The way out
Jag har bestämt mig, jag vill inte mer.
Jag har knappt varit utanför dörren på två veckor. Jag äter inte, jag sover typ 17 timmar om dygnet och jag är helt ensam.
Ingen hjälp från sjukvården har jag fått trots diverse påtryckningar, akutvistelse och remisser.
Jag orkar inte leva mitt liv så här längre. Framför allt så orkar jag inte med att inte betyda något.
Jag vet inte själv vad som kommer hända men det måste få ett slut nu på ett eller annat sätt.
Kommentarer
Trackback
