Jäsp
Jag börjar bli trött på att allting ger mig jobbiga minnen. Känns så orättvist på något sätt. Hur mycket jag än kämpar så vill inte min själ släppa taget.
Jag börjar bli trött på människor som inte har någon erfarenhet av psykisk ohälsa och som sprider en massa dynga i sociala medier. Men som min mor brukar säga "man kan inte förvänta sig annat när det gäller den typen av människor".
Jag börjar bli trött på att en del ska leta efter bråk så fort de får chansen. De flesta normalt funtade människor vill inte bråka med andra människor. Det är liksom inget man eftersträvar i livet. De allra flesta behöver lägga sin energi på andra saker.
Jag börjar bli trött på min katt som bara vill klösa sönder mina möbler och tapeter.
Men annars är jag glad, nöjd, tillfreds och framför allt känner jag mig så lyckligt lottad att jag Inte växte upp under en sten i skogen, tack mamma och pappa 💜
Kommentarer
Trackback
