Nattliga funderingar

Allt förändras så fort och jag fattar som vanligt ingenting. För bara någon dag sedan kändes allt så mycket bättre. Jag kände mig trygg och glad och omtyckt (!?). Idag känns allt helt annorlunda. . . Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Hur slutar man oroa sig för allt? Hur slutar man tro att hela världen tycker illa om en? Framför allt, hur börjar man tro? Tro på att det kanske finns iaf någon som uppskattar mig. Felet ligger kanske i att jag inte uppskattar mig själv, inte alls.

Not all stories has a happy ending.

Jag är så ledsen, besviken och framförallt arg, på mig själv. Varför är jag så naiv? Varför lär jag mig aldrig? Varför lyssnar jag inte på mig själv?
Jag vet ju så väl hur det blir och framförallt så vet jag ju så väl precis hur det känns!

Idag har jag för första gången någonsin gråtit på hästryggen! Det trodde jag aldrig skulle hända. Med andra ord har det inte varit den bästa dagen i mitt liv.

Min fina sambo har iallafall förgyllt dagen med att göra pannkakor, han är duktig han!

Nu är det dags att hämta den sista tvätten, äntligen klart. Nu ska man bara göra det tråkigaste också, dvs lägga in allt på sin plats och lägga i sängkläderna i sängen. . .

Artemis

Det var någon som skrev och undrade vad det var som egentligen hände med min häst som gick bort. Det  finns att läsa om här





Ibland stannar tiden liksom upp ett tag

Idag har jag tänkt på Misan för första gången på ett tag och då menar jag verkligen tänkt på henne ordentligt. Idag har ytterligare en fantastisk häst somnat in alldeles för tidigt och då kommer alla känslor tillbaka som om det vore igår jag hittade min allra bästa vän där livlös i hagen.

Det har gått 2½ år och jag har fortfarande inte slängt en enda av hennes saker, inte en borste, ingenting. Jag kan fortfarande inte kolla på bilder på henne och inte filmklipp heller. Jag saknar henne fortfarande så himla mycket!

Idag är det en annan tjej som går igenom precis vad jag gick igenom den där dagen. Känslan av att allt bara är en mardröm som man ska vakna upp ifrån när som helst. Känslan av en extrem tomhet som inte går att beskriva och framför allt ilskan över att det är så förbannat orättvist!

Idag går mina tankar till världens mest envisa men fantastiska lilla häst och hennes ägare. Sov så gott och hälsa Misan!


,
Misan 2008


Breakin' the law

Hur kul är det att komma på kl 23.00 att man ska duscha? I-lands problem jag vet men hur trist är det inte?
Dessutom "får" man väl egentligen inte duscha så sent i ett hyreshus men regler är till för att brytas, eller? ;)

Nu är det tydligen vår sägs det. Man måste bli glad då, det står i lagboken verkar det som. Jag blir dock inte alls speciellt glad. Jag vill ha snö och galoppera i (så gott det går) och kall luft i mina näsborrar. Jag gillar vintern iaf när det är -2 grader, vindstilla och strålande sol.

Något annat man tydligen måste bli oerhört lycklig för är det här barnet som kommit till världen. Visst är det roligt för de nära och kära men jag, jag är faktiskt inte speciellt jätteintresserad. Det räcker med att veta att den är född och kanske vad den ska heta, allt annat anser jag vara ganska ointressant för mig att ta del utav.


Nu är klockan visst 00.00 och jag måste fortfarande duscha, skit med!!

20120223 (24)

Jag är så glad att jag har ett stall och en häst att åka till. Annars hade jag nog inte gått utanför dörren för tillfället, kanske inte ens upp ur sängen.
Det är för mig en total omöjlighet att vara ledsen när jag sitter på enyas rygg, hur dåligt jag än mår innan. Det är en fantastisk medicin för själen.
Idag lyckades jag även ge en man en tankeställare även om jag inte är speciellt stolt över sättet jag gjorde det på.
Det kom en liten ful silvrig bil körandes på den smala vägen utanför stallet. Mannen i bilen hade ingen tanke på att lätta på gasen så han brötade förbi i typ 70 km/h och sprutade grus på Enya. Deta resulterade i att Enya såklart blev rädd och studsade ner i en åker. Då gjorde jag det som kanske inte var mitt mest mogna drag, jag tog upp mitt mindre fina finger..
Döm om min förvåning när samma bil ett par minuter senare kommer åkandes igen, denna gången extremt långsamt och mannen drar ner rutan och ber om ursäkt! Det finns hopp om mänskligheten och har man tur kanske han inte gör om samma sak igen!


Stupidity

Jag lyckas då alltid. Tack vare att jag är så förbannat dum så får jag återigen somna orolig. Befogat eller inte, jag vet faktiskt inte.

Idag har det stått hökörning på schemat. Dock så gjorde jag inte så mycket nytta själv eftersom jag inte vågar lyfta alla de balarna längre. Men tack vare att det finns så fina människor som är beredda att hjälpa till så kom balarna upp på loftet i ett rasande tempo. Tack, Tack, Tack <3

Nu måste jag sova för jag är trött och i morgon ska jag försöka ta mig upp ur sänge i tid, dvs innan kl 11.00 ;).
Bäst att passa på att njuta så länge man kan!


It's true

Jag visste det, jag hade rätt. En del säger att jag inbillar mig saker men det gör jag uppenbarligen inte. Min magkänsla stämmer i princip alltid. Jag hade rätt denna gången med. Jag borde kanske se det som en seger men det är faktiskt en enda stor förlust! Sanningen är inte alltid den man vill att den ska vara, tyvärr!

I'ts time

Så många gånger som jag funderat och skrivit det här inlägget men aldrig postat det. Inte exakt med detta innehållet men något liknande. Med något som liknar en ursäkt, en förklaring för mitt betéende. Jag har dock aldrig haft modet att göra det innan, men just nu känner jag att vad har jag att förlora?

Jag vet att mestadelen som läser min blogg, om inte alla anser att jag bara gnäller och överdriver. Det är helt okej för det går inte att förstå för någon som inte varit där själv.
Utåt sätt har jag allt man kan begära det vet jag. Men tyvärr kan jag inte styra över mitt psyke och den här sjukdomen har ett sådant jävla järngrepp om mig så att det till slut styr allting.
Nu tänker en del kanske  "gör något åt det då". Ja visst jag skulle göra vad som helst, men vad? Jag har ätit x antal mediciner i över femton år samt gått i terapi hos tio olika psykologer,terepeuter och kuratorer vad mer kan jag göra? Vad finns det mer att göra?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag vill bara krypa ut ur mitt egna skinn, jag vill skrika, gapa, gråta allt på en gång för det gör så inihelvetes ont i mig.
Jag begär inte att någon ska förstå, jag begär inte att någon ska läsa. Det enda jag begär är att få bli respekterad även om jag känner så här.

Det kommer delvis gå över, det kommer bli bättre. Tack vare speciellt två underbara människor, bebisen i magen och världens bästa häst så finns det både glädje och hopp om framtiden <3. Det kommer dock ta sin tid men jag ska ta mig ur detta den här gången med!

What a difference a day make

Idag har jag haft en stallfri idag. Det var en oerhört konstig känsla. När klockan passerade 12 så började det liksom klia i fingrarna och jag längtade verkligen efter att åka dit. Dock visste jag ju att Enya fick bästa möjliga omhändertagande så det var inga problem i sig.

Vi har även besökt staden idag, vilket inte händer speciellt ofta. Med tanke på hur hemskt det kändes att prova diverse klädesplagg så lär det dröja innan jag besöker den igen. När man börjar gråta inne i provrummet då är det illa. Nog för att jag visste att jag skulle gå upp i vikt nu men att det skulle generera i en sådan ångest det trodde jag aldrig.

Vi avslutade vår trip med att provköra en bil. Det är ju tyvärr så att hur mycket våld man än använder så går det inte att få in en barnvagn i vår underbara lilla bil. Men den vi kollade på idag var faktiskt riktigt fin så blir det en sådan kanske jag inte kommer gråta lika mycket när fina lilla "Fabbe" rullar bort från vår parkering!



"Min" fina vän i vått och torrt ;)

Unmistakable

Är det meningen att man ska förstå sig på livet eller ska man liksom ta det hela som det kommer och med en nypa salt?
Ska man ta åt sig av vad andra säger eller bara lyssna på sig själv?
Ska man ta hänsyn till sina känslor eller helt enkelt alltid låta det sunda förnuftet styra?
Just nu så pågar det nämligen en tävling mellan dessa två när det gäller mig. Jag vet dock "vem" jag skulle satsa på som kommer ta hem vinsten!
Det svåra är att veta om det är rätt eller inte!

Just do it

Jag tänker göra det här nu hur svårt det än är. . Jag ska bara ta ett par riktigt djupa andetag först!


Jag är ledsen för snön regnar bort. Jag gillar snön och vill gärna ha kvar den ett tag till! Som det är nu så är det ju livsfarligt att gå på en del ställen!

Hur glad blir man inte förresten när man kommer till stallet på kvällen trött,lite nere och med diverse krämpor och finner att någon fantastisk människa redan har mockat boxen! Det var nära att jag fick en tår i ögat så tacksam blev jag!

+

Jag vet att jag inte har rätt att känna så här. Ännu mindre har jag rätt att vara ledsen och besviken. Ändå är det precis så jag känner. Dessutom är jag livrädd på flera sätt. Jag tar och drar täcket över huvudet och sover istället!

Run Forest, run!

Satan vad jag saknar att träna! Bara ta på joggingskorna,stoppa lurarna i öronen och springa tills det bara inte går ett enda steg till. Målet var ju att klara en mil, det lyckades aldrig riktigt, men till hösten, då jäklar! Som det är nu klarar jag knappt av att gå en kilometer utan krämpor! Frustrerande var ordet!

On the edge

Vissa dagar känns det som att vad man än gör så blir det helt fel och jag förstår mig inte på någonting. Jag tror jag håller på att förlora förståndet på riktigt den här gången.

Igår var jag en riktigt glad människa som kände mig tillfreds med livet.
I kväll går jag till sängs med oro i kroppen och en tår i ögat. Jag hoppas verkligen jag har fel den här gången men jag vet inte. Jag vet ingenting just nu!

Jag fick iallafall ridit Enya lite innan. En barbacka tur i snön i hagen. Tiden på hennes rygg är riktig kvalitetstid. Hur dåligt man än mår så lyser hon upp tillvaron. Vem kan vara ledsen när det kommer en stor mule och blåser varm luft och slickar (!?) en i nacken ;).


Det är tur att jag har dig <3                         Foto: Matilda Hildingsson

Forever, ever, ever

Jag kommer aldrig på något att blogga om förrän jag ligger i sängen och ska sova. Lite irriterande eftersom det är totalt värdelöst att blogga från mobilen!

Dagarna flyter på och på många sätt mår jag bättre än någonsin. Dock finns det ju nya saker att oroa sig för nu. Jag tror ju varje dag att allt inte står rätt till med bebisen eller att jag ska förlora de som betyder mest för mig. Med förlora så menar jag inte nödvändigtvis att personerna ska gå bort utan att de ska försvinna på alla möjliga sätt ifrån mig. Tycker jag verkligen om någon så betyder de hela världen för mig. Det finns ett par utvalda människor och djur som håller mig ovanför ytan och dom är jag evigt tacksam. Jag behöver inte skriva några namn för ni vet vilka ni är och djuren lär inte läsa min blogg ändå ;).

Förresten jag har insett att poker verkar vara ett farligt spel, jag tror jag håller mig till Harpan! Bara ett tips till alla där ute som vill behålla förståndet!


No subject

Tänk om. . . . Drömmar är till för att vara just drömmar. Men jag slutar aldrig att hoppas. Tänk om. . . .

20120214

I bland känns det som att vad jag än gör så blir det fel. Jag hatar att göra fel för jag känner mig så värdelös! Idag, (eller igår blir det ju nu) så var jag och enya ute på en jättemysig tur tillsammans med matilda och hennes vackra vita springare. Det är så härligt att rida i snön. Tyvärr kan jag inte rida som jag brukar längre vilket känns tråkigt! Jag får sånt jäkla håll så måste ta det lugnt. Därför blir det mycket skrittrundor för tillfället men enya verkar rätt nöjd med det också:-). Att kunna fortsätta rida ett tag till är viktigt för mig så jag hoppas verkligen att det kommer gå!

Gratitude

Just nu för tillfället så känner jag mig riktigt glad och tacksam. Det är en konstig och ovan känsla. Livet slutar aldrig att överraska mig. Denna gången faktiskt på ett positivt sätt!
Det finns mycket att vara glad över och att kämpa för även om det kan vara svårt att se det när allt känns tungt! 

Det finns bra och fina människor i världen så varför hänga fast vid de som inte är det? Nej, är det något jag ska göra för min egna skull så är det att ägna mig åt människor som får mig att må bra och inte tvärtom! Det förtjänar jag (hur fel det än känns att skriva).

Nu ska jag sova ett par timmar innan jag ska upp och möta en ny spännande dag!

Take care of thoose who cares for you. You will never regret the time you spent on making someone feeling life worth living.


Look behind that wall

Jag önskar att jag bara kunde säga som det var! Jag är trött men ändå inte. Min dygnsrytm är helt fucked up för tillfället. Bäst att passa på så länge man kan välja själv! Att sova länge på morgonen är ju bland det absolut bästa som finns. Nu fick jag en stor orosklump i magen som inte borde vara där. Ibland hatar jag verkligen min tankeverksamhet som alltid befarar det absolut värsta! Jag måste försöka lära mig att inte alla människor är falska och elaka även om det kommer ta lång tid!

Hit the breaks

Det är lustigt egentligen. Vad som än händer och hur dåligt man än mår så går livet vidare. Det liksom bara rullar på vare sig man vill det eller inte. Ibland hade iaf jag önskat att det fanns en nödbroms att dra i så man hann att stanna upp och känna efter lite. Är det bara jag som känner så eller är människor i allmänhet dåliga på att ta sig tid för att verkligen känna efter vad man tycker, känner och vill?

20120211

Som vanligt så smäller det bara till helt utan förvarning och så kommer det massa jobbiga saker på en och samma gång. Med jobbiga saker så menas det jobbiga saker för mig. Saker som säkert inte anses vara speciellt besvärande för alla andra men som blir stora saker för mig. Saker som jag analyserar,vänder och vrider på 1000 ggr om utan att komma fram till något vettigt.

Så nu går jag och lägger mig med alla mina tankar och hoppas på att få sova gott!

"Even how hard you try, you can never know what's inside another person's mind. You can only trust the words they are willing to tell you".

Trying to keep my head up high

Trots kyla,överskottsenergi,blåst och på sina ställen blankis så skötte sig Enya super i dag på ridturen. Hon är guld värd den underbara hästen!

Jag blir så rädd ibland. Både för mig själv och andra. När det gäller mig själv så är det mina tankar och funderingar som skrämmer mig.
När det gäller andra så är det deras tankar och funderingar om mig som är mest skrämmande.

Jag är alltid rädd för att göra fel, uttrycka mig fel, se fel ut osv. Hur slutar man vara sådan? Jag vet att inte allt beror på mig bara. Jag tänker inte skriva ut hela mitt liv på bloggen men jag kan säga så mycket som att inte alla människor jag umgåtts med har varit så snälla.

Men en positiv sak med allt är att nu när har så underbara och snälla människor runt omkring mig så har jag börjat så smått att ta tag i vissa saker och människor i mitt liv. Jag kommer aldrig någonsin låta mig själv bli behandlad på det viset igen. Så mycket har jag lärt mig, att jag förtjänar att bli respekterad och behandlad som vilken människa som helst. Det är iaf ett steg i rätt riktning!

Nu ska jag sova, innan klockan slagit 03.00 för första gången på länge!


sweet dreams

Det har varit en bra dag idag. Som spenderades med fin vän och pojkvän. Lite shopping ute i skogen, är aldrig fel. Jag blir rädd när jag tänker tillbaka på saker jag gjort. Jag skäms över mitt beteende. Men gjort är gjort och jag kan inte göra det ogjort. Tyvärr kanske jag ska tillägga. Det finns mycket jag skulle vilja ändra på om det bara fanns en möjlighet. Men,men livet går vidare ändå hur dumt man än betett sig både på gott och ont.

Fuck face

Tänk om jag bara hade kunnat få vinna tio miljoner tänk vad mitt liv hade kunnat vara bra då.
Jag har ända sedan jag var lite alltid tänkt att bara man är snygg så löser sig allt. Så vinner jag tio miljoner så vet jag exakt vilka operationer som skulle stå överst på listan.

Jag tycker inte synd om mig själv pga detta så nu ingen tror det. Men det är en utav förklaringarna till varför jag  tex inte klarar av att titta på folk när jag pratar med dom eller kan gå på stan själv osv. Jag tror helt enkelt att folk skrattar åt mig och mår illa av min åsyn.

Nu ska jag ge mig ut i solen för en ridtur. Tillsammans är vi oslagbara!

Pinch me

Åh vad jag vill kunna skriva allt här som jag tycker,känner och tänker. Men det går inte, då får jag lösenordsskydda bloggen och då förlorar den ju liksom lite av sin mening.

Jag skulle vilja kunna dricka vin, det är det jag saknar mest med att vara gravid. Missförstå mig inte nu och tro att jag är någon slags halv-alkis för är det något jag inte är beroende utav så är det alkohol. Men just nu när jag verkligen känner att skulle behöva prata av mig lite då hade ett par glas vin behövts för att få fram orden.

Jag äter som en häst för tillfället känns det som. Inte bra! Kunde jag åtminstone inte äta samma mat som en häst med då? Känns som att man inte lägger på sig speciellt mycket vikt av att äta lite hö. Ska nog prova detta i morgon i stället för efterätten!


Annars är allt bra. Alla människor (som har betydelse) är så snälla och glada mot mig för tillfället att jag blir alldeles rörd, tack <3 .


Bitch slap

Man hinner det man vill hinna och man prioriterar det man vill prioritera. Det är jag helt övertygad om!
Man glömmer dessutom inte av saker som är viktiga för andra, och borde vara det för en själv också.
Om man mot förmodan skulle glömma så står man för det man gjort och ber om ursäkt. Vissa människor verkar dock inte förmögna att göra det, det känns lite som "störst, bäst och vackrast -syndromet".

Det är tur att det finns så mycket fina människor att glädjas åt istället. Innan läste jag ett blogginlägg som gjorde mig så rörd att jag blev tårögd. Sådant gör mig glad!


Pest eller kolera

Det är kallt ute. Jag gillar vintern men just nu är det lite väl kyligt för min smak. Hästen verkar däremot oerhört nöjd med läget under sitt fluffiga täcke. Jag börjar bli trött på mina beslutssvårigheter. Jag har alltid haft det och min mamma har alltid sagt att det är för att jag är våg (stjärntecknet alltså). Jag kan aldrig göra ett val eller fatta ett beslut. Idag ledde detta till att jag spenderade 20 minuter i bilen funderandes över om jag skulle göra en sak eller inte. Tröttsamt både för mig och andra! Jag skulle skrivit mycket mer egentligen men ögonen åker igen av sig själva. Vilket tyder på att det är sovdags:-)

Just press the red button

Jag fattar inte varför det blir så här, det blir alltid så här! Tänk vad bra om det hade funnits en fjärrkontroll som man kunde styra sina tankar och känslor med. Så fruktansvärt bra det hade varit. Det hade nästan varit lika bra som ett botemedel mot förkylning!

Fix you

Jag vet seriöst inte vad det är för fel på mig, jag är iaf inte mig själv riktigt just nu. 
Jag antar att det är alla konstiga hormoner som spökar i kroppen kombinerat med en massa tankar som snurrar runt i huvudet. Jag känner mig ensam trots att jag aldrig är det numer ;). Det är dock mest mitt egna fel för jag berättar inte för någon och jag hittar på en massa saker som jag blir ledsen över, saker som jag inte ens vet om de stämmer eller inte.

Enya får vila ett par dagar nu med för det är så kallt att jag inte orkar utsätta mig för det. Tror inte att Enya är speciellt ledsen över det men jag får så ont av mitt dåliga samvete. Jag vill ju att hon ska ha det så bra hon bara kan min bästa vän.



Foto:Matilda Hildingsson

Bästis

Matilda har tagit kort på den finaste hästen i världen!

Bjuder på ett så länge :)



Världens bästa <3


20120202

Ni vet när man har en sådan där obehagskänsla i magen och det känns som att någonting är fel men man vet inte vad. Så känns det nu. Inte med mig eller bebisen för det fick jag konstaterat igår att på den fronten ser allt toppen ut. Nej, det är något helt annat nu :(.

Livet är oförutsägbart och otroligt orättvist. Nu tänker jag naturligtvis inte på mig själv och mina små bekymmer utan allt annat som hänt de senaste dagarna.
Man borde ta vara på livet mer och de man tycker om, tyvärr är man nog rätt dålig på det känns det som.


Stop dreaming

Jag bloggade inte igår, jag hade inget att skriva om. Eller egentligen har jag hur mycket som helst...


Är det nödvändigt att drömma på nätterna? Jag hatar när jag som inatt drömmer något som gör mig ledsen och så kan jag inte släppa det på flera dagar. Det känns så verkligt och oftast är det väl mina egna rädslor som kommer fram i drömmarna.
Idag är en sådan dag. Jag vaknade upp av att jag grät och nu kommer jag känna mig ledsen resterande delen av dagen.

Idag väntar även läkarbesök. Måste ta reda på vad det är som gör så ont. Bara allt är okej med det lilla livet där inne så kan jag ha hur ont som helst!

Nu får jag dra mig mot stallet. Enya började ju sättas igång efter den lilla vilan igår men eftersom jag har så ont så får jag hoppa över det idag. Hoppas jag kan övertala Marcus till att skritta henne en sväng :).


RSS 2.0