That moment
Jag har slut på ord och på ork.
Jag kan inte skriva hela sanningen här just nu, och ingen vet den heller för den delen förutom jag själv.
Saker och ting kommer förändras och vissa kommer nog bli jäkligt förvånade. En sak är iaf säkert och det är att ingenting kommer bli sig likt igen för någon inblandad.
Sorry
Jag vill egentligen inte skriva dessa orden men jag tror jag är redo att ge upp nu.
Det finns ingen glädje, ingen framtid. Det blir inte bättre, det känns inte lättare , det blir bara jobbigare för var dag som går.
Jag orkar inte bli behandlad så här, jag orkar inte med andra människors fördömande kommentarer och blickar, jag orkar inte vara en halv människa längre.
Jag orkar inte tappa allt mitt hår, vakna upp genomsvett av alla mardrömmar och jag orkar inte spy upp min kvällsmat mer.
Det här är inget liv att leva, inte för mig, inte för någon.
Ingen kan hjälpa mig, jag kan inte hjälpa mig. Jag ber om ett mirakel men tror jag ens på sånt?
Jag ber om styrka och mod!
Förlåt.
None
Jag är så ledsen när jag skriver det här inlägget men tårarna är slut tror jag.
Jag har kämpat bra länge nu men jag känner det, jag orkar inte mer.
Jag är så full av sorg och mitt liv känns så meningslöst.
Jag tittar på min dotter och känner en sådan skuld över att jag inte kommer finnas där för henne när hon blir stor. För det finns ingen möjlighet till det om inte ett mirakel inträffar. Det måste iaf hända något positivt i livet snart för det går bara inte längre. Jag framstår säkerligen som världens gnälligaste människa här i min blogg men vet ni vad?! Det skiter jag fullständigt i!
Det här är jag och det är såhär jag mår, tänker och känner. Take it or leave it?
Words
Jag kan inte bestämma mig för om det är bättre eller om jag blir totalt jävla grundlurad...
Jag vill ens tänka i sådana banor egentligen men tankarna dyker upp ändå.
Blir jag det kommer inget eller ingen kunna stoppa mig. Vi får hoppas att så inte är fallet både för min och andras skull...
Danny, världens bästa Danny har släppt en ny låt. Den är verkligen grym men orden gör så ont att jag inte klarar av att lyssna på den för tillfället. Vill ni höra den så sök på " Danny Saucedo- Det brinner i bröstet". Tummen upp säger jag bara!
Nu är ytterligare en helg över. Tiden går, dagarna flyger iväg och flyter ihop med varandra.
Fan nu kom känslan av att bli förd bakom ljuset tillbaka igen. Jag lovar och svär, krig kommer bryta ut om det är så!
Godnatt
Amen
Varför ska livet vara så komplicerat?
Jag förstår bara inte:(
Ikväll är en sån kväll där jag går och lägger mig lite trasigare och lite mer uppgiven. Jag har så mycket frågor jag vill ha svar på och så mycket förhoppningar jag vill ska införlivas.
Jag vet att man inte aka hoppas, det gör alldeles för ont sen då. Samtidigt är hoppet det enda jag lever på, det som får mig att fortsätta andas!
Jag har börjat få konstiga smärtor i bröstet med. Har haft det ett par dagar. Är säkert inget farligt utan min gamla vän ångesten som aldrig sviker. Dock känns det lite olustigt när det är något man inte känner igen.
Snälla Gud om du finns där uppe. Hjälp mig att bli hel igen. Du vet vad som måste hända isf. Snälla! Tack!
One of those days
Tänk att man kan bli så jävla arg rent ut sagt! Så fruktansvärt besviken när personer medvetet gör saker för att såra .
Man kan ju fan inte ha alla hästar i stallet om man gör allt man kan för att sparka på någon som redan ligger och krälar som en mask under jorden?
Idag har jag varit och kollat upp mitt hår eller ja, mitt icke existerade hår. Jag lider av dn sjukdom som heter "Alopeci". Vilket gör att jag tappar hår och får kala fläckar. Speciellt om jag utsätts för psykisk stress vilket jag verkligen gjort sista tiden och fortfarande gör.
Känns ju sådär kul att snart behöva gå och inhandla en peruk för ja, så illa har det blivit. Mitt hår som är det enda på min kropp som jag faktiskt är lite stolt över.....
Men nejdå, klart att det ska falla isär precis som resten av mitt liv.
Ja, jag är bitter, ja jag är besviken så in i helvete och snart mycket snart kommer min gräns vara nådd och då finns det ingen återvändo!
Kul att behöva se ut såhär liksom....
Wish me luck
Så kändes allt lite lättare någon dag för att sedan brytas ner i molekyler igen..
När ska skiten ta slut? Känns som att jag sitter fast i ett ekorrhjul där någon annan står och snurrar runt mig och jag har ingen möjlighet att ta mig ur. Frustrerande är bara förnamnet.
Jag har iaf tagit tag i en del saker och ringt runt. Har bokat två läkartider, så onsdag blir en fullspäckad dag. Men nu är jag trött på att ha ont i min rygg så den ska få sig en omgång! Måste också kolla upp mitt hår. Har på en vecka upptäckt fyra nya kala fläckar vilket är mindre roligt. Men allt det fysiska är ändå en bagatell jämfört med det psykiska så jag orkar knappt reagera.
Nu ska jag sova jämte mitt snoriga lilla troll som absolut inte skulle ha någon blöja inatt, kan bli spännande känner jag ;)
Fönstercarmen 💕
Idag håller jag alla tummar och tår för min bästis och hennes bästis. 💕
Magkänslan säger mig att allt kommer gå bra men det är alltid lite nervöst och oroligt!
Tänker på dig bästa vän 💜💜💜
Just idag är jag stark
Det är tråkigt när man så tydligt märker hur människor snackat en massa "bullshit", om saker de borde hålla tyst om.
Allra helst är det skrattretande när dom själva är grunden till mycket, men det är dom för ointelligenta för att förstå.
En dag kommer jag kanske tala om det, helt beroende på vad som händer. Fram tills den dagen (för den kommer med all säkerhet att komma) så suger jag på den karamellen tillsammans med ett par andra godbitar ;)
Jag har känt ett "driv" i mig själv idag som jag inte känt på bra länge. Det är temporärt och kommer gå över men man får leva på det lilla!
Dessutom är jag så otroligt stolt över min dotter som blivit en så stor och duktig tjej 💕
Vi har haft en underbar dag tillsammans!
Tre månader
Jag gör allt jag kan för att orka stanna kvar i den här världen. Jag vill oftare ge upp än vad jag vill kämpa.
Det blir inte lättare, inte ett dugg även om jag försöker inbilla mig det stundtals.
Jag försöker trots allt vara en bra människa och ställa upp på andra även om jag kanske inte gör det tillräckligt bra, förlåt i så fall :(
Jag vill verkligen finnas där för dom som stöttat mig! Ni betyder mer än ni förstår!
Nu började jag tänka på att jag avslutade två meningar i rad med utropstecken! Sandra gillar inte utropstecken!
Du får klara det denna gången! ;)
Det ligger en liten tjej här jämte och sover gott. Min älskade dotter som jag för tillfället inte kan vara den mamman jag vill åt. Det är en hemsk känsla även om jag vet att hon mår bra. Hon behöver ju mig i sitt liv, och jag försöker göra allt för att kunna fortsätta finnas i det ❤
Jag kan inte ens...
Har inte skrivit på ett tag, finns inte så mycket att berätta.
Börjar känna att jag tog helt fel beslut den där kvällen för typ två veckor sedan.
Det blir inte bättre, det blir inte lättare. Jag blir konstant sårad och förvirrad och jag kommer aldrig att sluta hoppas.
Det gör ont, så ont att jag inte ens klarar att ta hand om min dotter som jag borde. Vad är vitsen liksom?
Jag kan redan nu säga vad som kommer hända och jag vill inte uppleva det, jag gör vad som helst för att slippa!
Jag vet vad jag måste göra, eller jag har egentligen två val, dom är lika jobbiga och svåra båda två.
Ingenting kommer iaf någonsin bli sig likt igen.
