None
Jag är så ledsen när jag skriver det här inlägget men tårarna är slut tror jag.
Jag har kämpat bra länge nu men jag känner det, jag orkar inte mer.
Jag är så full av sorg och mitt liv känns så meningslöst.
Jag tittar på min dotter och känner en sådan skuld över att jag inte kommer finnas där för henne när hon blir stor. För det finns ingen möjlighet till det om inte ett mirakel inträffar. Det måste iaf hända något positivt i livet snart för det går bara inte längre. Jag framstår säkerligen som världens gnälligaste människa här i min blogg men vet ni vad?! Det skiter jag fullständigt i!
Det här är jag och det är såhär jag mår, tänker och känner. Take it or leave it?
Kommentarer
Trackback
