Hell no

 Jag är redo att ge upp. Det blir inte lättare utan snarare tvärtom. När man dessutom blir så fruktansvärt grundlurad och utnyttjad av någon som man gjort allt och lite till för så känns det oerhört lockande att bara sluta andas.
Jag förtjänar inte det här och jag skulle bara så himla gärna vilja veta varför jag ska behöva utsättas för det, hade jag inte nog innan liksom? 

Idag har jag spenderat hela dagen i sängen med min katt och en helvetes massa tårar. Jag gick upp vid 19 men det var enbart för att jag var tvungen för hästarna skulle in. 

Så om någon planerar att lägga ut ett däck på motorvägen igen så kan väl snälla någon se till att det innebär slutet för mig denna gången, Amen!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0