Slide

Jag avskyr den här känslan. Får mig att känna mig som 13 år igen. Om det är något så säg det i stället, I can take it. Tur att jag har min underbara sambo och världens sötaste och bästa häst. 

 
Idag har det varit kallt, riktigt kallt! Hästarna var knas på lektionerna, men det blev bara en avåkning som tur var!
Har hunnit med att rida ett dressyrpass på min lilla Mis också. Det gick fint, hon börjar lära sig att man kan bryta av till trav utan att köra upp huvudet. Bra vid snart 17 års ålder.... Haha, men det är det som är charmen med den lilla envisa förvuxna ponnyn. Hur kul hade det varit med en häst som gjorde precis som man ville hela tiden ;).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0