F*ckin' people

Söndag kväll och jag är fortfarande här. Inte för att jag inte skulle vara det men ändå. 
Innan idag var jag helt förkrossad, nu är jag mer förbannad. Vad ger någon rätten att trycka ner och förminska mig? Att sitta på det viset och diktera villkor är fan inte friskt men att personen i fråga inte mår 100 det förstår nog vem som helst. Dock trodde jag aldrig att det skulle spåra ur så fullständigt. Men, men, någon gång ska väl h*n komma till sans och vakna upp igen. 

Jag längtar efter min häst och att rida i solen. Jag älskar min lilla Enya så mycket och på hennes rygg mår jag som bäst 😍. 
Jag älskar mitt stall också även om där är en hel del drama stundtals! Men där finns inga snobbar iaf som bara ska ha massa dyra saker med speciella märken. Det bästa är att oftast är det dom som ska ha det dyraste som är de sämsta ryttarna och framför allt de som rider sönder sina hästar. Eller så kan man köpa sjuka hästar, rida dom så dom lider och har extrema smärtor och sen säljer man stackaren till någon ovetandes människa till ett ockerpris.. 
Usch, fy fan för sådana människor! 
Nä, jag är så glad över min skogsmullehäst med sina spetsiga öron och sin stora livsglädje ☺️





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0