The beginning of the story

Okej, vart börjar vi? 
Jag har under de senaste två dygnen fått reda på så många saker från olika håll. Jag har nog aldrig varit så arg i hela mitt liv. Hur en människa jag offrat så mycket för och älskat något så otroligt kan visa sig vara ett sånt svin. 
Jag pratar alltså om mitt livs största kärlek och misstag, mitt ex. 
Om det är så illa som jag tror så har allt i princip varit en stor lögn från dag ett. 
Jag har alltid litat på honom och trott på honom men jag undrar nu om något överhuvdtaget varit sant, för bra på att ljuga är han ju uppenbarligen.

Att dessutom få reda på att man är ett psyko som är farlig gör inte saken bättre. Speciellt inte eftersom det största psykot är han själv. 
Jag har aldrig någonsin skadat någon på något sätt. Jag kommer inte ge igen nu heller trots att jag både har fina bilder och vet vart hans käraste ägodel bor. Det räcker gott och väl med att människor får veta hur han har betett sig. 

Jag blir också beskylld för att ha styrt honom... Ja det kan man ju se på olika sätt. Jag kanske styr om jag anser att man som sambos kan spendera en kväll i veckan tillsammans. Men å andra sidan är det nog värre att hota att lämna mig bara för att jag ville att han skulle slänga sina använda linsburkar, ställa in disken i maskinen, plocka upp sina smutsiga kalsonger eller det värsta hota med att göra slut för att jag bad honom byta blöja på min dotter när jag var sjuk. 
Det kan ju jag kanske tycka är lite mer manipulativt när han visste hur jävla mycket jag älskade honom. 

Han fick mig att må så dåligt och jag trippade på tå för honom i över ett år. Han behövde inte göra någonting. Så fort han var på dåligt humör för att han som vanligt jobbat alldeles för mycket så var jag totalt livrädd att han skulle lämna mig. Jag gjorde allt för att han skulle stanna. 

Att han sen kom tillbaka och typ bad på sina bara knän att jag skulle ta tillbaka honom när jag var tillsammans med en annan kille det kan vi ta i ett annat inlägg. Det kanske räcker att smälta allt det här först. 



Precis så känner jag gentemot det falska svinet! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0