At least I'm a lIttle bit proud

Vet ni vad jag finner rätt anmärkningsvärt? Jo,det att ingen i min familj gillar det faktum att jag för typ första gången i mitt liv är nästan normalviktig. Hur känns det? Sådär måste jag säga.... 
Jag menar, lite skillnad är det väl iaf? 

Något annat jag för tillfället är trött på är personer som tror att jag inte genomskådar dom. "Vi hör av oss till Caroline när vi är riktigt desperata så kan hon tycka lite synd om mig men jag vill egentligen inte alls vara hennes vän och absolut ingen får veta att jag pratar med henne". Ja typ så känns det. 
Men jag går inte på det igen, jag är värd så mycket mer än att bli behandlad som en jäkla disktrasa! Hade rollerna dessutom varit ombytta så hade vederbörande inte brytt sig ett skit vilket  gör det hela ännu lättare. 

Nä, nu måste jag sova, i morgon ska jag rida minst två hästar plus mocka och agera ridfröken 😀

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0