Im broken in to many pieces
Okej, vart börjar man? Eller mer rätt att säga, vart slutar man? Jag har slut på ord, slut på ork. Det finns en sak jag sagt från allra första början och jag inser att jag inte kunde haft mer rätt.
Jag har kämpat så länge nu för att kunna fortsätta leva och gå vidare. Jag har gjort allt som står i min makt för att försöka vara en så bra mamma som möjligt.
Jag önskar för allt i världen att det fanns något mer jag kunde göra men jag kan inte komma på något.
Jag har ätit varenda piller, gått på varenda samtal, försökt glömma, försökt aktivera mig på miljoner vis, sörjt i oändlighet men ingenting hjälper. Jag har tom försökt att kontakta den enda som skulle kunna hjälpa mig ur det här men han sitter nog mest och önskar att jag bara försvann från jorden.
Det finns inget mer att göra, inget mer att säga. Jag har gett upp för jag orkar inte må så här längre. Jag gör hellre hans vilja tillags än att fortsätta lida på det här viset. Jag kan inte komma ur det här helvetet hur mycket jag än vill och försöker.
Jag är dessutom en pina för människor runt omkring mig även om jag inte pratar speciellt mycket om det längre.
Jag trycker i mig mina sobril och klistrar på min falska fasad. Sanningen är så långt därifrån. Jag gråter 5-6 ggr per dag, jag sover inte på nätterna, jag får ångest pga minnerna runt 25 ggr per dag, allt påminner och det gör så fruktansvärt ont.
Jag har kämpat för en persons skull och det är hon som ligger i rummet jämte lugnt sovandes och totalt ovetandes om hur allt ligger till. Men nu kan jag med handen på hjärtat säga att jag inte vet om det går längre.
Om jag bara kunde få prata med honom om alla frågor, om allt som hänt. Om någon bara kunde få tag på honom, om jag bara kunnat få se honom en sista gång så kanske, jag säger kanske jag hade kunnat gå vidare.
Men det kommer inte hända och någon gång i livet kommer han nog ångra det på ett eller annat sätt. Om inte förståndet kommer tillbaka så kommer karma slå till ist, det är jag övertygad om.
Nu ska jag krypa ner jämte min lilla ängel och försöka släppa alla tankar för en stund och sova lite iaf. De dagar hon är här är de dagarna jag lever för och jag älskar henne mer än ord kan beskriva.
Godnatt
