Going down
Japp två dagar tog det sen åkte jag ner på botten av dammen i dyn igen.
Jag visste väl innerst inne att det skulle bli såhär men det konstigaste är att jag inte har panik och känner för att gräva ner mig någonstans.
Jag vet vem mitt hjärta alltid kommer tillhöra mer eller mindre. Det kommer ta låååång tid att läka allt och jag är inte redo för något nytt än. Jag vill så gärna bli en hel människa som kan glädjas åt de bra sakerna i livet. Framför allt vill jag slippa den här förbaskade ångesten!
Egentligen vill jag en sak till men det kommer aldrig hända tyvärr.
Dags att somna ifrån den här falska världen ett par timmar.
Kommentarer
Trackback
