It's never to late to apologize
Det finns en sak som gör mig nästan ännu mer upprörd än oträttvisor och det är när människor inte kan erkänna sina brister och misstag utan skyller det på andra. Dessa människor kan inte heller be om ursäkt eftersom dom ju aldrig någonsin kan göra Något fel, men gör man inte det kan man aldrig heller bli förlåten.
Jag undrar ibland om dessa personer verkligen ser på sig själva på det viset, som ofelbara och fulländade? Vilket fantastiskt liv man måste leva då om det bara är alla andra som gör fel hela tiden.
Bara en tanke så här på kvällskvisten.
Jag har överlag haft en bra dag idag och med det menar jag inga större ångestattacker, inget gråtande och inget behov av starka medikamenter. När det håller sig på en jämnt jävlig nivå liksom, det är en bra dag för mig. Jag har sprungit, andats häst, pratat, unnat mig ett par riktigt grymma sportlurar, lagat mat, städat, tvättat, myst med mollan och varit på stan.
I morgon ska jag ge mig ut en lång tur i skogen på min bruna och tjocka häst. Det var längesedan det hanns med men i morgon ska det ske var tanken.
Nu ska jag smyga in till mitt lilla troll och sova, i morgon åker hon till sin pappa och det känns tungt, tur det finns hästar 💜
