Breaking Down
Alltså jag vet inte ens vart jag ska börja för jag är så arg och besviken. Jag har suttit på mollys sängkant, tittat på när hon sover och då brast det totalt. Jag väckte henne naturligtvis inte men det här har varit en väldigt känslomässig dag på många vis och jag kunde inte hålla inne mina tårar längre.
Jag lyckades få ett smärre nervsammanbrott inne på Ica, tror dock inte någon märkte av det. Jag hatar att gå in där även om butiken är så mycket trevligare och bättre på alla plan så kommer det alltid upp massa jobbiga minnen. Med jobbiga menar jag egentligen bra och fantastiska minnen men dom blir jobbiga med tanke på hur allt blev. Men det är verkligen en helt annan atmosfär därinne nu, mycket mer välkomnande än tidigare.
Allt löser väl sig till slut får vi hoppas. Så länge jag har Molly här och vet att hon har det bra så mår jag helt okej även om vänner sviker. Iofs var jag förberedd på det hela men det är så patetiskt att jag mår illa.
Så nu tänkte jag krypa ner jämte mitt lilla troll och visa att hon är det viktigaste i världen för mig 💜
