Same procedure

Jag vet inte vilket som är värst. Känslan av att förlora någon man tycker om eller känslan av att vederbörande kanske inte ens bry sig.

Jag är trött och tjock. Magen är iofs inte så stor men hela jag känns som en pluffsig val med värsta dubbelhakan. Tröttsamt att jag låtit det bli så men det är inte direkt så att jag är kapabel till att gå ut och springa värsta rundorna i löparspåren.

Jag saknar att rida långa turer i skogen på världens bästa häst och tillika bästa vän.
Snart Caroline, snart! Det gäller att ha tålamod och tänka på det fantastiska som väntar just nu :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0