Horses are a humans best friend
Jag har spenderat hur mycket tid som helst med hästar av alla dess slag den sista veckan och jag bara älskar det. Jag kan nog vara hur många timmar som helst i deras sällskap. Har även fått äran att rida sandras fina häst när jag väl kom upp haha.
När jag är i stallet känns det mesta ändå rätt okej men nu i min ensamhet så kommer ångesten som ett jävla slag i magen. Jag önskar för allt i världen att det fanns något mer att göra så jag kunde må bra men det gör nog tyvärr inte det. Jag önskar också att jag kunde få känna känslan av att faktiskt vilja leva igen. Under loppet av ett år har jag förlorat mitt livs kärlek samt två av de bästa vännerna jag någonsin haft. Det gör ont för en "vanlig" människa men för mig är det oöverkomligt. Varje dag går ut på samma sak, att orka finnas. Jag försöker underlätta för mig själv, jag rör på mig, jag aktiverar mig om dagarna, jag har slutat röka, jag dricker ingen alkohol, tar inte ens en insomningstablett längre men jag mår inte bättre.
Jag känner mig dessutom så himla ensam, som om jag dog så skulle ingen märka det förrän det började lukta om mig typ...
Nominad står och spanar ut på sin brud 😍
