Caroline Svensson

Jag håller på med ett långt inlägg som ska bli det sista.
Jag vill ta detta tillfället i akt och tacka er som funnits där för mig, som läst min blogg och som försökt få mig på banan igen.
Jag har försökt, tro inte annat och jag förstår att ni tröttnat. Om det är till någon tröst så är jag också något fruktansvärt trött på mig själv.
Jag har 1000 saker att skriva men jag låter bli, jag orkar inte med alla frågor och nedlåtande blickar. Dock kan jag säga att jag just nu skiter i vad människor tycker och tänker om mig och valen jag gör.
Jag kommer inte längre nu hur mycket jag än försöker.
Jag väljer att avsluta där så får ni helt enkelt vänta på den där långa novellen framöver. Kanske kommer det något mer inlägg innan det, vi får se.
See ya bitches :)

Okej, vart börjar man? Eller mer rätt att säga, vart slutar man? Jag har slut på ord, slut på ork. Det finns en sak jag sagt från allra första början och jag inser att jag inte kunde haft mer rätt.

Jag har kämpat så länge nu för att kunna fortsätta leva och gå vidare. Jag har gjort allt som står i min makt för att försöka vara en så bra mamma som möjligt.
Jag önskar för allt i världen att det fanns något mer jag kunde göra men jag kan inte komma på något.
Jag har ätit varenda piller, gått på varenda samtal, försökt glömma, försökt aktivera mig på miljoner vis, sörjt i oändlighet men ingenting hjälper. Jag har tom försökt att kontakta den enda som skulle kunna hjälpa mig ur det här men han sitter nog mest och önskar att jag bara försvann från jorden.

Det finns inget mer att göra, inget mer att säga. Jag har gett upp för jag orkar inte må så här längre. Jag gör hellre hans vilja tillags än att fortsätta lida på det här viset. Jag kan inte komma ur det här helvetet hur mycket jag än vill och försöker.
Jag är dessutom en pina för människor runt omkring mig även om jag inte pratar speciellt mycket om det längre.
Jag trycker i mig mina sobril och klistrar på min falska fasad. Sanningen är så långt därifrån. Jag gråter 5-6 ggr per dag, jag sover inte på nätterna, jag får ångest pga minnerna runt 25 ggr per dag, allt påminner och det gör så fruktansvärt ont.

Jag har kämpat för en persons skull och det är hon som ligger i rummet jämte lugnt sovandes och totalt ovetandes om hur allt ligger till. Men nu kan jag med handen på hjärtat säga att jag inte vet om det går längre.
Om jag bara kunde få prata med honom om alla frågor, om allt som hänt. Om någon bara kunde få tag på honom, om jag bara kunnat få se honom en sista gång så kanske, jag säger kanske jag hade kunnat gå vidare.
Men det kommer inte hända och någon gång i livet kommer han nog ångra det på ett eller annat sätt. Om inte förståndet kommer tillbaka så kommer karma slå till ist, det är jag övertygad om.

Nu ska jag krypa ner jämte min lilla ängel och försöka släppa alla tankar för en stund och sova lite iaf. De dagar hon är här är de dagarna jag lever för och jag älskar henne mer än ord kan beskriva.

Godnatt

L

Jag har en ny pojkvän, han heter Dean och jobbar med att jaga demoner.
Jaja, man måste väl få drömma lite.

Idag har jag äntligen lyckats ta mig ut en liten promenad igen. Motion är verkligen det bästa botemedel som finns mot ångest och deppighet.
Jag har haft ett par riktigt jobbiga dagar nu, många mörka tankar och med det menar jag att jag funderar mycket på min existens och om livet ska vara så här för alltid, är det verkligen värt det liksom?
Jag vet inte, jag har inte svaret på den frågan.
Lika lite har jag svaret på varför en del människor är så missunnsamma och otacksamma. Det gör att jag ännu mer funderar på vad meningen med allt är.
Äsch lika bra att sluta fundera på det. Människor är som dom är och jag kommer aldrig kunna släppa mitt ex och må bra, bara att inse fakta. Han är som en demon som har sitt grepp om mig. Kanske hade varit bra med en exorsism för att driva ut den ur kroppen på mig, bäst jag ringer Dean ;)

Vad skriver man när alla ord redan är skrivna? Vad gör man när det inte längre finns något att göra?

Idag har jag varit rökfri i en vecka. Ingenär större bedrift så, det har inte varit alls speciellt jobbigt. Det bevisar bara hur mycket allt hänger på viljan. Vill man så går det.
Har inte varit speciellt sugen faktiskt, däremot märker jag att min oro blir lite värre och framför allt så blir ältandet mer påtagligt. Rökningen har liksom varit en falsk vän som lugnat mina nerver stundtals och det saknar jag.

I torsdags gjorde jag något jag inte gjort på sex år. Jag gjorde något jag aldrig trodde jag skulle göra igen för ska Jag vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle finnas här nu. Men det gör jag och jag är stolt över mig själv för att jag kommit dit jag är idag och jag kan för första gången säga att jag själv känner att jag är en bra mamma.

Underbara häst, på din rygg känner jag mig glad och fri 💜

Vilken dag det här har varit, hur mycket tårar får det plats i ett huvud egentligen och hur många känslor kan man egentligen känna?
En sådan dag har det varit.
Alla tror säkert att allt är så mycket bättre nu men det är det inte, jag är bara väldigt bra på att spela teater, fejka ett leende och låtsas att allt är bra liksom. Sanningen är långtifrån det.
Jag tänker fortfarande på det 100 ggr om dagen minst och jag gråter iaf en gång om dagen. Ångesten kanske inte är lika påtaglig just nu men smärtan är det. Tänk om jag bara kunnat få ett svar vad mycket enklare allt varir då.
Jag har iaf bestämt mig för att leva ensam i livet, det blir bäst så.

Gud vad jag saknar min dotter, hoppas hon mår bra. Måste sova nu, har snor i hela huvudet....
God natt

Jag avskyr att nysa! Det där vidriga kliandet i näsan precis innan det är dags är så irriterande. Nu är jag förkyld vilket innebär att jag nyser i ett vilket gör mig konstant förbannad typ....

Något annat som gör mig riktigt uppretad är alla fordon som börjat köra utanför min lägenhet på kvällar och nätter. Inte en enda av dom håller en laglig ljudnivå och jag vet inte hur många ggr jag vaknat av trimmade mopeder eller epa-traktorer med avgassystem från biltema. Snart måste jag göra något åt det, spikmatta kanske....

Nu är min serie sådär läskig igen, vågar bra kolla med ena ögat för jag är så rädd haha
I morgon hoppas jag att Molly är frisk och jag känner mig bättre för då väntar kul grejer :)

Alltså jag vet inte ens vart jag ska börja för jag är så arg och besviken. Jag har suttit på mollys sängkant, tittat på när hon sover och då brast det totalt. Jag väckte henne naturligtvis inte men det här har varit en väldigt känslomässig dag på många vis och jag kunde inte hålla inne mina tårar längre.

Jag lyckades få ett smärre nervsammanbrott inne på Ica, tror dock inte någon märkte av det. Jag hatar att gå in där även om butiken är så mycket trevligare och bättre på alla plan så kommer det alltid upp massa jobbiga minnen. Med jobbiga menar jag egentligen bra och fantastiska minnen men dom blir jobbiga med tanke på hur allt blev. Men det är verkligen en helt annan atmosfär därinne nu, mycket mer välkomnande än tidigare.

Allt löser väl sig till slut får vi hoppas. Så länge jag har Molly här och vet att hon har det bra så mår jag helt okej även om vänner sviker. Iofs var jag förberedd på det hela men det är så patetiskt att jag mår illa.
Så nu tänkte jag krypa ner jämte mitt lilla troll och visa att hon är det viktigaste i världen för mig 💜

Jag är rätt dålig på att uppdatera här för tillfället. Jag har helt fastnat i en ny serie som dessutom är skitläskig, supernatural heter den. Den enandra grabben där är väldigt fin att titta på haha.
Bara kolla här liksom 😍

Förutom att jag ligger och ger mig själv mardrömmar så är livet som vanligt. Jag försöker sluta röka och har idag haft min första rökfria dag på mer än 2.5 år. Än så länge har jag inte strypt någon iaf. Molly är här och spännande saker håller på att planeras.
Jag är lika trött på mänskligheten som vanligt, speciellt falska människor och människor som missköter djur eller dödar djur.
Jag är trött på sviniga killar som bara ljuger, manipulerar och vill ligga runt.
Jag är trött helt enkelt och nu blev jag faktiskt sugen på att strypa ett par människor överst på min lista.. Bäst jag sover.

Idag har jag och mollan varit och fikat hos en vän och hennes barn. Molly lekte så glatt med hennes son och det glädjer mig extra mycket eftersom hon tidigare varit väldigt klängig och velat vara nära mig eller sin pappa. Sakta men säkert börjar det släppa och hon börjar bli mer självständig. Under tiden satt vi vuxna och pratade om allt och inget. Mycket har ju hänt sedan sist om man säger så. Ju mer jag hör ju mer förstår jag och ju mer förbannad blir jag. Samtidigt är det så skönt att veta att det inte bara är jag som inbillat mig allt och att det inte berott på mig.
Fikan var iaf väldigt trevlig och för mig och Molly givande då vi behöver komma ut och socialisera oss (speciellt jag).
Dessutom har ju jag planerat sedan länge att Molly och Emil ska bli ett par i vuxen ålder så det är dags att börja nu 😉

Efter det var det dags för spinning för mig och jag överlevde, ont i baken har jag kan jag säga. Känner väl inte riktigt att det är min grej, tar hellre en joggingrunda då.

Nu spenderar jag kvällen/natten i sängen och kollar på hästhoppning. Trött i kroppen och avslappnad i själen för en gångs skull :)

Det får bli ett kort inlägg idag innan det är dags att sova. Jag är tröttast i stan och det har jag varit hela dagen. Har kollat på hästhoppning i flera timmar, myst med molly, varit på mcdonalds och bara tagit det lugnt. Nu ikväll var vi även i stallet och det kändes som om jag var mitt i en av mina mardrömmar :/. Kändes overkligt liksom. Ingen skada skedd tror jag, det gav bara en obehagskänsla. Haha Gud vad jag är löjlig egentligen.

Vet ni hur förbannad jag är på alla ungdomar som kör här förbi med sina biltematrimmade bilar? De låter som 740.s med trasiga avgassystem hela bunten och de låter högt! Dessutom kan jag lätt räkna med 20 st per kväll plus typ tio trimmade mopeder... Jag blir vansinnig. Det är en jäkla tur att Molly inte vaknar för då hade jag nog punkterat varenda däck borta vid det där elevhemmet....
Så, nu har jag låtit som en gnällig pensionär också.

I morgon ska mollan till dagis, jag ska rida och sen ska vi fika hos en väldigt trevlig familj som jag inte träffat på väldigt länge. Ska bli jättemysigt! Efter det ska molly till sin far och jag ska träna spinning... Hur kan jag ens komma på en så urbota dum idé? Jag kommer ju avlida på riktigt.

Guten nacht alles 🌛⭐

Först vill jag bara börja med att påpeka att det är pga den urusla bloggappen som inläggen ser knepiga ut, jag är inte full. Dessutom är min telefon och jag i telefon alls kompisar och jag saknar min iphone *snyft*.

Jag håller på med ett par "projekt" för tillfället. Jag känner att det är dags att gå vidare och börja nästa kapitel i livet. Jag har några mål som hade varit kul att uppnå. Men för att kunna göra det måste jag göra en hel del förändringar i mitt liv.
Jag ska också lägga den här bloggen bakom mig. Det är ett beslut jag tagit och jag tror att det kommer bli bra. Det sker dock inte riktigt än :)
Jag känner mig redo att gå vidare i livet, det är dags att vända blad.

Ikväll somnar jag också med ett leende på läpparna. Min dotter är så himla gott och duktig och jag är så himla stolt att jag får äran att vara hennes mamma :)

Den här helgen kan summeras i en mening, "häst är bäst". Vet inte hur många timmar jag spenderat i stallet, men jag bara älskar det. Det är verkligen det bästa stället på jorden. Att dessutom få tillbringa tiden med två av sina bästa vänner gör det hela ännu bättre.

Överlag har jag mått helt okej faktiskt men emellanåt flyger tankarna iväg. Jag har alldeles för mycket känslor i min kropp. Jag kan inte hur gärna jag än vill släppa taget om alla vackra minnen jag delar tillsammans med den bästa människan jag någonsin mött. Det för inte saken lättare att han helt plötsligt figurerar ständigt i mina drömmar, det har han inte gjort innan.
Jag önskar på ett sätt att jag kunde träffa honom för att verkligen få bevisat för mig att det inte finns ett spår kvar av den bra och fina människan längre. Alla andra inser detta utom jag. I min värld glorifieras han allt som oftast, tragiskt men sant. Han är utan tvekan mitt livs kärlek, men trots detta skulle jag aldrig vilja ha tillbaka honom efter all skada han åsamkat, dessutom med mening!? Nä usch nu blev jag förbannad ist. Karma where are you?

Nu måste jag sova, upp i ottan och fixa nya skor på hästen. Vad gör man inte för de man älskar!bästa

Bästa stället på jorden 💜💜

Har hört talas omfattar man ska dra ur sina mobilladdare, min ena har suttit konstant i vägen i ett halvår, vad skulle det göra? Det är dessutom en laddare som används kanske en gång varannan vecka haha.
Jag förstår absolut den aspekten att det skulle kunna börja brinna, det köper jag men det är oftast under tiden något laddar som det händer. Har man en laptop så sitter ju den i konstant eller det har iaf mina gjort.

Det är samma med tvn, trycka på en knapp? Har jag aldrig gjort. Jag kollade min nya tv, hittade inte ens en knapp att trycka på? Men den kan väl ändå inte börja brinna av den anledningen? Då måste ju anledningen vara att det skulle dra ström? Det kan ju omöjligt röra sig om mer än ett par kronor extra och det är det värt för mig. Tänk känslan när man sitter i soffan och trycker på fjärrisen och inget händer för man har stängt av på knappen, ne fyyyy.

Sist men inte minst så finns det säkerligen en miljöaspekt i det hela också. Jo visst bör man vara rädd om miljön. Men jag har gått till stallet tre ggr i sommar. De utsläppen jag besparade miljön då lär ju göra större skillnad än om jag trycker på knappen på min tv eller drar ur min laddare.

Trodde jag skulle vara gladare idag men ack som jag misstog mig. Har iofs haft en bra dag med min härliga unge, pannkakor, shopping på stan, fika på stan och massa mys. Men mänskligheten överlag är fan pinsam och en del människor tänker inte och gör dom det så är det bara på sig själva. Jag befinner mig i det där jobbiga mellanläget där jag inte vet om jag bara ska knipa käft och bita ihop eller om jag ska säga ifrån en gång för alla. Det är ett vågspel och det gäller att väga för och nackdelar noga. Alla beslut man tar får konsekvenser.

I morgon är det lördag och jag önskar att någon bara kunde komma med en kul idé. Det är så förbaskat tråkigt att sitta inne själv och typ glo på en skärmsläckare....

Shit vad trött jag blev nu!
Zzzzzzzz, måste sova omedelbums!

Jag börjar bli riktigt jävla trött på mänskligheten och allt skitsnack. Jag är 32 år gammal, lämna mig utanför all fjortisdramatik så vore jag tacksam. Jag har något större problem att tacklas med än sådana fjanterier. Dessutom blir jag anklagad för en massa saker, det ena värre än det andra. Är jag verkligen så himla intressant?

Jag undrar också varför hela världen är och har varit grinig idag? Är det officiella grinighets-dagen eller vad är det frågan om?
Kanske är mig det är fel på, jag kanske börjar bli schizofren på riktigt. Mitt tålamod börjar iaf tryta nu på riktigt, jag tänker inte ta det mer.
Hade egentligen tänkt att skriva om betydligt roligare saker men Får ta det i morgon istället då jag förhoppningsvis släppt all skit lite...

Alltså världen är sjuk. Är alla killar bara ute efter en sak eller? Det verkar inte bättre tyvärr. Man börjar prata med någon som verkar rolig och trevlig och så vips så har det spårat ur.... tragiskt men sant enligt mina erfarenheter.
Visserligen vet jag inte om jag är redo att träffa någon ny ännu. Jag är på riktigt rädd att jag aldrig kommer våga lita på någon igen, jag kommer alltid vara rädd för att bli lämnad, sviken och bedragen. Jag undrar om han är nöjd över att ha orsakat så djupa ärr hos mig. Även om han säkert försöker förtränga varenda minne han har av mig så vet jag att han inte lyckas fullt ut och deta glädjer mig.
Nog om den narcissistiska gilflovern 😂

Jag har funderat en del den sista tiden på om jag ska avsluta den här bloggen och starta upp en ny. I åtta år har den varit som en terapi för mig och den innehåller så mycket kärlek, smärta, ångest och sorg. Det kanske är dags att vända blad nu och göra en nystart. Jag har faktiskt registrerat ett konto på en annan sida men jag har inte gjort något inlägg än. Jag får liksom separationsångest, min blogg är som min vän på något sätt. Samtidigt så vill jag inte att nya bekantskaper i livet ska kunna läsa om mitt förflutna och all smärta jag gått igenom. Jag får fundera lite till och om ni har någon åsikt i frågan så kom gärna med den :)

Det enda jag vill just nu är att finna lite harmoni i livet. Jag vill rida, träna, göra roliga grejer med Molly, hänga med Sandra, leva livet liksom! Jag vill känna mig lugn och avslappnad och tillfreds, är det egentligen för mycket begärt?

Jag är inte ens ledsen, snarare lättad. Jag behöver aldrig få dåligt samvete av att inte svara eller över att säga "nej", jag behöver aldrig mer övertala mig själv att träffa någon, ja kan bara skita i det. När tom mitt ena ex som alltid tycker att jag överdriver tycker att det hela är "förjävligt" så ligger det något i det! Som jag sa till mina föräldrar tidigare idag, om jag skulle förolyckas eller liknande så hoppas jag att de människorna förstår att de inte skulle vara välkomna på min begravning. Har man inte brytt sig när jag lever behöver man inte heller göra det när jag är borta...

Jag mår riktigt bra för tillfället. Jag vet varför och jag vet också att det bara kommer vara nu i ett par dagar men jag får försöka passa på att njuta av att vara i princip helt ångestfri och kunna känna glädje. Jag vill göra massa saker hela tiden känner jag.
Något som däremot skrämde mig innan var när jag tänkte på en viss person och kände ingenting... Jag kände ingen kärlek, ingen ångest och ingen sorg, kan ha varit en av de sjukaste känslorna någonsin, att just inte känna någonting. Snurrigt, jag vet!

I morgon väntar en trevlig förhoppningsvis bra dag :)
Skepp ohoj!

Jag ligger i min säng och känner mig sådär allmänt misslyckad igen. Det var inte så här livet skulle bli. Alla människor trivs med olika saker och jag formligen avskyr att vara singel. Men jag är inte heller sugen på att gå igenom hela proceduren med att lära känna någon ny, dejta osv. Nä jag vet vem jag vill ha och eftersom jag inte kan få honom så får jag vara ensam och miserabel, det är inte mycket mer att göra åt det. Han kommer aldrig bli min även om jag aldrig kommer ge upp, mitt hjärta tillåter mig inte att ge upp.

Just nu känns det som att jag var ett barn igen och alla var bjudna på barnkalas utom jag. Mobbning bland barn är illa men mobbning bland vuxna är nog ännu värre och ja det är så jag ser på saken. Men men, nu vet jag ju iaf att dom är ute ur mitt liv för gott och det är nog lika bra det om man ska se det krasst. Det är inte så att vi kan byta erfarenheter direkt 😂. . Nä bättre att lägga energin på de bra människor jag har i mitt liv,som är roliga och empatiska och som framför allt vet om att livet fan inte är en dans på rosor.

Jag ska fatta mig kort för jag är så.fruktansvärt trött. Känner mig inte helt 100 faktiskt. Vet inte om jag håller på att bli sjuk eller om jag helt enkelt bara varit igång för mycket och överansträngt mig. Jag är inte direkt van vid att träna, rida pass i ridhus och sen hålla igång som jag gjort. Idag har jag varit i stallet i nio timmar men så roligt det är! Älskar det stället, det blir verkligen aldrig tråkigt.
Hoppas jag orkar rida med Nomandra i morgon om hon vill.
Nä nu måste jag sova, blev galet trött, skriver mer i morgon.