You make me feel

Det är sanslöst hur mycket man kan såras av människors beteende och hur mycket det kan förstöra. 
Det kändes lite bättre i ett par dagar men nu är jag längre ner på botten än någonsin. 
Det lustigaste med alltihop är att vem är det nu som finns där och tröstar? Det får mig att inse och ångra en hel del. 

Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förlåta, jag kommer iaf aldrig att glömma och definitivt aldrig bli samma människa igen. 
Jag förtjänar faktiskt inte det här. Jag har inga höga tankar om mig själv men den här behandlingen har jag inte gjort mig förtjänt utav. 
Det värsta är att jag bara kan stå och se på när jag själv går under totalt. Jag kan inte göra ett skit åt det. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0