Hit the breaks

Det är lustigt egentligen. Vad som än händer och hur dåligt man än mår så går livet vidare. Det liksom bara rullar på vare sig man vill det eller inte. Ibland hade iaf jag önskat att det fanns en nödbroms att dra i så man hann att stanna upp och känna efter lite. Är det bara jag som känner så eller är människor i allmänhet dåliga på att ta sig tid för att verkligen känna efter vad man tycker, känner och vill?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0