Caroline Svensson

Jag har många gånger fått höra att  "det är ju bara ett djur" . Detta gäller då människor som inte förstår att jag kan lägga ner så mycket pengar,energi och tid på min häst. Jag kan börja med att klargöra en sak. Hon är inte "bara" ett djur för mig. Misan som hästen kallas är min allra bästa vän.  Hon är den som betyder mest för mig efter Marcus.

Det är mycket tack vare henne som jag mår såpass bra som jag faktiskt gör just nu. Jag har aldrig haft ångest när jag sitter där uppe på hennes rygg. Att sitta där och filosofera ute i skogen samtidigt som man hör hovklappret och hennes förnöjda frustningar, det är en känsla som inte ens går att beskriva.  

Det är också tack vare henne jag har kommit dit jag är idag. Jag var i valet och kvalet om jag skulle lägga ner allt vad ridning hette och satsa på något annat i livet. Detta efter en massa motgångar med foderhästar och medryttarhästar. Jag kollade ändå runt bland annonserna och hittade världens finaste lilla häst.

När hon sedan skulle säljas var jag helt förstörd. Jag kommer ihåg att jag klockan tio på kvällen åkte ut till stallet och bara ställde mig och grät med armarna kring hennes hals.

Tänk vad saker och ting faktiskt kan förändras till det bättre. Misan är nu min alldeles egna och jag måste passa på att verkligen tacka Martina (den förra ägaren,som jag vet läser min blogg i bland). Hade det inte varit för att du var så snäll och generös hade jag aldrig kunnat köpa världens bästa häst, jag är verkligen evigt tacksam!

Jag gör allt för att min häst ska ha det så bra som möjligt och jag tror att hon är lycklig. Det är för mig det allra viktigaste. Hon är värd varenda krona även om det för mig innebär att jag inte ens kan köpa ett nytt klädesplagg om året. Hon är min stjärna och min allra bästa vän, jag kan inte förklara det bättre än så!


Bild tagen idag när vi hoppade lite i ridhuset.