Om mitt hjärta slutar slå, skulle du förstå?
Jag har inte behövt ta några mediciner mot min ångest på en vecka förrän nu ikväll då den slog till med all sin kraft. Så nu ligger jag här med magkramper och hjärtklappning och vet inte vart jag ska ta vägen. Egentligen är ju det som hänt nu inget att ens reagera på men eftersom jag är som jag är så blir det så här. Jag kommer aldrig kunna släppa det här helt.
Jag känner hat och önskar egentligen bara att han försvann men samtidigt tycker jag så mycket om honom eller ja, den fina personen han en gång var ska jag väl säga. Den kalla, falska, elaka och känslolösa människan jag pratade med de sista gångerna är ingen människa jag någonsin lärt känna.
Mest av allt mår jag dåligt för att min dotter behövde lära känna honom. Eftersom han uppenbarligen aldrig älskat henne heller. Det finns ingen ursäkt i världen för att han skiter i henne också, man behöver inte prata med mig för att prata med henne liksom. Vad hon har gjort för fel förstår hon inte och senast idag kom frågan om varför han inte vill prata med henne..
Det är så jävla vidrigt gjort att det finns inte ord eller handlingar nog för att uttrycka mitt förakt mot honom ur den aspekten.
Sen förstår jag ju att någon av hans mammor påverkat honom också för han är ju mer lättpåverkad än en anorektiker är av alkohol...
Nä usch fy och tvi vad besviken och förbannad jag är för det sveket mot framför allt henne. Att han skiter i om jag dör eller inte är en sak men att inte ens höra av sig och fråga hur Molly mår det är bara sjukt.
Nä nu har han upptagit nog av min energi för ikväll....
Men han ska aldrig någonsin andas ut för jag glömmer inte, aldrig 😁
Kommentarer
Trackback
