Run Forest, run!

Satan vad jag saknar att träna! Bara ta på joggingskorna,stoppa lurarna i öronen och springa tills det bara inte går ett enda steg till. Målet var ju att klara en mil, det lyckades aldrig riktigt, men till hösten, då jäklar! Som det är nu klarar jag knappt av att gå en kilometer utan krämpor! Frustrerande var ordet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0