Killing me unsoftly
Tänk att något så bra kan göra så ont.
Jag önskar att min sjukdom bara kunde dra åt helvete! Jag hatar dig fattar du det? Du förstör allt i mitt liv precis allt!
Jag kommer alltid behöva leva i det här förbannade ångestfängelset pga dig.
Samtidigt kan man kanske tycka att människor som vet om mina problem inte behöver göra det värre med mening men jag kanske förtjänar det, vem vet?
Jag är iaf väldigt glad över att det finns bra mediciner annars hade jag krupit ur mitt skinn för längesedan.
Ni som aldrig upplevt riktig ångest ska vara glada, det är enligt mig den värsta smärtan som finns!
Jag känner och är rädd för att historien håller på att upprepa sig men jag säger bara, Inte en gång till för det går jag inte med på!
Nu ska jag försöka sova för imorgon ska jag tydligen vara extra personal på dagis eller nåt....
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
