It aint over til the fat lady sings
Jag vet hur det kommer sluta och jag har väl vetat det hela tiden. Det gör så fruktansvärt ont men jag är så förberedd man kan bli.
Jag har gett det allt jag har och lite till men det räcker inte.
Jag har inget mer att komma med tyvärr.
Jag började klättra uppåt. Den sista tiden har jag faktiskt känt mig som en riktigt bra och rolig mamma, jag har skött om mitt hem ordentligt, aptiten kom tillbaka (tyvärr) och jag började bli mig själv igen så som jag var förr. Nu har allt börjat rasa igen och faller det helt så tar jag mig inte upp en gång till det vet jag. Frågan är bara hur jag ska finna modet?
"Snälla käre gode Gud om du finns där uppe så snälla hjälp mig så att det löser sig och blir bra, låt mig inte behöva hamna helt på botten igen, snälla!"
Kommentarer
Trackback
