Oro & stress
Framtiden oroar mig. Där har vi mitt största problem. Jag oroar mig för allt! Hur länge kommer hästen leva,kommer jag förlora Marcus, kommer mina vänner svika, kommer jag få ha kvar mitt jobb. Allt är oroväckande. Jag får en riktigt stor klump i magen bara av att tänka på framtiden. Någon gång kommer ju något hemskt att hända, bäst att vara beredd.
Jag försöker ta en dag i taget och jag är en obotlig planerare. Jag har alltid ett minutiöst planerat schema att gå efter varje dag. Jag stressar som en galning för att hinna klart i stallet till kl 15.00 när jag är ledig. Varför undrar ni då? Jo för klockan tre så slutar Marcus och då måste (!?) jag ju vara hemma. Nej, detta är naturligtvis inget som Marcus själv har sagt utan det är min sjuka hjärna helt enkelt.
Skulle jag mot förmodan bli försenad sätter ångesten igång. Jag skapar mitt egna magsår på detta vis, utan att jag behöver. Hur förbannat idiotiskt är inte det? Jag har egentligen ingen som helst anledning till att stressa men ändå gör jag det mer än någon annnan jag känner. Jag "hinner" inte ens äta middag på dagarna. Pathetic.
Jag försöker ta en dag i taget och jag är en obotlig planerare. Jag har alltid ett minutiöst planerat schema att gå efter varje dag. Jag stressar som en galning för att hinna klart i stallet till kl 15.00 när jag är ledig. Varför undrar ni då? Jo för klockan tre så slutar Marcus och då måste (!?) jag ju vara hemma. Nej, detta är naturligtvis inget som Marcus själv har sagt utan det är min sjuka hjärna helt enkelt.
Skulle jag mot förmodan bli försenad sätter ångesten igång. Jag skapar mitt egna magsår på detta vis, utan att jag behöver. Hur förbannat idiotiskt är inte det? Jag har egentligen ingen som helst anledning till att stressa men ändå gör jag det mer än någon annnan jag känner. Jag "hinner" inte ens äta middag på dagarna. Pathetic.
Kommentarer
Trackback
