Caroline Svensson

Hur kan allt skifta så fort? Från att ha en jättetrevlig kväll med roliga människor till att känna sig som ett totalt vrak.
Jag vet inte någonting.. Jag är ledsen och besviken. Jag känner känslor jag inte känt på snart ett år, känslor jag hoppades på att aldrig mer behöva uppleva.

Jag vet inte om jag orkar kämpa för det längre, om det är någon idé!? Jag vet inte om jag vill heller för den delen.

Jag har förbaskat ont i min kropp så nu ska jag försöka få lite sömn!

Ibland kan man fundera på hur bra alla dessa sociala medier är egentligen? Visst är det bra att kunna hålla kontakten med gamla vänner och att i viss mån kunna få uttrycka sina åsikter. Men får man verkligen skriva vad som helst? Svaret är ju självklart nej, men vart går gränsen? Det är där vi kommer till problemet!
De flesta har ju en spärr som gör att de inte hänger ut eller namnger specifika personer eller grupper. Men alla har inte det. Hur många personer tror ni egentligen det är som varje dag får läsa nedervärderande saker om sig själva?

Alla har rätt till en åsikt hur illa den än må vara men man får dock inte uttrycka vad som helst! Människor påpekar ofta "yttrandefrihet" men glömmer läsa på om "ärekränkning".
Jag kan också uttrycka mindre bra saker om andra men jag använder inte min Facebook eller blogg till att skriva ut t.ex "Doris Karlsson hon är minsann en riktig skitstövel som bara snattar på ICA" (hoppas nu ingen Doris Karlsson tar illa upp) men jag hoppas ni ser poängen!

Varför kan inte alla bara vara snälla mot varandra och tänka som jag och Sandra istället?

Visst hade det varit bra om man hade en on/off-knapp när man skulle sova?!
Som nu när klockan är ett på natten och jag bara ligger och funderar med miljoner tankar snurrandes i huvudet.
Det dumma med en sådan knapp är väl att en del aldrig skulle trycka på "on"!

Hoppas de flesta förstod ironin i förra inlägget. Jag var bara tvungen att skriva det eftersom vissa verkar tro att jag vid 30-års ålder lever på mina föräldrar! Jag kommer nog få en likadan i födelsedagspresent......

Jag är trött på det här nu! Trött på respektlöshet och en massa strunt! Jag lägger alldeles för mycket energi på att bry mig jag vet men jag blir så fruktansvärt frustrerad!
Snart rinner det över på riktigt och då är risken att jag blir riktigt förbannad!

Bra, nu har vi rett ut det!
Jag har iaf världens finaste dotter och en pappa med en ny BMW ( var bara tvungen att skriva det för alltid retar det någon liten avundsjuk bonnläpp ) den svenska avundsjukan är ju en klass för sig!

Jag har en ny telefon, den är vit och känns ömtålig! Den kallas för en ajfån5 ;)
För en gångs skull fungerade allt smidigt och allt följde med (läs hay day) från den gamla! Tom bakgrundsbilden och alarminställningarna! Det gör att Apple faktiskt får ett stort plus i kanten utav mig, eller iaf grundaren till iCloud!
Imorgon kommer förhoppningsvis skalet och skyddsplasten med så man vågar använda den ordentligt!

Nu ska jag sova med regnet smattrandes mot rutan, älskar det!

Jag börjar bli trött på att ha ont! Är jag verkligen den enda i världen som fått problem och smärtor efter graviditet och förlossning? Det känns ju så för alla andra mår ju så fantastiskt bra och är precis likadana i kroppen som innan...
Då kan man fråga sig varför just jag blivit drabbad?
Det hade bara varit så otroligt skönt att höra någon säga "jo men jag har lite ont där och där" eller liknande.
Jag vet ju att det är vanligt, jag är liksom inget unikum men det ska bara inte pratas om även om det behövs...

Alla människor har olika mål och olika prioriteringar i livet. Alla har dessutom olika förutsättningar och värderingar.
Man måste respektera människors olikheter men allt har en gräns!

Idag har jag varit i stallet extra länge. Galoppade massa i skogen, schamponerade hästsvans och dessutom kom en god vän på besök!
Visst är det härligt med vänner som man kanske inte träffar så ofta men ändå vet man att de alltid finns där!
Vi fick pratat en lång stund om olika saker och om livet i allmänhet. Sånt behövs allt ibland!

Nu ska jag sova innan jag sommar ifrån allt!

Åh vad jag saknar min katt! Min stora, tjocka, lurviga och arga katt!
Jag tror inte jag vågat erkänna för mig själv hur mycket jag egentligen saknar henne!
Idag var jag där och hälsade på. När jag borrade in min näsa i hennes päls, kände hennes lukt och hörde hur hon spann så kom tårarna.
Pyret, min allra bästa vän i hela världen, jag vill ju inte vara utan henne!
Frågan är bara om hon vill bo här eller mår bäst av att bo kvar, det är inte lätt att veta!

Fasiken vad tiden springer iväg och dagarna liksom flyter ihop.
Livet känns bra mycket bättre än på länge.
Jag och Molly gör fantastiska framsteg, Enya känns finare än någonsin, Gabriel är underbar, jag har massa roliga pratstunder med stallkompisar och andra människor och lägenheten börjar verkligen ta form!

Den här veckan kommer bestå av mycket Molly-tid och ridturer. På lördag får vi dessutom riktigt finbesök, det ser jag verkligen fram emot!

Och du, bara för att du googlat ett ord innebär det inte att du förstår innebörden av det.

Ja vad ska man säga egentligen? Hur kan man ha så fruktansvärt dålig självinsikt?

Det finns de som är psykiskt sjuka som jag själv som är väl medvetna om att de inte mår bra och som inte är farliga för några andra än sig själva (dock ganska krävande stundtals).

Sen finns det den andra gruppen, som inte själva inser sin sjukdom vilket är ännu värre.
Dessa människor kan vara notoriska lögnare som till slut inte vet själva vad som är sant och inte. Plus att de ofta har en emotionell störning vilket gör att de lider total brist på empati för andra människor.
Sådana människor gör mig rädd!

Vilka bra dagar de sista har varit! Härliga stunder med min underbara dotter, min fina sambo och mina allra bästa vänner. Sådana dagar behövs verkligen!
Sen att min kropp motarbetar mig på diverse olika sätt är en annan femma!

Vi har i princip skurat klart här hemma nu så nu återstår bara finliret! Jag börjar faktiskt trivas riktigt bra, jag måste bara vänja mig vid allt vägljud så jag kan sova ordentligt. Annars har jag inte så mycket att klaga på. Lugna tysta grannar, snygga tapeter, en balkong och plats!

I morgon blir det en ridtur med bästa stallkompisen Sandra (hoppas jag, jag har nämligen inte frågat henne än så vi får hoppas hon nappar ;) ).

Ikväll känner jag mig totalt värdelös. Inte som människa i allmänhet där är jag rätt nöjd, utan jag menar prestationsmässigt.

Jag vill klara av saker, göra framsteg och känna mig nöjd. Precis som alla andra människor gör (iaf tror jag det i mitt stilla sinne). Jag vill inte vara sämst på saker och inte misslyckas med det jag tar mig för. Ändå är det vad som händer varenda gång.

Nu blev jag arg med , som ett bi. Jag vill ha en boxar-säck ASAP!!!

Sitter på en sten i solen med en dotter sovandes i vagnen och väntar på att Gabriel ska komma hem på lunch. Känns som det inte finns så mycket att klaga över ;)

I eftermiddag väntar en ridtur med Sandra tror jag och sen ska jag försöka ut och motionera lite, känns som att det kan behövas!

Hur fasiken kan det vara så dyrt att gå till tandläkaren? Jag förstår varför folk är tandlösa! En undersökning + en kommande lagning kommer att gå på 1600 spänn och då har jag dragit av 300 som jag fått i rabatt.
Det borde verkligen ingå i högkostnadsskyddet! Det gör ju alla andra andra kroppsdelar liksom?! Vissa är ju tom helt kostnadsfria!
Nej, skärpning på denna punkt tack!!

Idag har jag gjort stora framsteg då jag spenderat dagen med Molly, härligt!
Hon är så rolig! Dock lite pinsam när hon av någon anledning alltid ska börja asgarva när hon ser någon med "speciella behov"...... Känns kanske inte riktigt helt okej......

Varför är det så himla svårt att hålla sig borta från sötsaker? Det är verkligen som en drog! Okej om man är smal och nöjd men om man har ett par (läs många) kilo man vill gå ner så är inte choklad och kakor det optimala.
Men när den där chokladbiten smälter i munnen så infinner sig en nästan euforisk känsla i kroppen.
Vad gör man liksom?

Idag har jag ridit en tur på min fina häst, ätit glass med Gabriel, Marcus och Molly, grillat och fortsatt greja hemma. Det blev aldrig någon shopping så den tar vi en annan dag.

I morgon väntar ett tandläkarbesök och sen är det Molly-tid <3