Caroline Svensson

Det har varit en bra helg mestadels. Jag lovar att uppdatera i morgon. Då ska jag fortsätta med mina långa utlägg. Det som står på tapeten just nu är bortskämda snorungar,problem med svenska språket och osportsliga hoppryttare. Låter smaskigt va ;)

Idag besökte jag och Marcus Jysk bäddlager. Snabbt och lätt var tanken att vi skulle gå in och kolla efter ett nytt duschdraperi till vårt nya badrum. Det var lättare sagt än gjort. Brevid oss stod en familj och bredde ut sig. Mannen stod och halvt skrek på sin fru på något konstigt språk, barnen sprang omking och formligen gallskrek och kastade saker. Jag höll ärligt talat på att få panik! Jag ville bara fråga dom vad deras fel var!
Varför kan inte människor uppfostra sina barn? Varför förstår de inte att deras fula snorungar ska knipa käft bland andra människor?
Det händer något konstigt med vissa skaffar barn. Men jag ska vara brutalt ärlig nu, jag vill inte veta om era ungar har bajsat på sig eller spytt. Om de spottat ut banangröten eller inte tycker om spagetti bolognese. Om det är någon relevant information så visst. Att erat barn fyller år eller liknande, men det finns gränser.
Lägg ner energin på att fostra dom rätt i stället och för guds skull lär dom svenska språket!  Annars kommer alla mina statusuppdateringar framöver handla om mina katter om de skiter eller dyligt!

Ibland undrar jag om jag finns. Hörs jag eller syns? Det kanske bara är jag som vandrar omkring helt ensam här i världen och inbillar mig att andra människor ibland pratar med mig. Eller är jag kanske helt genomskinlig så att ingen helt enkelt kan se mig? Ibland börjar jag seriöst fundera i dessa banor!
En annan sak som också ger denna teori mer "vatten på sin kran" är att jag aldrig får reda på någonting. Nej, vill jag veta något får jag ta reda på det själv! Därför är jag numer lika uträknande och förutséende som Ture Sventon. Jag är helt enkelt min alldeles egna privatdetektiv, desutom ääälskar jag "temlor".

• Så var det vardag igen. Varför går helgen så fruktansvärt fort?
  
  I går var det ju som känt alla hjärtans dag. Jag håller med om att det mest är ett kommersiellt jippo. Kärlek bör man visa för varandra varje dag. Fast ändå är det ju en bra dag att visa varandra lite extra kärlek.
  Jag och Marcus åkte upp till Göteborg för att gå på museeum,för vad kan väl vara mer romantiskt än uppstoppade djur??
  Naturhistoriska i Göteborg är ett trevligt museeum men jag får lite ångestkänningar. Både utséende och lukt för tankarna till skoltiden. Ni vet den där speciella lukten som finns i gamla fysik eller kemisalar. Dessutom de gulnade skåpen med glasdörrar, ja jag får rysningar.
  Vi fick iallafall både se världens enda uppstoppade blåval, satan vad stora de är och även de siamesiska tvilloingarna i glasburken. Marcus tyckte mest att de var obehagliga men jag var lika faschinerad som när jag var barn.
  På tal om barn så var museet verkligen packat av söta småbarnsfamiljer. Barnen var överallt och ingenstans,gapade och skrek och kladdade på alla glasrutor. Barnen gallskrek och mammorna bara sa "lilla gummen ja du är trött nu", för i satan, ta ut ungen därifrån innan jag lobotomerar den var min tanke!
  
  På vägen hem besökte vi Ikea, inhandlade lite småsaker . Jag gillar Ikea, det är en trivsam affär och så har de billig fika!
  
  Kvällen spenderades i Tvååker hos mor och far med god mat och film.
  
  Nu är det ny dag,ny vecka och nya tag. Färden går strax ut till Tvååker och Enya.

Tänkte göra en liten snabb uppdatering om hur det går med Enya.

På två veckor har vi gått från att inte vilja gå i form ens i skritt till att kunna göra det i alla tre gångarter.
Hon orkar galoppera och en hals har börjat träda fram! Jag tar det väldigt lugnt och försiktigt med henne, tålamod är A & O. Jag rider aldrig några långa pass och när hon lyssnar bra då slutar jag.

Mina framtidsplaner är att mestadels ha roligt bara. En ny vän att dela soliga dagar med. Men ett litet mål är väl att vara med på en utav programridningarna på Store sten nu i vår!
Jag ser fram emot en lång tid tillsammans med denna häst. Det känns rätt!

Jag hörde en debatt om kollektivtrafiken idag på radion. Jag förstår verkligen varför folk avstår från att åka kommunalt. Det är dyrt och tidskrävande. Jag har under de fem åren jag bott i stan åkt buss en gång. Då var det en gratisdag.
Om jag skulle ta bussen till och från mitt arbete varje dag (ca:1 mil bort) så skulle det först och främst kosta mig 80 kronor vilket bara det är en enorm skillnad mot att ta bilen. Dessutom så skulle jag behöva ha en cykel ståendes vid hållplatsen för att sedan trampa mig fram de sista tre kilometrarna till jobbet. Nej,tack! I det sammanhanget kommer jag fortsätta vara självisk och tänka på mig själv. Hade vi haft en lika bra fungerande kollektivtrafik som Stockholm hade jag kanske kunnat tänka mig att dra mitt strå till stacken när det gäller utsläpp men som situationen ser ut nu så kommer jag sätta mig i min miljöbov,trampa gasen i botten och glatt ratta mig fram dit jag vill!

Jag tycker om min blogg men det är tråkigt att ni aldrig kommenterar. Ni är oerhört dåliga på det faktiskt.

Dagen har varit bra men kall. Enya var superduktig, jag tycker om henne min lilla tjej! Jag tror hon kan bli riktigt fin med massa träning. Man får ta det lugnt bara, inte gå för fort fram. Tålamod har jag ganska gott om faktiskt. Ialafall när det kommer till hästar och träning.

Det händer så mycket konstiga saker runt omkring mig och i lilla Varberg. Människor som försvinner,män som verkar vilja attackera tidningsbud, älgar som vill äta upp "min" häst mm. Det får mig att uppskatta det jag har.
"You don't know what you've got until it's gone"

God natt tråkmånsar

Dagen har varit bra på många sätt men fruktansvärd på andra.
Jag råkade ut för någon slags huvudvärksattack i eftermiddags. Jag har haft mycket huvudvärk i mina dagar men detta var något alldeles fruktansvärd. Jag har aldrig i mitt liv kännt sådan smärta innan. Jag trodde helt ärligt att jag skulle svimma. Fem huvudvärkstabletter lyckades jag trycka i mig (inte att rekomendera) och efter två timmar så började det släppa och nu mår jag helt okej igen.

Det bra med dagen var att jag idag för första gången i mitt liv red i riktigt djup snö. Det var en helt fantastisk känsla. Svårt att beskriva, men jag kände mig lycklig. Red bara tio minuter eftersom det är så jobbigt för Enya att gå i. Hon var superduktig!

Lite bilder från dagen