Ibland stannar tiden liksom upp ett tag
Idag har jag tänkt på Misan för första gången på ett tag och då menar jag verkligen tänkt på henne ordentligt. Idag har ytterligare en fantastisk häst somnat in alldeles för tidigt och då kommer alla känslor tillbaka som om det vore igår jag hittade min allra bästa vän där livlös i hagen.
Det har gått 2½ år och jag har fortfarande inte slängt en enda av hennes saker, inte en borste, ingenting. Jag kan fortfarande inte kolla på bilder på henne och inte filmklipp heller. Jag saknar henne fortfarande så himla mycket!
Idag är det en annan tjej som går igenom precis vad jag gick igenom den där dagen. Känslan av att allt bara är en mardröm som man ska vakna upp ifrån när som helst. Känslan av en extrem tomhet som inte går att beskriva och framför allt ilskan över att det är så förbannat orättvist!
Idag går mina tankar till världens mest envisa men fantastiska lilla häst och hennes ägare. Sov så gott och hälsa Misan! 
,
Misan 2008
Breakin' the law
Dessutom "får" man väl egentligen inte duscha så sent i ett hyreshus men regler är till för att brytas, eller? ;)
Nu är det tydligen vår sägs det. Man måste bli glad då, det står i lagboken verkar det som. Jag blir dock inte alls speciellt glad. Jag vill ha snö och galoppera i (så gott det går) och kall luft i mina näsborrar. Jag gillar vintern iaf när det är -2 grader, vindstilla och strålande sol.
Något annat man tydligen måste bli oerhört lycklig för är det här barnet som kommit till världen. Visst är det roligt för de nära och kära men jag, jag är faktiskt inte speciellt jätteintresserad. Det räcker med att veta att den är född och kanske vad den ska heta, allt annat anser jag vara ganska ointressant för mig att ta del utav.
Nu är klockan visst 00.00 och jag måste fortfarande duscha, skit med!!
20120223 (24)
Jag är så glad att jag har ett stall och en häst att åka till. Annars hade jag nog inte gått utanför dörren för tillfället, kanske inte ens upp ur sängen.
Det är för mig en total omöjlighet att vara ledsen när jag sitter på enyas rygg, hur dåligt jag än mår innan. Det är en fantastisk medicin för själen.
Idag lyckades jag även ge en man en tankeställare även om jag inte är speciellt stolt över sättet jag gjorde det på.
Det kom en liten ful silvrig bil körandes på den smala vägen utanför stallet. Mannen i bilen hade ingen tanke på att lätta på gasen så han brötade förbi i typ 70 km/h och sprutade grus på Enya. Deta resulterade i att Enya såklart blev rädd och studsade ner i en åker. Då gjorde jag det som kanske inte var mitt mest mogna drag, jag tog upp mitt mindre fina finger..
Döm om min förvåning när samma bil ett par minuter senare kommer åkandes igen, denna gången extremt långsamt och mannen drar ner rutan och ber om ursäkt! Det finns hopp om mänskligheten och har man tur kanske han inte gör om samma sak igen!
Stupidity
Jag lyckas då alltid. Tack vare att jag är så förbannat dum så får jag återigen somna orolig. Befogat eller inte, jag vet faktiskt inte.
Idag har det stått hökörning på schemat. Dock så gjorde jag inte så mycket nytta själv eftersom jag inte vågar lyfta alla de balarna längre. Men tack vare att det finns så fina människor som är beredda att hjälpa till så kom balarna upp på loftet i ett rasande tempo. Tack, Tack, Tack <3
Nu måste jag sova för jag är trött och i morgon ska jag försöka ta mig upp ur sänge i tid, dvs innan kl 11.00 ;).
Bäst att passa på att njuta så länge man kan! 
It's true
I'ts time
Jag vet att mestadelen som läser min blogg, om inte alla anser att jag bara gnäller och överdriver. Det är helt okej för det går inte att förstå för någon som inte varit där själv.
Utåt sätt har jag allt man kan begära det vet jag. Men tyvärr kan jag inte styra över mitt psyke och den här sjukdomen har ett sådant jävla järngrepp om mig så att det till slut styr allting.
Nu tänker en del kanske "gör något åt det då". Ja visst jag skulle göra vad som helst, men vad? Jag har ätit x antal mediciner i över femton år samt gått i terapi hos tio olika psykologer,terepeuter och kuratorer vad mer kan jag göra? Vad finns det mer att göra?
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag vill bara krypa ut ur mitt egna skinn, jag vill skrika, gapa, gråta allt på en gång för det gör så inihelvetes ont i mig.
Jag begär inte att någon ska förstå, jag begär inte att någon ska läsa. Det enda jag begär är att få bli respekterad även om jag känner så här.
Det kommer delvis gå över, det kommer bli bättre. Tack vare speciellt två underbara människor, bebisen i magen och världens bästa häst så finns det både glädje och hopp om framtiden <3. Det kommer dock ta sin tid men jag ska ta mig ur detta den här gången med!
What a difference a day make
Vi har även besökt staden idag, vilket inte händer speciellt ofta. Med tanke på hur hemskt det kändes att prova diverse klädesplagg så lär det dröja innan jag besöker den igen. När man börjar gråta inne i provrummet då är det illa. Nog för att jag visste att jag skulle gå upp i vikt nu men att det skulle generera i en sådan ångest det trodde jag aldrig.
Vi avslutade vår trip med att provköra en bil. Det är ju tyvärr så att hur mycket våld man än använder så går det inte att få in en barnvagn i vår underbara lilla bil. Men den vi kollade på idag var faktiskt riktigt fin så blir det en sådan kanske jag inte kommer gråta lika mycket när fina lilla "Fabbe" rullar bort från vår parkering!
"Min" fina vän i vått och torrt ;)
Unmistakable
Ska man ta åt sig av vad andra säger eller bara lyssna på sig själv?
Ska man ta hänsyn till sina känslor eller helt enkelt alltid låta det sunda förnuftet styra?
Just nu så pågar det nämligen en tävling mellan dessa två när det gäller mig. Jag vet dock "vem" jag skulle satsa på som kommer ta hem vinsten!
Det svåra är att veta om det är rätt eller inte!
Just do it
Jag är ledsen för snön regnar bort. Jag gillar snön och vill gärna ha kvar den ett tag till! Som det är nu så är det ju livsfarligt att gå på en del ställen!
Hur glad blir man inte förresten när man kommer till stallet på kvällen trött,lite nere och med diverse krämpor och finner att någon fantastisk människa redan har mockat boxen! Det var nära att jag fick en tår i ögat så tacksam blev jag!
+
Run Forest, run!
On the edge
Igår var jag en riktigt glad människa som kände mig tillfreds med livet.
I kväll går jag till sängs med oro i kroppen och en tår i ögat. Jag hoppas verkligen jag har fel den här gången men jag vet inte. Jag vet ingenting just nu!
Jag fick iallafall ridit Enya lite innan. En barbacka tur i snön i hagen. Tiden på hennes rygg är riktig kvalitetstid. Hur dåligt man än mår så lyser hon upp tillvaron. Vem kan vara ledsen när det kommer en stor mule och blåser varm luft och slickar (!?) en i nacken ;).
Det är tur att jag har dig <3 Foto: Matilda Hildingsson
Forever, ever, ever
Dagarna flyter på och på många sätt mår jag bättre än någonsin. Dock finns det ju nya saker att oroa sig för nu. Jag tror ju varje dag att allt inte står rätt till med bebisen eller att jag ska förlora de som betyder mest för mig. Med förlora så menar jag inte nödvändigtvis att personerna ska gå bort utan att de ska försvinna på alla möjliga sätt ifrån mig. Tycker jag verkligen om någon så betyder de hela världen för mig. Det finns ett par utvalda människor och djur som håller mig ovanför ytan och dom är jag evigt tacksam. Jag behöver inte skriva några namn för ni vet vilka ni är och djuren lär inte läsa min blogg ändå ;).
Förresten jag har insett att poker verkar vara ett farligt spel, jag tror jag håller mig till Harpan! Bara ett tips till alla där ute som vill behålla förståndet!
No subject
20120214
Gratitude
Just nu för tillfället så känner jag mig riktigt glad och tacksam. Det är en konstig och ovan känsla. Livet slutar aldrig att överraska mig. Denna gången faktiskt på ett positivt sätt!
Det finns mycket att vara glad över och att kämpa för även om det kan vara svårt att se det när allt känns tungt!
Det finns bra och fina människor i världen så varför hänga fast vid de som inte är det? Nej, är det något jag ska göra för min egna skull så är det att ägna mig åt människor som får mig att må bra och inte tvärtom! Det förtjänar jag (hur fel det än känns att skriva).
Nu ska jag sova ett par timmar innan jag ska upp och möta en ny spännande dag!
Take care of thoose who cares for you. You will never regret the time you spent on making someone feeling life worth living.
Look behind that wall
Hit the breaks
20120211
Så nu går jag och lägger mig med alla mina tankar och hoppas på att få sova gott!
"Even how hard you try, you can never know what's inside another person's mind. You can only trust the words they are willing to tell you".
Trying to keep my head up high
Trots kyla,överskottsenergi,blåst och på sina ställen blankis så skötte sig Enya super i dag på ridturen. Hon är guld värd den underbara hästen!
Jag blir så rädd ibland. Både för mig själv och andra. När det gäller mig själv så är det mina tankar och funderingar som skrämmer mig.
När det gäller andra så är det deras tankar och funderingar om mig som är mest skrämmande.
Jag är alltid rädd för att göra fel, uttrycka mig fel, se fel ut osv. Hur slutar man vara sådan? Jag vet att inte allt beror på mig bara. Jag tänker inte skriva ut hela mitt liv på bloggen men jag kan säga så mycket som att inte alla människor jag umgåtts med har varit så snälla.
Men en positiv sak med allt är att nu när har så underbara och snälla människor runt omkring mig så har jag börjat så smått att ta tag i vissa saker och människor i mitt liv. Jag kommer aldrig någonsin låta mig själv bli behandlad på det viset igen. Så mycket har jag lärt mig, att jag förtjänar att bli respekterad och behandlad som vilken människa som helst. Det är iaf ett steg i rätt riktning!
Nu ska jag sova, innan klockan slagit 03.00 för första gången på länge!
