Weakness

Aldrig någonsin har jag varit så känslomässigt utbränd som nu. Jag är så besviken, sviken och tom. 
Jag vill inte gå upp ur min säng mer, eller helst vill jag bara checka in på något hotell någonstans och bara vara. Utan mobil, utan att någon vet vart jag finns. 
Jag har inget kvar att ge, ingen ork kvar alls. Bara en sådan sak som att åka och mocka hos min häst ger mig jätteångest. Jag behöver få vila, vara för mig själv och släppa allt för ett tag men det går inte. 

Jag hoppas att du är nöjd!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0