Trying to keep my head up high
Trots kyla,överskottsenergi,blåst och på sina ställen blankis så skötte sig Enya super i dag på ridturen. Hon är guld värd den underbara hästen!
Jag blir så rädd ibland. Både för mig själv och andra. När det gäller mig själv så är det mina tankar och funderingar som skrämmer mig.
När det gäller andra så är det deras tankar och funderingar om mig som är mest skrämmande.
Jag är alltid rädd för att göra fel, uttrycka mig fel, se fel ut osv. Hur slutar man vara sådan? Jag vet att inte allt beror på mig bara. Jag tänker inte skriva ut hela mitt liv på bloggen men jag kan säga så mycket som att inte alla människor jag umgåtts med har varit så snälla.
Men en positiv sak med allt är att nu när har så underbara och snälla människor runt omkring mig så har jag börjat så smått att ta tag i vissa saker och människor i mitt liv. Jag kommer aldrig någonsin låta mig själv bli behandlad på det viset igen. Så mycket har jag lärt mig, att jag förtjänar att bli respekterad och behandlad som vilken människa som helst. Det är iaf ett steg i rätt riktning!
Nu ska jag sova, innan klockan slagit 03.00 för första gången på länge!
