Iq fiskmås
Ja käre barn jag säger då det.... Jag trampade tydligen på en öm tå. Men ja, vederbörande är ju inte direkt medlem i Mensa om man uttrycker det så.
Moral standards
Jag är en människa som står för mitt ord. Har jag sagt att jag ska göra en sak så gör jag det. Har man en överenskommelse förutsätter jag att den hålls osv. Tyvärr har inte alla lika hög moral har jag förstått.
Jag är så oerhört glad över att ha blivit uppfostrad i en familj där man har sunda värderingar och framför allt där man fått lära sig hur man beter sig i olika situationer. När man är bortbjuden, när det är kalas osv.
Att man är vänlig, artig,
rent och snyggt klädd osv är för de allra flesta en självklarhet när man går bort på olika tillställningar men alla har inte fått lära sig vanligt jädra hyfs rent ut sagt.
Jag har också fått lära mig att det är bättre att vara tyst än att starta diskussioner i vissa ämnen såsom religion och politik. Där kan jag ibland brista när jag blir tillräckligt förbannand men oftast brukar jag försöka stå över det hela. Man kan inte älska alla men man kan respektera alla och framför allt måste man respektera allas olika åsikter (inom rimliga gränser). Detsamma gäller att man måste respektera att man har olika tro och olika politiska värderingar. Jag har inga problem med att låta människor veta vad jag tror på eller vad jag röstar på men jag har inte heller något behov av att basunera ut det till allmänheten.
I min värld får man tycka precis vad man vill så länge man anser att ALLA människor är lika mycket värda (pratar inte om kriminella nu, den aspekten kan vi behandla någon annan gång) oberoende tro, hudfärg eller politisk åsikt!
Upp och ner, ner och upp
Min älskade lilla kissekatt är sjuk och har inte blivit bättre av sin medicin så i morgon blir det veterinären igen. Jag hatar det när ens djur eller barn är sjuka. Speciellt eftersom de inte kan säga hur dom mår, det är så frustrerande.
Jag älskar verkligen den katten så håll tummarna för henne är ni snälla.
Annars har det varit en bra dag. Var i stallet på dagen med Molly och Marcus.
Jag och Molly körde lilla Lina och Marcus red Enya. Gick hur bra som helst och det var riktigt mysigt. Han har ridningen i blodet den där Marcus alltså ;) Han är duktigare än många som ridit i flera år och totalt orädd. Enya verkade riktigt nöjd över att ha honom som ryttare också.
Veckan som kommer blir det flertalet läkarbesök. Vissa värre än andra.... Men ibland är det nödvändigt tyvärr. Vi börjar iaf måndag morgon med att lämna fem rör blod men det har jag inte ont av alls som tur är.
Bjuder på en bild från dagen :)
Trust your instincts
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Skriver jag om jobbiga saker sitter det väl en psykopat där ute och gottar sig i min olycka. Skriver jag om bra saker så ser väl samma person till att det går åt helvete ändå.
Men okej, den här dagen har inte varit en av de bättre. Mitt hjärta värker av flera anledningar och jag blir snart tvungen att fatta ett väldigt jobbigt beslut. Innerst inne så vet jag redan men därifrån till att genomföra det är en lång väg att gå.
Jag försöker spendera så mycket tid som möjligt med min underbara dotter. Hon är världens finaste och jag önskar så att hon får leva ett bra och smärtfritt liv. Ett liv där hon kan njuta och vara lycklig det kommer jag aldrig kunna, inte med den här sjukdomen.
Jag låter människor påverka mig alldeles för mycket. Jag trivs inte med att leva ensam. Jag behöver närhet och kärlek i mitt liv.
Just nu har sådan ångest att jag ligger och vrider mig som en daggmask i sängen. Jag var både beredd och oförberedd på det här men det är ändå lika jobbigt. Det gör ont ända in i märgen och jag vill inte ha ont längre, jag orkar inte det.
Jag vet inte vad jag gjort för fel eller vad jag kunde gjort annorlunda, jag förstår faktiskt inte. Men det är ju alltid så, slipper man undan ett problem så kommer det genast ett nytt.
Jag vill iaf aldrig mer lära känna någon ny människa och låta den komma nära mig. Det är inte värt det att bli sviken och utnyttjad. Men ibland gör man desperata saker trots flertalet varningar och en magkänsla som säger till en att låta bli.
Tro mig jag sörjer inte men jag är förbannad och besviken på mig själv, jag borde lyssnat bättre och framför allt använt min hjärna!
Underskatta aldrig din fiende
Vet ni vad som är jädrigt tillfredställande?
Jo, när någon tror de har övertaget men så har dom inte det för det har Jag.
Det är himla roligt men dom får samtidigt gärna tro att dom har det, det gör bara det hela ännu mer underhållande. Dessutom har jag inte behövt göra någonting heller :)
Så nu lutar jag mig tillbaka, installerar mina nya appar och låter min vän karma sköta resten.
Gone missing
Eftersom läsarantalet fördubblats i min blogg under den sista månaden så får jag väl passa på att hälsa er nya välkomna ;)
Finner ni något intressant att läsa om här så är ju det glädjande haha.
Det har varit en tuff dag idag, mycket pga att en av dom jag tycker allra mest om har flyttat iväg mot nya äventyr i livet och det känns både overkligt och tomt här i den lilla byn. Sen har jag varit ovanligt trött och molly ovanligt gnällig. Men vi har ändå hållt humöret uppe och hade en riktigt mysig kväll tillsammans med god mat och Ice age på tv såklart ;)
Jag har äntligen fått uppdaterat min mobil nu, vilken lättnad! Så nu kan jag använda alla funktioner och slippa få massa skräp skickat till mig och div jobbiga samtal. Tummen upp för det 👍🏻
Återstår väl att se om det funkar så bra som det ska också!
Nu är det dags att sova, den lilla krulltotten kommer vakna vid åtta i morgon och jag kommer vara tröööött!
Le med hjärtat
Livet är nyckfullt och alla människor gör misstag. Jag har verkligen lärt mig något av mina jag gjort den sista tiden och de har förändrat mig som människa, på ett bra sätt!
Tänkvärt!
Jag ser annorlunda på saker och framför allt så vet jag nu mer än någonsin vad mitt hjärta verkligen vill.
Jag värdesätter också mina riktiga vänner mer. Jag har svikit människor jag älskar vilket inte är okej men jag tror och hoppas att jag är förlåten nu :)
Jag ska göra mitt allra yttersta iaf för att vara en bra mamma, vän, dotter etc
Jag känner att jag är delvis tillbaka på banan efter mitt brutala uppvaknande. Vad höll jag på med? Det är min absolut största livskris hittills och ja, jag skäms!
Tack älskade du att du hjälpte mig, jag är evigt tacksam ❤
Nu har jag dom människorna jag behöver i mitt liv. Vad mer kan jag begära egentligen? Man kan inte vara älskad av alla men man kan respektera alla. Jag har inga direkta fiender vad jag vet, eller jo kanske en men h*n är nog mest sin egna fiende egentligen.
Jag gillar inte att ha ovänner, det tar för mycket energi och glädje från de vitala sakerna i livet. Att älska är så mycket större än att hata, glöm inte det :)
Tänkvärt!
Börja om från början
Jag har funderat (och förfärats) över hur katastrofalt dåliga vissa är på det svenska språket. Framför allt är det skrämmande att se hur dåligt många vuxna faktiskt stavar. Jag förstår verkligen inte varför?
Okej om man har ett annat ursprung eller lider av dyslexi då köper jag det absolut, men vad beror det annars på?
Måste ju vara ren och skär lathet. Eller så är man uppvuxen under en sten ute i bushen..
Och skyll nu inte på "autocorrect" på mobilen för den stavar inte fel om du inte lagt in ordet fel från början ;)
Fick se prov på detta härom dagen nämligen och jag kunde inte annat än att skratta åt eländet samtidigt som jag faktiskt blev lite smått rädd just för att personen i fråga inte ens kunde stava till ett enkelt svenskt ord.
Det är pinsamt för bövelen att skylta med sin okunskap och ointelligents på det viset. Titta på lite " fem myror är fler än fyra elefanter" så kanske ni kan lära er ett och annat!
(kan tillägga att detta inlägg inte vänder sig till någon av mina vänner eller bekanta då dessa mycket väl kan stava till de mest basala orden i den svenska ordlistan).
Det ska kännas
Hipp hurra för här kommer ju en bumbi björn!
Ja käre värld vilken dag!
Började som en total katastrof med dagisvägrande barn, sjuka djur och en väldig massa ångest. Avslutades dock mycket bättre med god & mysig middag, fika, och ridtur. Alltihop (dock inte samtidigt) med mina allra bästa vänner och Mollan.
Så nu ligger jag här och känner mig trots allt väldigt tillfreds, förväntansfull och nöjd med livet :)
Visst, det kommer bli riktigt jädrans skitjobbigt det här men det kommer bli bra, jag tror på det!
Det var liksom tom jag som lagade middagen idag, det ni, det är kärlek från min sida det ;)
Lyckades dock inte så bra med att bli vegetarian, klarade två dagar.... Pinsamt!
Check
www.aftonbladet.se
Så känner du igen en psykopat:
*Överflödig charm, hal
*Självcentrerad, eventuellt storhetsvansinne
*Uttråkad, behöver ständigt nya impulser
*Lögnaktig, eventuell bedragare
*Manipulerande
*Brist på skuldkänslor och ånger
*Ytliga känslor
*Brist på empati
*Utnyttjar ofta andra
*Blir lätt aggressiv
*Promiskuöst sexuellt beteende
*Beteendestörningar redan före 12 års ålder
*Orealistiska framtidsplaner
*Impulsiv
*Oansvarigt föräldrarbeteende
*Täta äktenskap/samborelationer
*Ungdomskriminalitet före 15 års ålder
*Bryter ofta mot skyddstillsyn; upprepade olagliga handlingar som dömd
*Olika typer av brott (t.ex. droger, frihetsberövande, sexuella övergrepp, våld)
Källa: Store medisinske leksikon
Zzzzzzzzzzzz.......not
Insomnia ikväll/natt med. Har legat i 1 1/2 timme nu och försökt somna. Det är stört omöjligt. Nästan så jag ångrar att jag kastade ut dom där tabletterna.... Nä skämt å sido man ska inte hålla på med sån skit om man Inte måste.
Alltså jag måste få tag i en sladd så jag kan lägga in alla kort från telefonen i datorn så jag kan uppdatera. Jag vill komma åt en väldigt bra funktion som skulle underlätta mycket just nu. Den skulle iaf göra så jag slipper ha min mobil i flygplansläge eller "stör ej-läge" i tid och otid.
Hade jag inte haft barn och djur hade jag nog stängt av mobilen helt för ett tag framöver.
Nej, det blir att köpa en sladd i morgon :)
Oj, nu börjar jag känna mig jättetrött, bäst att passa på och se om John Blund vill komma ;)
I Will do anything for you!
Det är så tråkigt när människor vill förstöra ett liv som redan är så skört. Ännu mer tragiskt är det när ett litet oskyldigt barn blir drabbat för att hon inte förstår varför hon blir sviken.
För hennes skull gör jag det här, enbart för hennes skull. Hon ska inte få bli mer lidande för mina misstag. För henne gör jag allt, jag kommer inte svika henne!
Som vanligt kommer alla saker på en och samma gång. Sjuk katt, människor som sviker mer än någonsin förr och vänner som försvinner långt bort. Vi får se om jag kan hantera det på egen hand eller om det får bli som förra gången.
Trots all skit som händer är jag ändå så otroligt tacksam. För att min fina vän kom in i precis rätt tid
Tänk om han inte gjort det...
Nu ska jag krypa ner och sova jämte min finaste lilla tjej. Hon som får mig igenom allt, hon som gör att jag vaknar med ett leende på läpparna, hon som är mitt allt 💕
Moving on
Så irriterande! Nu kan jag inte sova för att jag är så arg ist, lugn men arg.
"Hej, vi ger Caroline skiten för allt vi själva har orsakat", en sån kväll har det varit.
Men jag får lyssna på min kära mor och mina vänner ist och inse att inte alla människor är goda som jag så gärna vill tro.
Nog om det.
Var med om en så himla läskig grej innan. Satte i laddaren till mobilen i datorn för att kunna lägga över bilder. Efter bara några sekunder känner jag en konstig lukt, tar tag i mobilen och bränner mig! Sedan kommer det rök och jag drar ur laddaren snabbt som fn. Vill inte ens veta vad som hade hänt om jag Inte varit så snabb!
Förresten! Jag har gått ner två kg på en vecka, tummen upp för det!
Puss på er alla (nästan).
No meat today
Jag har bestämt mig för att göra ett försök att bli vegetarian. Jag tvingade mig själv att kolla på bilder inifrån ett slakteri igår och jag kan säga en sak, jag som djurälskare skäms!
Jag måste försöka ta mitt ansvar och iaf ge det en chans känner jag.
So, here we go!
No more escaping
Jaha då ligger jag här i min ensamhet i min tomma säng. Låter som att jag tycker jättesynd om mig själv men kag tycker der är rätt gott att sova själv även om jag saknar både min dotter och någon annan vid min sida :)
Godnatt
Har haft en konstig typ klump i magen idag utan att jag kan sätta fingret på varför riktigt. För egentligen känner jag mig gladare, friare och mer tillfreds än på väldigt länge.
Det kan komma att bli jättebra det här, jag måste bara lära mig att inte oroa mig för saker som eventuellt kan komma att hända. Varför ska man göra det liksom? Lev i nuet för bövelen Caroline!
Jag hoppas på en god natts sömn nu iaf. Har sovit riktigt skit den sista tiden och det blev inte bättre efter jag testat ta sk "insomningstabletter" fyra kvällar i rad.
Eftersom jag absolut inte vill ta dom när jag har Molly så resulterade det i att jag inte somnat förrän kl 4 två nätter i rad. Så nä inget mer sånt för mig, kastade faktiskt ut skiten tom så förbannad blev jag :p
Försöker ta så lite mediciner jag kan faktiskt just nu. Att trycka i sig lugnande innebär bara att man "sätter ett tillfälligt lock på ångesten" som min kloke far uttryckte det.
Jag är egentligen alldeles för smart för att använda sånt förutom vid nödfall men ibland tänker man inte klart eller så blir man för påverkad av andra runt omkring. Nu har jag bara tagit den absolut lägsta dosen och inte speciellt ofta så ingen tror jag är en pundare eller nåt och jag talar alltså om mediciner jag fått utskrivna av min läkare och inget man köper av någon på gatan så det inte blir några missuppfattningar här.
Men som sagt, dags att ta tag i saker och njuta av livet nu. Det är på rätt väg iaf tack vare människor runt omkring som ger energi ist för att ta!
Sleepless happy biatch ;)
Gaaah, ni vet känslan när man är för uppe i varv för att kunna sova? Jag är liksom så nöjd och glad så känslorna svallar över så jag kommer inte till ro. Inget direkt problem så men jag behöver verkligen sova!
Jag vet inte vad som hänt men det känns som att jag tagit ett lyckopiller eller nåt. Trots att jag inte ens tagit en Alvedon :p
Jag vet att det kommer bli tufft nu snart framöver men jag känner mig stark och säker nog att klara av det.
Ska börja träna igen också, jogga i mina snygga skor och dansa Rumba igen som min pappa trodde det var haha.
Ser fram emot en höst i glädjens, träningens, ridningens och kärlekens tecken ❤
Finally
Så skönt, vilken enorm lättnad! Helt fantastiskt underbart.
Jag känner som att en stor sten har lättat från mig! Nu äntligen kanske livet kan bli normalt igen.
För ett tag sedan tog jag ett då väldigt svårt beslut, nu är jag övertygad om att det är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit. Jag tackar högre makter (och vänner) för att allt blev som det blev.
Nu ska jag försöka få lite sömn jämte mitt lilla underverk. Jag är så stolt över henne :)
Hon är min lilla ögonsten och jag ska göra allt som står i min makt för
att ingen någonsin ska få göra henne illa. Jag ska skydda både mig själv och henne från alla puckon där ute!
Comeback
Man möter ju många olika människor under sin livstid, vissa värre än andra om man säger så.
Jag är inte en person som brukar vara elak och "ge igen" utan jag förlitar på "karma". Men denna gången kan jag bara inte låta bli. Jag har liksom som en "royal straight flush" i min rockärm som jag bara kan lägga ut på bordet när jag vill. Sen är det bara att dra ur champagne-korken och skåla!
Jag tål mycket skit och har fått ta mycket skit under mitt liv men det här tar priset och innan jag är färdig här på jorden så ska jag ha visat att man behandlar verkligen inte mig som h*n har gjort! Alla har vi våra gränser och min är nådd nu.
Skål på er 🍸
❤
Kärlek, skratt, magi, tack detta behövde jag mer än någonsin ❤
Wrong, wrong, wrong!
Vet ni vad det nya inom hästvärlden är nu?
Jo förstår ni, om hästen är jättehalt ena dagen så rider man på den dagen efter. Smart va? Så får man en häst att hålla på allra bästa sätt!
Bara ett tips till alla hästmänniskor där ute som jag hörde innan idag!
Ett annat bra tips jag har är att skaffa en unghäst och så fort den krånglar minsta lilla så spänner du in den utav bara helvete så den inte kan komma någonstans. Så jädrans käckt!
Nej usch ibland hatar jag hästmänniskor faktiskt, iaf dom utan sunt förnuft. Borde finnas någon utbildning man var tvungen att gå eller liknande. Nu syftar jag inte på ridgymnasium för där verkar man inte lära sig något vettigt direkt.
Jag har massa mer att skriva om detta ämnet men jag spar det till en annan dag!
It aint over til the fat lady sings
Jag vet hur det kommer sluta och jag har väl vetat det hela tiden. Det gör så fruktansvärt ont men jag är så förberedd man kan bli.
Jag har gett det allt jag har och lite till men det räcker inte.
Jag har inget mer att komma med tyvärr.
Jag började klättra uppåt. Den sista tiden har jag faktiskt känt mig som en riktigt bra och rolig mamma, jag har skött om mitt hem ordentligt, aptiten kom tillbaka (tyvärr) och jag började bli mig själv igen så som jag var förr. Nu har allt börjat rasa igen och faller det helt så tar jag mig inte upp en gång till det vet jag. Frågan är bara hur jag ska finna modet?
"Snälla käre gode Gud om du finns där uppe så snälla hjälp mig så att det löser sig och blir bra, låt mig inte behöva hamna helt på botten igen, snälla!"
Heavy stuff
Ibland får man verkligen knivar i ryggen från oväntade håll, de mest oväntade skulle jag vilja säga. Det spelar ingen roll hur många år man varit vän med någon, det är inte säkert dom vill en väl ändå.
Det gör så ont att det inte ens känns förstår ni? Det är alltså så jävla sjukt så det går inte ens att ta in.
Jag måste ta några riktigt tuffa beslut nu de närmaste dagarna, troligtvis de svåraste någonsin. Ju mer jag tänker på det ju mer kluven blir jag. Vad är rätt och vad mår jag bäst av i längden?
Imorgon ska jag ta mig en skrittrunda på min häst och bara låta tankarna flöda. Jag måste ta tag i det och inte bara stoppa huvudet i sanden. Hjärna eller hjärta det är den stora frågan.
Liten har blivit större
Jag ligger och bara beundrar den lilla skapelsen jämte mig och känner hur det värker i mitt hjärta. Hon börjar bli så stor och det skrämmer mig. Kan vi stoppa tiden? Snart ska hon börja skolan och hänga med kompisar på fritiden osv.
Kan man skaffa som en bur kanske och sätta henne i på hjul? Så kan man liksom rulla henne till olika aktiviteter? Eller åtminstone operera in en gps-sändare i henne och klä in henne i pansar?
Skämt å sido så blir jag faktiskt panikslagen av själva tanken. Hon är min bästis, mitt allt och jag älskar henne så det gör ont. Det får aldrig aldrig hända henne något.
Hon är mitt barn och jag kommer förmodligen aldrig få några fler.
Stackarn får alltså i princip all min kärlek ensam.... Haha ❤❤❤
Hon börjar nog bli trött på att höra "jag älskar dig" stup i kvarten men det är viktigt för mig, vad som än händer så vill jag att hon ska veta att hennes mamma älskar henne mest av allt!
Jiddra inte med Carran
Det är inte ofta jag säger att jag avskyr någon men just nu är det nära!
Jag förstår dessutom inte hur h*n vågar utmana ödet så mycket. Men jag antar att personen i fråga inte tänker så långt.
Oftast är jag för snäll för att medvetet göra någon illa (OBS inte fysiskt, slåss är för apor och barn) men denna gången vette fan alltså. Jag har aldrig varit såhär förbannad innan på någon och jag har fått nog!
Jag kan inte ens sova för att jag är så arg, snacka om energitjuv!!
Going down
Japp två dagar tog det sen åkte jag ner på botten av dammen i dyn igen.
Jag visste väl innerst inne att det skulle bli såhär men det konstigaste är att jag inte har panik och känner för att gräva ner mig någonstans.
Jag vet vem mitt hjärta alltid kommer tillhöra mer eller mindre. Det kommer ta låååång tid att läka allt och jag är inte redo för något nytt än. Jag vill så gärna bli en hel människa som kan glädjas åt de bra sakerna i livet. Framför allt vill jag slippa den här förbaskade ångesten!
Egentligen vill jag en sak till men det kommer aldrig hända tyvärr.
Dags att somna ifrån den här falska världen ett par timmar.
Just saying
This is it!
Stronger 👊
Jag är på väg att hitta tillbaka till mig själv och det känns så skönt!
Jag vill komma tillbaka till mitt normala liv där jag kan njuta av att vara med min dotter, rida min häst och vara med mina riktiga vänner.
Jag mår just nu bättre än på väldigt länge och vet ni vad? Det känns faktiskt som att jag förtjänar det :)
Jag vet att det kommer bakslag och när man lever med min sjukdom så hör det till att oroa sig och "måla fan på väggen" och det måste jag acceptera att leva med. Men samtidigt så känner jag mig starkare och man lär sig verkligen av sina misstag.
Vad har jag lärt mig då?
Jo, utseendet är inte allt, det är egentligen ingenting.
Jag har lärt mig att lita på min magkänsla och framför allt har jag lärt mig att man aldrig någonsin ska lita på någon man inte känner tillräckligt väl.
Jag har också för första gången någonsin verkligen stått upp för mig själv och varit stark!
Nu ska jag fortsätta ta tag i mitt något förfallna hem som inte blivit ordentligt älskat de sista åtta månaderna.
Take care!
Tooodeloo
Det finns någon där ute som gör sitt allra bästa för att trycka ner mig just nu på alla möjliga sätt. Hade det inte varit för andra fantastiska människor så hade h*n nog lyckats så elak som h*n är men icke sa Nicke ;)
Jag känner mig stark, lycklig och förväntansfull inför framtiden. Det ni!
Snart kommer min goa unge hit också så ska vi iväg på grillning, härligt!
Puss på er allihop från en glad Caroline (ja ni läste rätt).
Fishermans friend
Hästen är halt, min ena katt ska avlivas i morgon och jag blir anklagad för fruktansvärda saker. Men vet ni!? Jag håller mig ovanför ytan ändå för jag har så fina människor i övrigt i mitt liv. Molly ligger här bredvid och sover, mina tre bästa vänner Marcus, Sandra och Gabriel finns där och min familj också. Med er vid min sida känner jag mig faktiskt rätt stark just nu ❤
Är det något jag lärt mig det sista året är det att man klarar så himla mycket mer än vad man tror. Jag har trots att jag blivit fruktansvärt illa behandlad idag inte fällt en enda tår för det är inte värt det, personen i fråga är inte värd att få trycka ner mig. Det är en ny känsla för mig men fan jag känner mig stark och tänker stå upp för mig själv! Jag är stolt över mig själv faktiskt även om det varit tufft.
Hoppas nu hästen blir bra snabbt bara.
Punch out
Jag skulle så himla gärna vilja slåss just nu, någon som känner sig manad? Eller kanske någon som har en säck och handskar bara? Det kan nog funka det med!
Annars lutar jag mig tillbaka ett tag och låter karma sköta resten.
Skål och välkommen!
Insane
Jag är så äcklad att jag känner för att spy. Jag känner också för att skura min kropp med svinto. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det här!
Nej nu ska jag inte vara så svag för en gångs skull. Man behöver inte vara vän med alla människor i världen. Alltid tråkigt att förlora någon man trodde var en vän för livet bara. Men allt har en mening och man kan inte lita på någon, nu har jag fått det bevisat för mig en gång för alla!
Jag har av allt detta fått en helt ny förståelse för personer vars handlingar jag tidigare fördömt. Jag skäms för jag känner precis likadant nu! Funderar nästan på att skriva ett mail och förklara att jag vet precis vad h*n snackar om.
Förutom att jag är så äcklad och besviken så är jag också så glad! Jag har fått tillbaka en av mina allra bästa vänner och idag har jag vart ute och åkt i en av mina absoluta favoritbilar :)
Trodde aldrig jag skulle säga så om en amerikanare men så är det. Alla kan vi förändras ;)
Godnatt!
Happy 2015
Jag vet jag frågar ofta mig själv i den här bloggen hur mycket en människa verkligen kan orka. Det finns inga konkreta svar på det men när det gäller mig så har den gränsen varit nådd flertalet gånger. Jag vet också att om det kommer hända som jag befarar då är det kört på riktigt denna gången. Då ger jag upp!
Jag förstår att jag är en svår människa att vara vän, sambo, familj osv med. Jag är överkänslig * 10 och jag överanalyserar allt och har en massa katastroftankar.
Samtidigt är jag väldigt hjälpsam och ödmjuk och älskar jag någon då älskar jag på riktigt och går all in!
Jag skulle tom hjälpa de människor jag tycker minst om i världen om de behövde min hjälp.
Jag är också en jävel på att spela teater. Jag kan sitta och gråta helt hysteriskt med världens ångest för att två minuter senare sitta på en familjemiddag eller liknande utan att någon skulle märka någonting.
Om det är en bra egenskap det vet jag inte men det är så jag är van att leva mitt liv.
Det sista året i mitt liv har varit mitt värsta någonsin och jag vet med 100% säkerhet att hade jag Inte varit så feg så hade jag inte legat här just nu.
Om det är bra eller inte kan jag inte svara på för jag vet inte hur det är på den andra sidan. Men jag vet att jag hatar år 2015 och att det bannemej är min tur att få lite medvind nu även om det ser mörkt ut.
Killing me unsoftly
Tänk att något så bra kan göra så ont.
Jag önskar att min sjukdom bara kunde dra åt helvete! Jag hatar dig fattar du det? Du förstör allt i mitt liv precis allt!
Jag kommer alltid behöva leva i det här förbannade ångestfängelset pga dig.
Samtidigt kan man kanske tycka att människor som vet om mina problem inte behöver göra det värre med mening men jag kanske förtjänar det, vem vet?
Jag är iaf väldigt glad över att det finns bra mediciner annars hade jag krupit ur mitt skinn för längesedan.
Ni som aldrig upplevt riktig ångest ska vara glada, det är enligt mig den värsta smärtan som finns!
Jag känner och är rädd för att historien håller på att upprepa sig men jag säger bara, Inte en gång till för det går jag inte med på!
Nu ska jag försöka sova för imorgon ska jag tydligen vara extra personal på dagis eller nåt....
Godnatt!
Ris & ros
Det är så himla skönt när människor liksom väljer åt en. Man tror man betyder något men sen blir man behandlad som en sopa.
Usch vad äcklad jag känner mig, men men nog om det, alla gör vi misstag!
Förutom det mår jag psykiskt sett så himla bra nu. Lyckan jag känner över vissa saker är obegriplig. Ja den är faktiskt det, jag kan inte förstå det! ❤❤
Nej dags att ta mitt illamående och huvudvärk och försöka få lite sömn. Mitt lilla troll sover i sin nya säng för första gången så det kan bli många uppvaknanden.
You make me wanna scream!
Det var längesedan jag var så här förbannad och besviken på någon.
Jag är så arg så jag vill slåss!
Samtidigt är jag gladare än på väldigt länge :)
Jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till mig själv igen. Jag har inte varit Caroline de sista sju månaderna men framförallt inte de sista två månaderna.
Jag är en alldeles för lättpåverkad människa som kan låta mig övertalas alldeles för lätt. Det är vad som hände och jag har aldrig någonsin mått så dåligt i mitt liv. Jag höll på att förlora allt innan en speciell person kom och räddade mig.
Nu ska jag bara plocka ihop bitarna och lägga pusslet på plats så ska allt förhoppningsvis ordna sig!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det här blir bra, mer än jag någonsin hoppats på något innan ❤
