt. Att mocka och strö åt 16 hästar, det tar på krafterna. Sen ska det läggas upp mat, krattas, sopas, packas mat, leda in hästar osv. Efter allt detta har man sin egna kuse att göra i ordning hos och sköta om.
Sen kommer man hem och ska städa, bära möbler, hänga tvätt, slå in julklappar m.m men vet ni vad? Jag älskar det! Idag har jag varit igång i 12 timmar non stop i princip men vad gör det när man håller på med det roligaste som finns 💜💜
Hästar är livet!
På det psykiska planet så finns det inte så mycket att säga. Jag mår helt okej men gillar inte jul och nyår, en viss person har förstört dom högtiderna för mig.
På tal om efterblivna människor,jag gjorde det! Jag slängde ut alla saker som tillhört andra personer utom ett pass (haha) och några ofördelaktiga bilder, man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda 😉
Nu sova, tänk att jag går upp vid åtta varje morgon,det trodde jag aldrig skulle hända.
Jäsp
Jag börjar bli trött på att allting ger mig jobbiga minnen. Känns så orättvist på något sätt. Hur mycket jag än kämpar så vill inte min själ släppa taget.
Jag börjar bli trött på människor som inte har någon erfarenhet av psykisk ohälsa och som sprider en massa dynga i sociala medier. Men som min mor brukar säga "man kan inte förvänta sig annat när det gäller den typen av människor".
Jag börjar bli trött på att en del ska leta efter bråk så fort de får chansen. De flesta normalt funtade människor vill inte bråka med andra människor. Det är liksom inget man eftersträvar i livet. De allra flesta behöver lägga sin energi på andra saker.
Jag börjar bli trött på min katt som bara vill klösa sönder mina möbler och tapeter.
Men annars är jag glad, nöjd, tillfreds och framför allt känner jag mig så lyckligt lottad att jag Inte växte upp under en sten i skogen, tack mamma och pappa 💜
Ljusklara fägring
Jag känner mig allmänt "fed up". Sjuk och eländig vilket gör att jag inte kan träna = jag blir fetare igen. Den manliga delen av befolkningen är mer korkad och idiotisk än vanligt, försäkringskassan kan seriöst stoppa upp sig själva någonstans där solen aldrig skiner och det värsta av allt är att jag inte har någon häst att rida på flera veckor. Jag som hade kommit in i ett så bra flow där jag verkligen tyckte det var roligt att rida igen. Nu känns det bara grått och trist allting och till råga på allt så är det snart jul, den värsta tiden på hela året. Jag hatar julen sedan två-tre år tillbaka,innan dess älskade jag den. I år blir den dock ännu värre ur flera aspekter så jag funderar faktiskt på att vara hemma själv med mollan och mysa och öppna julklappar ist.
Folk verkar liksom inte förstå att bara för att jag inte beklagar mig över min ångest så mycket så mår jag inte bra och jag orkar knappt vara social mot min egna familj.
Hade det varit ett år som molly skulle vara hos sin pappa så hade jag med all sannolikhet varit hemma själv men nu vet jag inte 100. Aja, nog om det, än är inte dagen kommen och inte heller en enda julklapp inhandlad. Funderar på att skita i det med, förutom till molly det måste jag tvinga mig själv till.
I morgon åker Mollan hem till sin pappa och livet blir så mycket tråkigare. Tycker verkligen inte om att inte ha henne hos mig. Hade det inte varit för mig så hade inte hon funnits och hade det inte varit för henne så hade inte jag funnits, simple as that.
Ups and downs
Detta är vad livet handlar om, en jäkla berg och dalbana. Igår hade jag en riktigt bra dag men hoppning på sötaste Danny åhhh det var så kul! Julavslutning med goda vänner och sist men inte minst så kom jag hem till nya tapeter 💜
Idag har allt varit helt tvärtom.. Människor är otrevliga och okänsliga, jag är sjuk, hästen blir inte bättre och jag fick ta beslutet att skicka tillbaka en present jag köpte för ett tag sedan när jag trodde att någon brydde sig om mig.
Dessutom har jag inte köpt en enda julklapp än och jag känner mig fet..
Så ser läget ut. Tror jag avskärmar mig från mänskligheten ett par timmar nu faktiskt för i vissa fall fattar jag verkligen ingenting..
Not this time mf's
Nope, jag kommer inte ägna någon uppmärksamhet åt några dysfunktionella hillbillies 😎
Idag har varit på en del sätt en väldigt tufft dag. Världens bästa häst är halt och min magkänsla är inte bra alls. Jag har faktiskt redan börjat förbereda mig mentalt för värsta tänkbara scenarion. Naturligtvis så ska hon få alla chanser som finns för att kunna bli bra men jag lämnade ett löfte till henne för x antal år sedan och det planerar jag att hålla.
Jag har röjt en massa här hemma nu i två dagar. Jag hittar fortfarande massa saker som tillhört MR ex. Sa jag förresten att en ville köpa en av hans gamla saker? Rätt lustigt faktiskt men njae, även om han förtjänar allt ont så känner jag inte att detta är rätt sätt 😎 Men om någon vill ha gamla biltidningar och broschyrer så kan ni hojta till. Eller en skål med bruna blommor på😅
Bort ska skiten iaf, ju mindre som påminner om aset desto bättre! Är så himla glad att jag inte behövt se honom en enda gång. Han lär ju dock inte kunna missa mig här i tvååker eftersom min bil gick igenom besiktningen med blanka papper för typ femte (!?) Året i rad 👍💪
Imorgon är en annan dag 👍
Den här dagen har varit i princip katastrof från början till slut. Otrevliga människor, inkompetenta människor, människor som ljuger, pengar som kommer ryka åt helvete, halvkrasslig och grinig dotter, världens pms och då blir jag otroligt lättirriterad plus att jag var askass idag när jag sprang, tidsmässigt. Så en sådan dag har det varit idag.
Till det positiva hör att jag faktiskt tog mig runt hela rundan på fem km, att jag sprang min första kilometer på 5.30-tid och att jag inte ätit något godis.
Tror faktiskt jag ska sova nu så det kan bli en ny dag.
Förresten, om du visste att jag vet allt jag vet så hade tom du blivit chockad. Jag borde bli anställd av FBI för fasiken 😂
Mind your own business
Det är värre dramatik än på kungliga dramaten för tillfället. Är det inte det ena så är det det andra.
Jag stör mig oerhört mycket på människor som inte har respekt för dom som är äldre och varit med om så mycket mer i livet. Snorungar som inte har vett på att visa hänsyn och tror dom är bättre än alla andra. Nä, kom ner på jorden tack.
Idag har fått äran att hoppa lite med den vita prinsen 😍😍 måste säga att det gick högt över förväntan. Det var faktiskt riktigt roligt tom 😃. Hoppas jag kan göra
Om det inom en rätt snar framtid.
Ska lägga ut bättre bilder sen men nu måste jag sova 😴
Icy cold
Mina fötter vägrar att tina. Stålhätta + minusgrader= väldigt kallt.
Men det är värt det! Hade jag inte haft dom fyrbenta vännerna idag så hade jag brutit ihop betydligt många fler gånger än vad jag gjort.
Det här var verkligen inte vad jag behövde just nu, känner för att lägga mig under täcket och bara ge upp. För första gången i mitt liv har jag varit riktigt otrevlig mot någon jag inte känner i telefon.
Det rann över helt enkelt.
I morgon ska jag ha den första sovmorgonen på länge. Kommer dock ändå vakna vid typ 8 😨
Finaste Bellenbus
At least I'm a lIttle bit proud
Vet ni vad jag finner rätt anmärkningsvärt? Jo,det att ingen i min familj gillar det faktum att jag för typ första gången i mitt liv är nästan normalviktig. Hur känns det? Sådär måste jag säga....
Jag menar, lite skillnad är det väl iaf?
Något annat jag för tillfället är trött på är personer som tror att jag inte genomskådar dom. "Vi hör av oss till Caroline när vi är riktigt desperata så kan hon tycka lite synd om mig men jag vill egentligen inte alls vara hennes vän och absolut ingen får veta att jag pratar med henne". Ja typ så känns det.
Men jag går inte på det igen, jag är värd så mycket mer än att bli behandlad som en jäkla disktrasa! Hade rollerna dessutom varit ombytta så hade vederbörande inte brytt sig ett skit vilket gör det hela ännu lättare.
Nä, nu måste jag sova, i morgon ska jag rida minst två hästar plus mocka och agera ridfröken 😀
😢
Underneath my skin
" Jag gav dig allt jag kunde och lite till och du tackade mig genom att spotta rakt på min själ".
Ligger på min säng, fryser om fötterna och känner mig sentimental. Om det är något jag skulle kunna ändra på människor så är det att dom inte skulle låta mig älska dom när dom ändå bara lämnar mig. Jag vill aldrig älska igen, någonsin.
Jag förstår att jag inte är speciell, jag är i princip alltid andrahands-valet även om jag i särklass är den som gjort mest ur alla aspekter. Jag är väl helt enkelt lätt att utnyttja och svår att älska, inte vet jag.
Jag mår inte speciellt dåligt över den vetskapen just för tillfället,men det hade inte varit fel att få veta att man betyder något någon gång eller att man gör något bra. Jag hade behövt det för jag skulle aldrig någonsin ge mig själv någon cred för något.
Någon ser iaf ut att njuta av livet 😽
Maybe the truth hurts but the lies do not heal the damage
Ni vet känslan när man inser att man är något Slags sista hands val, en stand-in som duger när livet suger riktigt jävla hårt?
Den känslan har jag känt alldeles för många gånger i mitt liv. Jag blir ledsen varje gång trots att jag är medveten om att det kommer ske. Jag vill vara en snäll människa, jag vill ställa upp och jag vill hjälpa till, trist bra när der är människor som betyder mycket för mig som gör så.
På tal om människor man bryr sig om, att bli ignorerad och känna sig som att man verkligen inte är välkommen är inte heller kul. Jag har sagt ifrån så många gånger nu utan resultat så nu skiter jag i det. Jag håller mig på min kant med min dotter, jag har fattat vinken nu så att säga...
För övrigt kan jag konstatera följande: att människor som parkerar utanför stallet är jävligt irriterande, att alkohol gör att folk helt tappar vettet, många fler djur vansköts än vad man kan tro, jag har gått ner 24 kilo, jag saknar fortfarande dig hela tiden varje dag, Molly har äntligen börjat tycka det är kul i stallet, jag har världens snällaste häst, ett svin är alltid ett svin, jag behöver tanka och jag borde sova nu!
