Finally she thought
Jag är inte ens ledsen, snarare lättad. Jag behöver aldrig få dåligt samvete av att inte svara eller över att säga "nej", jag behöver aldrig mer övertala mig själv att träffa någon, ja kan bara skita i det. När tom mitt ena ex som alltid tycker att jag överdriver tycker att det hela är "förjävligt" så ligger det något i det! Som jag sa till mina föräldrar tidigare idag, om jag skulle förolyckas eller liknande så hoppas jag att de människorna förstår att de inte skulle vara välkomna på min begravning. Har man inte brytt sig när jag lever behöver man inte heller göra det när jag är borta...
Jag mår riktigt bra för tillfället. Jag vet varför och jag vet också att det bara kommer vara nu i ett par dagar men jag får försöka passa på att njuta av att vara i princip helt ångestfri och kunna känna glädje. Jag vill göra massa saker hela tiden känner jag.
Något som däremot skrämde mig innan var när jag tänkte på en viss person och kände ingenting... Jag kände ingen kärlek, ingen ångest och ingen sorg, kan ha varit en av de sjukaste känslorna någonsin, att just inte känna någonting. Snurrigt, jag vet!
I morgon väntar en trevlig förhoppningsvis bra dag :)
Skepp ohoj!
