Hoppla Kerstin

Mör i kroppen är jag kan jag meddela. Tänk att man kan vara så nära att ramla av sin häst på ett "hinder" på typ 30 cm. 
Bara att erkänna, det blir aldrig någon hoppryttare av mig😅 
Enya var dock riktigt fin till slut och hon fick skutta över det lilla krysset rätt många gånger så vi avslutade bra. Nu ska jag bara försöka få tag på en tandläkare som kan komma ut och kolla i munnen på henne, känns som om det är dags. Men hon är riktigt trevlig och rolig att rida just nu. Hoppas det håller sig så också.

Har faktiskt inte varit så arg idag, inte ledsen heller, känner mig mest äcklad. Att jag lagt ner så mycket tid och engagemang på idioter. Måste bli bättring på det. Hur kär man än må vara så ska man aldrig göra som jag och "sälja sin själ till djävulen". Man ska inte heller ställa upp och hjälpa människor som aldrig någonsin ger något tillbaka. Ta det som ett råd från en expert 😓
Man ska vara snäll och hjälpsam men inte på bekostnad av sitt eget välbefinnande! 


Love u ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0