Mistakes
Alltså jag vet inte ens vart jag ska börja...
Jag vet egentligen inte ens vad som är värst, att jag blivit sviken eller att jag tillät mig själv att bli sviken igen. Vad jag vet är iaf att jag spenderat de sista två timmarna gråtandes så mina ögon är helt svullna.
Jag önskar att jag kunde vara starkare och att jag inte kände så förbaskat mycket men just nu värker det i mitt hjärta och av en helt annan anledning än vad de allra flesta tror.
Mest av allt skäms jag nog faktiskt. För att jag tillät mig själv att hamna i den här situationen igen. Som mollys pappa sa innan idag " du kämpar och klättrar upp för berget men väl där så kastar du dig ut för stupet igen". Inte visste jag då att han två timmar senare skulle ha haft helt rätt.
Jag kan inte ge några fler chanser nu för då överlever inte jag.
Kommentarer
Trackback
