Disappointment
Jag börjar tappa hoppet och jag börjar falla ner i det djupa hålet igen. Jag trodde faktiskt aldrig någonsin att en så fin människa som gett mig så mycket kunde vilja mig så illa. Jag kan liksom inte förstå varför det är kul att såra mig, jag har dessutom inte gjort något som helst fel. Det känns som en mardröm och för första gången någonsin kan jag verkligen med handen på hjärtat säga att jag inte fattar någonting!
Jag saknar dig min bästa vän 😿❤️
Jag behöver gråta men det går inte.
Till råga på allt tror jag att jag håller på att bli sjuk. Det slår verkligen aldrig fel! Så fort jag börjar träna och tycka det är roligt så ska jag bli sjuk. Alltså någon högre makt vill ju verkligen inte att jag ska komma framåt eller uppåt i livet med min jäkla otur...
Jag vill bara avsluta detta inlägg med att förklara att jag inte skriver här för att beklaga mig. Jag vet att många har det mycket värre än jag och det finns bra saker i mitt liv också. Anledningen till att jag skriver så mycket deppigt och negativt här är för att det är som en terapi för mig att skriva om det som är jobbigt.
Ta hand om er och bemöt aldrig människor ni bryr er om med nonchalans eller likgiltighet. Man vet aldrig om det kommer en morgondag.
Kommentarer
Trackback
