Trust your instincts
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Skriver jag om jobbiga saker sitter det väl en psykopat där ute och gottar sig i min olycka. Skriver jag om bra saker så ser väl samma person till att det går åt helvete ändå.
Men okej, den här dagen har inte varit en av de bättre. Mitt hjärta värker av flera anledningar och jag blir snart tvungen att fatta ett väldigt jobbigt beslut. Innerst inne så vet jag redan men därifrån till att genomföra det är en lång väg att gå.
Jag försöker spendera så mycket tid som möjligt med min underbara dotter. Hon är världens finaste och jag önskar så att hon får leva ett bra och smärtfritt liv. Ett liv där hon kan njuta och vara lycklig det kommer jag aldrig kunna, inte med den här sjukdomen.
Jag låter människor påverka mig alldeles för mycket. Jag trivs inte med att leva ensam. Jag behöver närhet och kärlek i mitt liv.
Just nu har sådan ångest att jag ligger och vrider mig som en daggmask i sängen. Jag var både beredd och oförberedd på det här men det är ändå lika jobbigt. Det gör ont ända in i märgen och jag vill inte ha ont längre, jag orkar inte det.
Jag vet inte vad jag gjort för fel eller vad jag kunde gjort annorlunda, jag förstår faktiskt inte. Men det är ju alltid så, slipper man undan ett problem så kommer det genast ett nytt.
Jag vill iaf aldrig mer lära känna någon ny människa och låta den komma nära mig. Det är inte värt det att bli sviken och utnyttjad. Men ibland gör man desperata saker trots flertalet varningar och en magkänsla som säger till en att låta bli.
Tro mig jag sörjer inte men jag är förbannad och besviken på mig själv, jag borde lyssnat bättre och framför allt använt min hjärna!
Kommentarer
Trackback
