Alla var bjudna på kalaset utom Caroline, hon satt hemma själv och drack vin.
Jag ligger i min säng och känner mig sådär allmänt misslyckad igen. Det var inte så här livet skulle bli. Alla människor trivs med olika saker och jag formligen avskyr att vara singel. Men jag är inte heller sugen på att gå igenom hela proceduren med att lära känna någon ny, dejta osv. Nä jag vet vem jag vill ha och eftersom jag inte kan få honom så får jag vara ensam och miserabel, det är inte mycket mer att göra åt det. Han kommer aldrig bli min även om jag aldrig kommer ge upp, mitt hjärta tillåter mig inte att ge upp.
Just nu känns det som att jag var ett barn igen och alla var bjudna på barnkalas utom jag. Mobbning bland barn är illa men mobbning bland vuxna är nog ännu värre och ja det är så jag ser på saken. Men men, nu vet jag ju iaf att dom är ute ur mitt liv för gott och det är nog lika bra det om man ska se det krasst. Det är inte så att vi kan byta erfarenheter direkt 😂. . Nä bättre att lägga energin på de bra människor jag har i mitt liv,som är roliga och empatiska och som framför allt vet om att livet fan inte är en dans på rosor.
