Its over
Det finns inget mer att säga. Det är över för alltid. Jag är helt tom och tårarna slutar aldrig rinna.
Jag hatar dig livet, hör du det, jag hatar dig!
Fooled
Jag har aldrig i mitt liv blivit så besviken som idag.
Lita aldrig på någon är mitt tips.
För fy fan vad jag har blivit grundlurad av två av de viktigaste människorna i mitt liv (inte Sandra).
Jag har inga mer ord kvar.
Over and out
I keep on running
Jag börjar bli rätt trött på det här. Är det inte psyket som mår dåligt så är det kroppen. Dom håller på att utreda mig ang en annan sjukdom. Har jag den vet jag inte vad jag gör för det är inga roliga grejer. Det kommer förändra mitt liv för all framtid isf :(
Nä fy, håll tummarna för att så inte är fallet är ni gulliga.
Hade Facebook-paus. Gick sådär, klarade ett dygn..... Haha så tragiskt!
Jag är så beroende av den skiten eller det är egentligen messenger jag är beroende av.
Var ute och sprang innan. Lyckades ta mig runt hela rundan på fem kilometer och dessutom snabbare kilometertid än vad jag brukar så är faktiskt lite stolt :)
Fick en så himla fin present innan också, blev alldeles rörd :')
Så idag har allt som allt varit en rätt bra dag, hoppas morgondagen fortsätter i samma anda ;)
Är dock rädd för en sak och som Sandra sa innan, "ja det är 2015, detta året kan ALLT hända!"
Kiss my ass
Är det som jag misstänker nu så är det över för gott på flera plan. Om jag blir så totalt rövknullad så kommer jag aldrig någonsin förlåta, aldrig!
Tack sobril för att du finns ❤
Godnatt!
I Don't care
Jag förstår så väl hur trötta alla är på mig, jag gör verkligen det. Jag förstår också att alla drar sig undan.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde må bättre och fokusera framåt men det går inte.
De sista två veckorna har allt tagit tio kliv bakåt och jag varken vill eller orkar göra någonting.
Jag vill bara sova och inte vakna mer.
Nästa vecka funderar jag på att göra något radikalt. Jag vet inte om det kommer vara bra eller dåligt för mig. Tiden får helt enkelt utvisa men något måste hända. Jag vill inte leva men jag vågar inte dö men jag måste välja väg nu. Detta kanske kan hjälpa mig med det, jag hoppas på det.
Jag känner i princip ingen ångest längre jag är bara så himla tom och ledsen. Inga mediciner i världen kan bota den här sorgen och jag skiter liksom i vad som händer med allt.
Jag rider min häst ibland, träffar min dotter ibland, tittar på tv med min pappa och that's it. Tiden däremellan spenderas i sängen med önskan att få sova.
Jag skiter i att hela världen tycker jag är tragisk för vet ni vad? Det tycker jag med! Jag orkar inte ens bry mig om dom spydiga kommentarer som folk häver ur sig, det bekommer mig inte.
Nu får tycka precis vad ni vill för ni vet inte hur jag mår, hur jag känner och jag hoppas verkligen att ni aldrig behöver uppleva det heller!
Glöm bara inte vara rädda om de ni tycker om för en dag kommer det vara för sent, en dag kommer allt vara över för alltid!
Rolling
Uj, uj, uj.... Ibland råkar man komma lite väl nära sanningen tydligen och det gillas inte! Jag väljer att bara skratta åt eländet för det är vad det är, ett jävla elände!
Nog om det.
Är för närvarande "sjuk" (ja mer än vanligt) men en jädrans hosta och snor tjockt som gröt. Därför blir det ingen träning vilket jag verkligen skulle behövt. Har dessutom en löpande hund hemma och en extremt trotsig treåring som inte låter hunden vara ifred i två sekunder. Så ja, mitt tålamod har testats rejält i dagarna två ;)
Annars rullar det på, fick lite nya insikter av min fina läkare som jag träffade igår. Han är bäst och han fick mig att inse en hel del. Han är klok han trots sin ringa ålder :)
Nu ska jag försöka sova och hosta och hosta lite till!
The way out
Jag har bestämt mig, jag vill inte mer.
Jag har knappt varit utanför dörren på två veckor. Jag äter inte, jag sover typ 17 timmar om dygnet och jag är helt ensam.
Ingen hjälp från sjukvården har jag fått trots diverse påtryckningar, akutvistelse och remisser.
Jag orkar inte leva mitt liv så här längre. Framför allt så orkar jag inte med att inte betyda något.
Jag vet inte själv vad som kommer hända men det måste få ett slut nu på ett eller annat sätt.
No food
Det är konstigt hur saker kan förändras så radikalt. För bara några månader sen var maten min stora tröst, det som skänkte mig glädje och njutning. Nu mår jag dåligt av tanken på att äta. Har ingen aptit överhuvudtaget, och får tvinga mig själv att äta en gång om dagen.
Jag mår inte illa på något sätt men jag känner ingen lust att äta, det är bara jobbigt liksom.
Det kommer säkert ändra sig men när inte ens choklad är speciellt gott då börjar man liksom undra haha;)
Men det är väl bara att tacka och ta emot antar jag, har ju 20 kg kvar att bli av med ;)
Haha
Det här är inte sant, haha det händer liksom inte :p
Så konstigt och lustigt på samma gång!
Jaja, man ska inte ropa hej förrän båten är i hamn, men ändå haha :p
Idag har jag varit ute på en långtur på min bästa bruna vän. Regnet piskade och vinden ven men så härligt det var! Kag älskar den hästen så mycket att det inte finns ord.
Nu ska jag skratta vidare, kommer aldrig kunna somna inatt!
Tankar i en skruvad hjärna
Det går inte att somna, det är så mycket tankar och känslor i omlopp. Både bra och dåliga och känslor jag inte känt på länge.
Det är inte lätt att vara snäll och bete sig "klokt" när man vet att man blir "lurad". Visst fine det är inte mina saker att lägga mig i egentligen men jag står inte för vad jag gör när sanningen kommer fram. Det kommer bli blod, svett och tårar.
Har varit hemma med en sjuk Molly idag. Det kryper i hela mig av att bara vara inne men jag fick iaf kommit ut på en liten joggningtur. Det var helt underbart verkligen!
Den här bilden säger allt!
The town
Jag har tydligen blivit någon slags jävla slagpåse för människor. Någon man kan göra till åtlöje, driva med och vara allmänt gement elak emot dessutom helt utan konsekvenser.
Nu trasigare och ledsnare än någonsin
Jag är så svag i mig själv just nu så jag bara låter det fortgå. Men jag tror på karma och en dag kommer dom få tillbaka och då ska jag sitta där med min popcornskål och min champagneflaska och bara njuta. Om jag fortfarande finns dvs. Möjligtvis hjälper jag "karman" lite på traven om jag känner för det.
Det är konstigt egentligen hur mycket skit man kan låta sig ta. Jag har alltid trott att jag är en rätt stark person men när det kommer till att bli förolämpad och utnyttjad så bara står jag och ser på och känner mig så himla, himla ensam.
Ofta tänker jag på att bara åka härifrån ett tag bara jag. Helst till min favoritstad på jorden och bara insupa atmosfären. Någon som har ett boende i Stockholm att låna ut? ;)
Den staden ger mig ett lugn och jag bara älskar det. Jag kan vara jag utan att någon bryr sig, jag kan bara vara ❤❤
Måste kolla närmare på det, jag hade verkligen behövt det just nu!
Då, smalare och lyckligare i världens bästa stad
Helvetet
Det kanske helt enkelt är så att det är dags att ge upp nu!?
Screw you
Alltså jag är så förbannad så jag hade kunnat slåss! Någon som är sugen?
Falska, jävla äckliga människor 👊 på er!
Hoppas ni får ett skohorn uppkört i röven med full kraft en vacker dag (ett sånt i metall givetvis).
Nä fy fan så arg jag är!
Får ta en cigg till!
Hat
Jag hatar mig själv mest av allt!
Det är tur det finns bra mediciner!
Annars hade jag inte legat här idag.
Jag hatar ångest näst mest av allt. En vidrig känsla som gör att man blir totalt handlingsförlamad. Och inte kan man göra något för att bli av med den heller.
Jag hatar även livet vilket jävla skämt det är egentligen!
