You killed what was left in me
Idag har varit en utav de jobbigaste dagarna någonsin. Jag har känt en så stor sorg inom mig att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit, och varje gång jag hör en bil som låter högre än en Volvo V70 så stannar mitt hjärta (speciellt jobbigt eftersom jag bor precis jämte vägen och hör varenda bil).
Jag kan inte hata honom hur mycket jag än försöker, för jag vet att jag aldrig kommer få uppleva sådan kärlek igen.
Jag hatar däremot den människan han blivit även om han kanske inte kan hjälpa det själv. Den människan jag lärde känna skulle aldrig någonsin låta någon behöva lida på det här sättet speciellt inte mig.
Det som gör ondast är inte alla lögner och svek utan att han inte verkar ha det minsta dåligt samvete.
Han säger världens hemskaste saker, är så fruktansvärt elak och sen bryr han sig inte ens om att kolla hur jag mår. Detta trots att han mycket väl vet att jag vid ett tillfälle i somras försökte avsluta mitt liv. DET gör något så fruktansvärt ont ska jag be att få tala om speciellt eftersom han vet att han och hans beteende är roten till att jag mår så fruktansvärt dåligt.
Det är precis som om jag och Molly aldrig betytt någonting för honom. Som om vi inte fanns.
Jag kan ärligt säga att jag är rädd. Rädd för att inte orka längre, för att behöva vara tvungen att ge upp. Jag vill inte behöva göra det för min dotter behöver mig men han ger mig snart inget annat val. Som det är nu kan jag inte leva, jag klarar inte ens av att äta. Kanske är det kroppens sätt att säga att det är bra nu, vem vet. Jag vet iaf att jag inte har någon krafft till att försöka mer. Jag hoppas bara att han en dag hittar tillbaka till sig själv och att han då har vett på att ångra allt han gjort och all skada han åsamkat.
The naked truth
Kommentarer
Trackback
